Jag var väldigt lugn innan start, nästan inga pirrande känslor i magen alls, ingen ångest, bara förväntan att få komma ut och springa och njuta (så mycket man nu njuter 32 km in i loppet).
Första 10 km
Startskottet går och det är väldigt trångt. Upplever att hela Valhallavägen är som en stor gröt, väljer att inte sick-sacka utan håller mig på min högra kant och bara följer strömmen. Känns ganska jobbigt i benen men jag vet att det blir bättre när jag kommit igång. Kommer ner på Strandvägen och har innan loppet bestämt mig för att dricka vid varje kontroll oavsett väder. Just här är det väldigt varmt så vatten känns som en bra idé. Förbi Kungsträdgården och benen börjar hitta en bra rytm. Har lite känningar i vänster rumpa redan här men tänker inte så mycket på det. Känningarna kommer och går under ett långt lopp. Det börjar dugga lite lätt nu och då.
Underbart mycket folk vid Slussen, susar ner i tunneln och vidare ut på Söder Mälarstrand där jag plötsligt får ont i vänster fot. Eller rättare sagt, snörningen trycker rejält på samma ställe som på Göteborgsvarvet och det gör riktigt ont. Stannar till vid vätskekontrollern och lättar rejält på snörningen och hoppas att det går att springa ändå. Upp på Västerbron och över som om ingenting har hänt. Klockar första 10 km på ganska precis timmen och är förvånad. Har också fått pepp av värsta triathlonproffset Joel Evertsson så jag har energi till tusen!
Andra 10 km
Norr Mälarstrand är lite halvtråkigt men sen kommer Stadshuset och Centralstationen vilket livar upp. Springer på och tänker inte på kilometertider alls, det bara flyter på. Börjar längta efter andra varvet och försöker räkna ut hur långt det är dit. Stannar fortfarande bara vid vätskekontrollerna en liten stund för att dricka. När jag äntligen kommer ut på Valhallavägen igen känns det riktigt bra. Som vanligt möter jag en massa löpare med nummerlapparna i handen, trist. Svänger ner mot Gärdet och får ta en kisspaus för första gången. Passar också på att stretcha för första gången då rumpan börjar ilskna till. Passerar 20 km 2:05 vilket är långt över godkänt det också. Nöjd.
Tredje 10 km
Vid halvmaran (passerade på 2:12:18) tar jag en längre paus, äter saltgurka och gläds åt att jag kommit så långt. Skrattar åt en farthållare som får en publik som står och hänger och väntar medan han kissar i diket. En farthållare som för övrigt är helt underbar. Han hejar, peppar, skojar och ser till att alla har roligt. Jag följde flera farthållare under loppet, först 4-timmars, sedan 4:15 och nu var det 4:30 (tror jag). Ut på Djurgården börjar det lite tyngre, mitt tempo har fallit men jag springer fortfarande hela tiden. Rumpan skriker men jag säger åt den att vara tyst. Vid Gröna Lunds vätskestation tar jag en paus igen för stretch. Det regnar riktigt ordentligt nu. Börjar bli riktigt blöt. In på Strandvägen där min viktigaste markering, 28 km, finns. Det är nu det börjar på riktigt. Passerar 30 km på 3:16:02. Sista milen på 1:11 alltså, godkänt med betydligt långsammare.
Fjärde 10 km
Nu börjar det ta emot lite men kämpar hela Söder Mälarstrand och över hela Västerbron utan paus. Stannar till efter Västerbron under en bro för att stretcha, det regnar som besatt nu. Norr Mälarstrand blir en kamp mot rumpan och i slutet av den börjar det från ingenstans att göra ont i knäet! Ett ställe som aldrig smärtat tidigare (baksidan/insidan). Det gör väldigt, väldigt ont och vid Stadshuset får jag stanna till och fundera över hur jag ska göra. Bästa Kicki susar förbi pigg och glad på sin första mara, underbar syn!
Stannar vid sjukvårdstältet vid Centralen och får låna en bänk för att stretcha ut. Fortsätter långsammare och inser att jag faktiskt hinner gå i mål om jag behöver. Börjar dock jogga lite igen. det gör väldigt ont.
På Odengatan stannar jag vid ett sjukvårdstält igen, stretchar och får en tejpbit under knäet. Känns lite bättre så jag bestämmer mig för att satsa. Det får gå eller inte! Börjar öka på stegen lite, öka takten för varje meter. Kommer äntligen fram till 40 km på tiden 4:33:08, miltid på 1:17 vilket inte känns helt käpprätt. Ser att jag nog får svårt att komma under 4:45 men jag spurtar allt jag har.
Sista 2 195 m
Nu är det spurt som gäller. Springer som aldrig förr, struntar i både rumpa och knä trots att jag ser att det inte kommer att gå med sub 4:45. Är så nöjd ändå. Hela Stadion jublar och jag springer om alla där inne och in i mål. Ser Kicki det första jag gör och är så glad att hon är där, att jag är där och så fryyyyyyser jag något fruktansvärt. Är helt dyblöt exakt överallt efter att ha sprungit i tokregn nästan halva loppet. Men glad. Och ont i knäet.
Vi hämtar ut våra t-shirts och beger oss direkt till duschen för att värma oss. Och det är ingen kö, det är varmvatten i duschen och allt är underbart. Vi kramas med våra kära, dricker kaffe, äter bulle, äter korv och bara njuter innan bilfärden hemåt börjar. Min sjunde mara är över. Och nedan alla marahjältarna från min by. Christian var lite besviken över att ingen gjorde kaninöron på honom men en riktigt karl reder sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar