Vätternrundan 2013 - the story

Fredag morgon, fyra förväntansfulla och ideligen kissnödiga cyklister drar iväg för att avverka 30 mil i bil för att få köra 30 mil på cykel.

Solen sken när vi inackorderade oss i huset tillsammans med 7 andra cyklister i Beckers-teamet. Kul att lära känna nya cykelmänniskor. Fast första kvällen var åtminstone jag lite för nervös för att prata så mycket med de andra.... Vår serviceman fixade cyklarna.

Och jag fick klistra på mitt fjärde Vätternrunda-klistermärke på cykeln. Fint.

Brudarna piffar med cyklarna.

På väg att hämta ut nummerlapparna gick vi över startbron. Galet fint och mäktigt.

Jag och Mannen hann också in på världens coolaste triathlonbutik, LeWa sport, och fick hjälp av Lena att välja simglasögon. Jag har ju så svårt att hitta några bra och det visade sig att jag behöver juniorglasögon för att det ska funka. Ser så fram emot att testa mina nya, fina glasögon. Och nu ska de väl ändå inte läcka in vatten.

 Coolt när det står en sån här buss utanför våra hus. Det är danskarna i vårt team som åker flott.

 Pirrig inför start förstås.

 

Några ur Team Beckers (VD'n, MTB-räven, C och Mannen).

Och så själva loppet då. Jag och C bestämde oss i sista stund för att hänga ihop så länge det gick. Vi drog iväg i ett lagom tempo, körde med Team Beckers hela vägen till första depån efter fem mil. Där drog de vidare medan vi sträckte lite på ryggen. Hittade lite ryggar här och var till nästa depå i Gränna där vi också fann våra Beckers-vänner igen. Kul! Ganska slitigt därifrån till Jönköping. Hade glömt bort jättebacken vid Kaxholmen och så denna vind. Herregud vad det blåste! Jag fick en dipp innan Jönköping och bad C lämna mig men hon envisades att vi skulle köra ihop. Tryckte i mig köttbullar, GT-tabletter och gel för att kunna komma igen.

 Efter Jönköping kommer Bankerud och även den backen hade jag förträngt. Men det gick ganska bra och nu började köttbullarna trilla ner i benen och jag kunde köra igen. C fick problem med knäet och fick stanna till för omplåstring i Fagerhult medan jag drack min sjuttonde kopp kaffe. :)

Vi stannade förstås i Hjo där C körde sin taktik att ligga ner och äta. Verkade funka bra för pigg var hon hela tiden. Galet pigg.

På andra sidan sjön hade vi också skön medvind och livet lekte mest hela tiden. Vi trampade på, hade ibland bra ryggar och ibland turades vi om att dra. Skönt att ha en kompis med sig! Jag hade bestämt att jag inte egentligen skulle stanna på varje depå för jag har ju så svårt att slita mig därifrån men med C's hjälp så tog vi snabba stopp och vi räknade ut att det lönade sig för oss att sträcka på ryggen för att kunna köra på lite extra efter stoppet. Bra taktik!

När det var fem mil kvar hände något med mina ben. Jag orkade inte längre trycka till och hjärnan orkade inte motivera kroppen att köra hårt så jag bad C dra iväg så hon skulle hinna in på sub 12. Hon velade och velade men till slut drog hon. Jag tappade lite fart, tog det lugnt. försökte hitta ryggar men hittade inte så många (förutom Beckers-ryggarna innan Medevi). Hoppade över Medevi-stoppet då jag inte litade på mig själv längre; hade nog kunnat stanna kvar där för evigt, ligga och sola, ha det bra....

Mannen stod vid mål och hejade, jag blev så glad! Hade ont i stortårna så jag slängde av mig skorna till honom och traskade iväg för att hämta min medalj. Sluttiden 12:09 är jag riktigt glad över, persade med 1 timme och 20 minuter!

Blev glad när jag såg att C också hängt kvar på området så vi fick äta mat (igen) ihop. Hon kom en bra bit under Sub 12 (11:43), heja vad bra! Och Mannen körde på en helt fantastisk tid, 9:25, pers på nästan en timme!

Även MTB-räven kom i mål på sin måltid, hon som inte ens gillar landsvägscykling.... Hon konstaterade att det var många backar. :) Bra jobbat tjejen! Från att ha köpt cykel i våras, aldrig cyklat landsväg, nött som en galning under hela våren för att få ihop 100 mil och sedan köra in i mål med ett leende på läpparna. Jag är imponerad!

Summan av kardemumman var att det gick riktigt bra. En dipp strax innan Jönköping, för övrigt ett behagligt och skönt lopp med många sköna skratt. Inga skavanker någonstans, pigg kropp även dagen efter. Tusen tack för all pepp på Facebook och sms vänner, ni är ovärderliga! Och så världens största tack till C som var stark, snäll, peppande och bara helt underbar hela vägen runt sjön. Puss på dig!

Nu väntar uppladdning inför Vansbro halvironman. Gulp.