I morse packade jag träningsväskan för att hinna till gymmet och springa på lunchen då kvällen är fullsmockad. En timme innan lunch får jag mail om att det är JAG som ska köra kettlebells på lunchen. Ooooops. Jag är ganska off just nu kan man lugnt säga. Åker till gymmet med andan i halsen men det är tydligen inte min dag i dag för ingen dök upp och ville köra. Så då blev det lätt löpning för mig i stället.
Löpningen gick väl OK, men det är fruktansvärt tungt. Jag bör väl inte förvänta mig något annat heller nu när jag varit sjuk så länge. Och framför allt inte pressa mig mer än nödvändigt. Jag vill bara komma igång igen.
I går körde jag spinning och kettlebells och upplevde för första gången att jag kunde ta i som vanligt. Skön känsla.
Nu ser jag med tillförsikt fram emot att äntligen få en träningsplanering från min coach. Han har vägrat ge mig någon längre än ett par dagar i taget för att jag inte ska hetsa upp mig. Han är klok han....
I går fick jag Outside Träning i brevlådan. Hann inte läsa allt men en intressant artikel om författaren till boken som jag läser just var med. Det handlar om att lägga upp sin träning på ett helt annorlunda sätt. Artikelförfattaren bestämmer sig för att testa Brians metoder inför ett marathonlopp. Metoden går ut på att träna hårt, intensivt men inte så länge. Även om du ska springa en mara så är det längsta du springer i träningsprogrammet 16 km, för övrigt kör du en massa crossfit-inspirerade pass hårt. Det visade sig att artikelförfattaren slog sitt personbästa på maran.
Spännande teser men kanske något i överkant för mig. Jag har ju aldrig hittills kört så hårt att jag kräkts och jag tror det i inledningen av boken stod att man från och med att man börjar med dessa program ska vänja sig vid att kräkas ganska ofta....
I morgon hoppas jag på att få hoppa i bassängen och glida så där mjukt och lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar