Japp, kom iväg till gymmet trots allt. Kände nämligen efter sju gånger extra innan jag sladdade iväg med Volvon. Kanske därför jag ser lite rädd ut när jag tar ett kort innan paset? För att jag sladdade så mycket?
Planen var 30 minuter lätt löpband med 2 fartökningar á 4 minuter. Körde lussakta, nästan så jag ramlade omkull. Ökningarna var knappt märkbara på bandet men jag flåsade som att jag skulle gå under när som helst. Men jag fixade det. Nöjd.
Avslutade med 5 minuter i SkiErg och såg en mackapär längst inne i hörnet som såg ut som en chinsgrej. Tog mig dit, släpade en bänk att ha under, kollade runt omkring i gymmet så att ingen såg mig. Ställde mig på bänken, hoppade upp och dråsade ner lite fortare än jag tänkt mig. Upp igen. Drås ner. Men jag gav mig inte. Gjorde några repetitioner i alla fall och började fundera i mitt stilla sinne om det är storhetsvansinne att tro att jag vid tolvslaget mellan 2013 och 2014 ska ha genomfört 20 st RIKTIGA chins. Nåväl, mitt första mål är 5. Och min PT säger att det är otroligt mycket teknik. Får jag bara till en (även med hjälp) kommer min kropp att fatta hur man gör och då kan jag fixa några till av bara farten. Jag tror stenhårt på min PT.
Och så har min PT lagt till en hel del dips i min träning också. Dips och chins är nämligen ypperliga övningar att hänge sig åt om man ska bli en bättre simmare. Och skidåkare. (Och Crossfittare.) Jag litar återigen på min PT och ska givetvis ha som mål att lyckas göra dips i ställning (dvs fötterna lite nonchalant hängande under mig när jag svingar mig upp och ner i perfekta dips). Just i dag hängde inte fötterna så mycket utan de var mest hårt förankrade i backen. Men å andra sidan skulle jag inte göra varken chins eller dips egentligen så jag var bara något "torsdagsbusig".
Men nu laddar jag för CrossFit! Laddar genom att springa på toa stup i minuten. Kombinationen antibiotika och laxernade Läkerol är inte helt optimal. Enough said.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar