Lunchträning

Japp, kom iväg till gymmet trots allt. Kände nämligen efter sju gånger extra innan jag sladdade iväg med Volvon. Kanske därför jag ser lite rädd ut när jag tar ett kort innan paset? För att jag sladdade så mycket?

Planen var 30 minuter lätt löpband med 2 fartökningar á 4 minuter. Körde lussakta, nästan så jag ramlade omkull. Ökningarna var knappt märkbara på bandet men jag flåsade som att jag skulle gå under när som helst. Men jag fixade det. Nöjd.

Avslutade med 5 minuter i SkiErg och såg en mackapär längst inne i hörnet som såg ut som en chinsgrej. Tog mig dit, släpade en bänk att ha under, kollade runt omkring i gymmet så att ingen såg mig. Ställde mig på bänken, hoppade upp och dråsade ner lite fortare än jag tänkt mig. Upp igen. Drås ner. Men jag gav mig inte. Gjorde några repetitioner i alla fall och började fundera i mitt stilla sinne om det är storhetsvansinne att tro att jag vid tolvslaget mellan 2013 och 2014 ska ha genomfört 20 st RIKTIGA chins. Nåväl, mitt första mål är 5. Och min PT säger att det är otroligt mycket teknik. Får jag bara till en (även med hjälp) kommer min kropp att fatta hur man gör och då kan jag fixa några till av bara farten. Jag tror stenhårt på min PT.

Och så har min PT lagt till en hel del dips i min träning också. Dips och chins är nämligen ypperliga övningar att hänge sig åt om man ska bli en bättre simmare. Och skidåkare. (Och Crossfittare.) Jag litar återigen på min PT och ska givetvis ha som mål att lyckas göra dips i ställning (dvs fötterna lite nonchalant hängande under mig när jag svingar mig upp och ner i perfekta dips). Just i dag hängde inte fötterna så mycket utan de var mest hårt förankrade i backen. Men å andra sidan skulle jag inte göra varken chins eller dips egentligen så jag var bara något "torsdagsbusig".

Men nu laddar jag för CrossFit! Laddar genom att springa på toa stup i minuten. Kombinationen antibiotika och laxernade Läkerol är inte helt optimal. Enough said.

Mätningar

Innan jag anmälde mig till Bessemerloppet hade jag tagit kontakt med en ny PT. Min gamla PT håller till i Afrika en stund så därför bestämde vi att avbryta då hon inte kan/har tid att stötta mig. Råkade av "misstag" hitta en annan som faktiskt finns så nära så jag skulle kunna ha henne som riktig PT. Men eftersom jag alltid är så snabb med sådana här beslut, bestämde vi att först träffas för att se om vi "klickar", samtidigt passa på att göra tester och hon får föreslå träningsprogram. Efter det får vi se hur vi går vidare. Så idag, sämsta tänkbara av dagar då jag körde 52 km skidor i går, infann jag mig på gymmet.

Började med att väga mig på en våg som kan urskilja skelett, muskler och fett i min kropp. Hon gjorde också en underhudsfettmätning med kalipermätare (kanske det inte heter, en sorts tång i alla fall). Mätning av midja och höft, min längd och in med ålder också (25 forever).

Nu var det dags att få upp pulsen! Fick på mig ett pulsbälte och hon klickade i gång en "beepare" som pep typ varje sekund. Vid varje pip skulle jag kliva upp och ner på en låda som var 30 cm hög. I tre minuter. Efter dessa tre minuter läste jag av min puls, satte mig ner snabbt och försökte fokusera på att få ner pulsen samtidigt som PT'n räknade antalet pulsslag under en minut. Hon såg nöjd ut efter den mätningen men jag förstod inte riktigt varför det gjordes. Något med syresättning av blodet?

Ut i gymmet (vi hade som tur var hållit till i tjejernas omklädningsrum än så länge, inte så kul att göra fettmätning mitt ute på gymmet), djupa benböj så många som jag orkade med 20 kg på stången, bänkpress så många som jag orkade efter pipmojängen igen och plankan så länge jag orkade (vilket inte alls var länge för låren tog slut).

Nu ska hon stoppa in alla mina värden i ett coolt PT-program och ut kommer sanningen om Marre. Typ. Hon ska också börja fnula på hur jag gör mitt bästa Göteborgsvarv och Vätternrunda. Det kan hon ju fundera på en stund. Jag själv tar det lugnt och fokuserar på Vasaloppet. Rättvis fördelning tycker jag.

Jag är singel

Nu har jag blivit ensam igen. Konstig känsla att ta ansvar alldeles själv. Hur ska det gå? Kommer det att gå? Ibland blir det bara så att man inte hinner med varandra och då får man låta varandra gå. Kanske möts man igen? Kanske träffar jag någon annan? Vad vet jag men just nu får det bero lite. Min frälsare har fått lite mycket på agendan, resa till Afrika bland annat. Och jag hade kanske behövt lite mer pepp med facit i hand. Speciellt nu på slutet när frälsaren varit på retreat och kopplat bort sig från världen. Nåväl, dryga två månader blev förhållandet och jag har lärt mig många saker - variation, våga satsa, våga låta träningen vara sjukt jobbig, våga gå upp för backar backlänges, cirkelträning är the shit och att min kost måste ändras för att jag ska prestera ännu bättre. Nu ska jag bida min tid lite och sedan bestämma mig för om det ska bli en ny relation eller inte. Eller om jag ska fortsätta alldeles själv en stund. Tål att tänkas på.

Nothing's gonna stop us now, Jonas!

I dag är det snöstorm, det riktigt viner utanför fönstret. På min agenda stod heldags tjänsteresa men jag ställde in. Inte pga vädret utan för att budgeten måste in i dag och trots att jag jobbade till tre i natt hann jag inte färdigt. Men skönt dock att slippa vara på vägarna i dag.

En heldag på kontoret - då kan man unna sig långlunch med träning! Planen var utomhusjogg, kändes så där. Ändrade till löpband och cirkel i stället. Mycket bättre. Körde som PT'n hade beordrat, 30 minuter backe (fast hon sa max lutning, jag fegade och låg mellan 7 och 10 procent, kan säga att det räckte gott och väl). Sedan körde jag mitt nya cirkelträningsprogram för första gången. Det var låååååångt och många övningar. Vågade inte riktigt köra alla för det var så många stoooooora pojkar där igen. I stället för utfallssteg tog jag utfall i smith-maskin till exempel. Inte blir väl PT'n arg för det? Hon ser snäll ut i alla fall. Och nu till det viktiga. Vi har ju en kändis på vårt gym har jag fått veta i helgen på Klassikerfesten. Jonas, en alldeles lokal, vanlig kille är med i Talangjakten 2010. Wow! Och i dag tränade vi tillsammans. Eller nja, han tränade och jag tränade men det är ju nästan som tillsammans!

Ser ni hur jag stretar i snöstormen till gymmet bara för att stötta Jonas i hans kamp; han väntar på mig där ute någonstans i stormen, jag får inte ge upp!
Precis när jag sätter mig i bilen på väg till jobbet igen, spelas låten "Nothing's gonna stop us now". Du och jag Jonas. Det måste vara menat. Forever.

Och så vaknade jag till liv och hade en budget att göra färdigt. God natt.

Nya tag!

Måndag och dags för ett nytt program från min PT. Har återigen duktigt fyllt i utvärderingen, svarat på en massa frågor och inte ljugit för mycket. Bara om maten och vinet. Fy skäms. Tur att det är måndag igen och dags för nya tag som sig bör på måndagar.

Börjar dagen med ett val - jag erbjuds dessa alternativ till morgonfikat, vilket blir det?

Ha, ha! Det blev det översta (än så länge ska väl tilläggas)!

Nu till mitt nya program, det blir mycket styrka tycker PT:n. Det ser ut som att jag ska vara lite mer på gymmet med de stora grabbarna. Det ser jag fram emot! För övrigt har PT:n lyssnat på mig och dragit ner en del på antal löppass och längden på dem. Perfekt! Sen hoppas jag att jag snart kan byta ut något av dem mot längdskidåkning. Just nu har jag tre pass i veckan - ett styrkelöpning (backig terräng, full fart i uppförsbackarna), ett backpass (max lutning på löpband) och ett snabbhetslöpning (full fart precis under mjölksyratröskeln). Har också fått ett nytt cirkelträningsprogram, spinning ligger kvar och ett nytt konditionspass innefattande roddmaskin för att öka uthållighet i överkroppen. Det är bara att planera nu!

Party i dag!

Oj, här händer inte mycket.... Men träning har det blivit - snölöpning, yoga, spinning, löpband och cirkel. Allt möjligt. Och just nu sitter min PT och filar på kommande veckors träning. Spännande! De har gått fort de här första PT-veckorna och jag känner verkligen att jag har fått utmana mig själv och också blivit starkare. Cirkelträning är verkligen the shit!

I dag har jag startat morgonen med att gräva fram bilen ur snön (cirkelträning), sprungit på löpband (hur lätt som helst, måste ha varit ett snabb-band) och sedan utövat cirkel på gymmet.

Just nu laddar jag för träning med Klassikertjejerna. Vi ska nämligen ha en fest där vi diskuterar erfareneheter av olika typer av Klassiker, ger varandra tips och peppar förstås. Sa jag att vi ska dricka vin också? Återkommer med information om träningen, det är hemligt än så länge....

The first havregrynsgröt

I dag är jag hardcore. Körde gröt på morgonen. Yeah. Inte bara havregryn (med extra fibrer givetvis) utan också rågflingor 50/50. Toppade med mjölk, solrosfrön. OK, erkänner, det blev lite socker också. Kan inte överdriva så här en tisdag morgon. Jag har inte tagit min PT-utmaning på allvar, jag är den första att erkänna det. Träningen har jag skött OK men maten är under all kritik. Sa jag att det blev representationsmiddag i går med alldeles för mycket mat och framför allt alkohol? Nä, tänkte väl det. Och då är det bara måndag.... Nej, nu ska jag visa respekt för kroppen och mata den med mat den vill ha.

I går kväll, innan middagen, körde jag också hardcore. Ut i kyla, mörker och snöstorm. 45 minuters löpning med stavar varav 15 minuter i backe. Erkänner att det var svårt att få grepp i backen så intervallerna blev inte så jobbiga som jag önskade. Men ändå. Hardcore. Ett steg för Marre, ett gigantiskt kliv för mänskligheten. OK Marre, perspektiv, perspektiv. Let the tisdag begin!

Robinson-vinnarskalle

Har fikat med familjen, handlat födelsedagspresent till barnens kusin, kikat i affärer, myst, ätit god middag. Sedan var det dags att komma i träningskläderna, äntligen! Drog iväg till "slingan", en beslyst slinga där det på vintern är skidspår. Hittade världens backe - dels var den brant men sen var den också stenig och ojämn. Både hjärnan och hjärtat fick jobba rejält. Och rumpan. Rooooommmmppppaaaaa. Enda nackdelen var att det var becksvart i skogen. Risk för björn var överhängande. Men jag fixade det. Skönt dock att komma tillbaka till bilen, kolla så att alla armar och ben var kvar. Det var de. Pulsen fick jag upp till 172 slag i dag. Björnfrossa eller backfrossa, spelar ingen roll. Skönt var det. Efter backen unnade jag mig två varv cirkel och sedan en lång stretch.

Nu är det Robinson på TV, jag älskar verkligen Elins vinnarskalle när hon tror att hon ska åka ur. Hon skulle nog kunna göra vad som helst för att stanna kvar. Vad som helst för att få svälta lite till. Vad som helst för att få tävla. Och vinna. Det kallar jag vinnarskalle.

November - nystart

I går hade jag en riktig mysdag, en hel eftermiddag för mig själv. Slogs med tankar om vad denna ocean av tid skulle ägnas åt. När familjemedlemmarna trappade av en efter en, började jag eftermiddagen med att läsa ut min bok, Baddaren, och snacksa på chips och godis som blivit kvar efter lördagsmyset. Sen stod valet mellan promenad eller sova. Promenadkompisen höll på med annat så jag sov en timme. Lyx. Efter det stod valet mellan spinning eller bara ta det lugnt. Med tanke på att kvällen skulle bjuda på en timme Functional Moves och en timme BodyCombat, var jag klok (?) och valde att ta det lugnt. Åkte till gymmet och snackade skit, förberedde för pass, städade, tände levande ljus och bara myste. Åt till och med middag på gymmet (middag var och ta i, en fryst kycklingpaj blev det i receptionen). Läste samtidigt nya numret av ToppHälsa, måste säga att den tidningen verkligen har skärpt till sig. Otroligt många intressanta artiklar, inte minst den om Carolina Gynning. Man kan tycka vad man vill om henne men intressant, det är hon. Speciellt nu när hon slängt tutt-kuddarna (fast inte alla väl?) och börjat ägna sig åt löpning i stället.

I dag är det november. Såg i går på många bloggar, speciellt de bloggar som handlar om Triathlon, att det är dags att köra igång sin träning igen. Vilan är över. Och jag ska också kickstarta mitt november med att ägna mig åt kosten. Har som bekant fått analysen klar och den var inte så positiv. Enligt PT'n äter jag tydligen alldeles för mycket onyttigheter (nähä?), har fel balans mellan fett och protein (35 % fett och 15 % protein) dessutom med "fel" fett. Det jag främst måste tänka på är att peta i mig mer protein, mycket mer. Protein snabbar upp återhämtning och bygger muskler, vem vill inte det?

Så i dag startar mitt kostprogram. Jag kommer först och främst att ändra på min frukost de dagar jag äter hemma, de dagar jag sover borta ska jag försöka anpassa det så mycket som möjligt till programmet. Exempel på frukost från PT'n är:

1. Havregrynsgröt-mix (0,5 dl havregryn, 0,5 dl rågflingor, 1 msk linfrön, 1 msk solrosfrön) med 20 gram torkad frukt, lättmjölk

2. Specialmusli (1 dl branflakes, 0,5 dl rågflingor, 2 msk linfrön, 1 msk solrosfrön, torkad frukt) och lättfil

3. Proteinfrukost med 1 grov skiva bröd, 4 skivor skinka eller kalkon, 3 stekta/kokta äggvitor, 1 glas lättmjölk

Så i väg till ICA och handla havregryn, rågflingor, linfrån och solrosfrön, verkar bli ett stadigt inslag i menyn framöver. Och mjölk, det har jag inte druckit sedan barnsben....

När det gäller luncherna ska jag "bara" försöka tänka mig för så jag får i mig mycket mer protein och mindre fett/kolhydrater. Mellanmålen måste jag också börja planera mer, men det tar jag som steg två.....

Soffan

Har fått min kostplan från PT'n nu. Oj. Hon var inte så nöjd över min matregistrering senaste veckorna, det är dags att skärpa till sig. På måndag. :-)

Hemma efter en intensiv vecka, kan stolt meddela att jag kom ut på en kort joggingtur trots hällregn efter besöket i vår verksamhet (bilden ovan), coolt jobb va? Ingen backe hittades dock så det blev mest en liten runda för att komma ut. Hann också med cirkelträning med Nya Testamentet. Hittade en knapp i rummet som jag tryckte på när jag fastnade i den avancerade axelövningen med Nya Testamentet. Inget hände fast jag tryckte. Ingen personaaaaaaal som kom till undsättning. Dåligt. Jobbade förresten så hårt att gummibandet gick av. Eller har jag blivit stark kanske?

Fredag kväll alltså, har hunnit med både BodyCombat och Zumba. Planen var ett längre löppass men orken/inspirationen fanns inte riktigt. Gjorde om planen till att bli BC och spinning men även spinningen fick vika ner sig och jag testade Zumba igen. Zumba är dans, mycket höftvickande. Inte så mycket puls och svett men ack så många glada skratt och må-bra-känsla. Vilken start på helgen!

Trevlig helg vänner!

Världsrekords-PT'n

Nya löften

Måndag. Vart tog helgen vägen? Skulle verkligen behöva en helg utan några måsten, utan några kalenderbokningar över huvudtaget. Var finns den helgen? Ingen som vet, ingen som vet.... Jo, discoprincessan från 70-tals glitterfesten i lördags vet!

Nåväl, konstaterar krasst att de löften jag gav till mig själv i fredags om stretch, stretch, stretch verkligen inte har infriats i helgen. Inget på min lista över promenader, egen tid, reflektion har faktiskt infriats. Underbara Mallan kom förbi en sväng när jag sovit middag i går, satt på sängkanten och var allmänt klok. Det var den där promenaden som jag önskar jag kunde ha gjort tillsammans med henne, analyserat och reflekterat. Men hon satt snällt på sängkanten i alla fall och diskuterade livet en stund. Kärlek!

Mina nya löften handlar om att ta hand om mig själv bättre. Att inte alltid rusa på och vara alla andra till lags. Att tänka till på vad JAG vill göra, vart JAG vill vara, hur JAG vill må. Regel nummer ett är givetvis STRETCH. Innan varje kopp kaffe på jobbet ska det göras en stretchomgång. Har upptäckt att det går alldeles utmärkt att prata i telefon eller svara på något mail samtidigt som jag stretchar. Two-in-one! Kanske blir jag lika muskulös och smidig som herr Colting till slut?Nu är det en ny vecka och nya tag! Första PT-veckan är över och jag kan konstatera att jag i stort sett följde schemat, ett överhoppat Functional Moves-pass och den längre springrundan uteblev. Nöjd! I veckan får jag försöka vara planeringsprincessa för att få ihop livet (på tal om löften) men rödpennan ska fram och saker strykas. Yes! Jag är på!

Tuff backe!

I går hade jag vilodag. Egentligen var planen lite längre distans men ryggen kändes inte OK så jag vågade inte. Tillbringade kvällen med en kossa och ett gäng tjejer i stället.

Jag har gått och köpt mig ett par gåstavar. Allt enligt PT'n instruktioner. Kändes märkligt att dra iväg springandes med stavar. Värmde upp länge i dag för att ryggen inte skulle krångla i backen. Det blev 2,5 kilometer, tiden gick otroligt fort då jag hade fullt sjå att hitta tekniken med stavarna. Till slut tyckte jag att det funkade bra, upptäckte att jag sprang lite snabbare med stavar än utan också, bonus.

Kom till backen (tack Mallan för tipset), rejält brant och med gatulysen. 150 meter mätte jag upp i första svängen då jag gick upp med långa steg. Brant och puls redan där. Nästa joggade jag upp utan stavar. Sedan utfallsgång med stavar. Jisses vad det bränner i rumpan! Indianhoppen gav maxpuls på 179 slag, kräkkänsla så det heter duga. Sprang upp, hög puls även här, baklänges upp och avslutade med jogg upp. Mjölksyran brände i låren.

På vägen hem lånade mannen stavarna, även han blev positivt överraskad över den extra pulshöjningen och träningen för axlar, rygg och armar. Hon är smart den där PT'n!

Hemma igen, total träning på 59 minuter, 7,4 km. Men ack så effektiv! Även stavarna blev trötta så de får vila i hörnet till nästa vecka.

Nu väntade två varv cirkelträning. Den här gången var det lättare att hitta känslan. Jobbigast var axlarna som vanligt.... Cirkelträningen kommer att göra susen för min kropp, det kan jag känna redan nu! Nu Robinson med resten av familjen.

Cirkelträning - träning för mesar

Jojomen, tänkte att det här med cirkelträning, det var väl för mesar. Sådana som inte orkar gå på gym eller hårda BodyPump-pass. Startade kvällen med 52 minuters lätt löpning. Det var hur lätt som helst. Beckmörkt, regnigt och med mannen som sällskap. PT'n hade visserligen sagt 60 minuters träning men jag nöjde mig med 52 minuter som också innehöll strul med pulsklockan. Nöjd och glad kom jag hem, dags för den där enkla cirkelträningen. Hur svårt kan det vara?

Jag har ett program med sex stationer, i dag gjorde jag om hallen på övervåningen till mitt lilla hemmagym. Det var "stakning", skidåkning (ovan), liggande benlyft, liggande rotationer med vikt, ryggresningar och plankan på boll.

Svåraste med stakningen var att hitta någonstans att fästa gummibandet. Till slut fixades det och jag körde igång. Brännande triceps.... Benövningen var jobbigare än jag trodde, det brände rejält i rumpan och baksida lår. På varv ett av tre. De liggande benlyften fixade jag 12 repetitioner men även där ganska jobbigt. Sedan det drygaste av allt, liggande rotationer med vikt. Det går ut på att man ligger på mage, lyfter upp bröstet och sedan roterar en vikt med raka armar framåt, runt och byter hand vid ländryggen. Började med 3 kilosvikten, hade först tänkt ta 5 kilosvikten men bestämde mig för att mjukstarta. Jomenvisst, orkade inte ens ett halvt varv med 3 kg. Fick ta en bok i stället och då fick jag verkligen kämpa för att fixa de 10 varven åt vardera håll som skulle göras. Det brände i axlarna och ryggen, pulsen skjöt upp i höjden. Då pratar jag fortfarande första varvet av tre.

Efter roteringen, lite ryggresningar som jag fixade relativt bra, sedan plankan på boll som också funkade ganska bra. Minst 1 minut hade PT'n sagt, gud vad lugnt tänkte jag. Aha. Efter 45 sekunder darrade hela jag som ett höstlöv i vinden. Två varv kvar.

Mitt hemmagym ovan, en stycke gummiband fast i trappräcket, en boll, en vikt som inte användes, en stycke Barnens Bibel och en matta. Jajjamen, man blir trött av det också.

Nu sitter jag framför TV'n och förfasas över Anna Anka. Fast nu när jag ser hennes kropp så häpnar jag faktiskt, shit vilka muskler. Men hon är alldeles för mager för att jag ska tycka att hon är vacker. Hon borde testa cirkelträning den där Ankan.

Tankar om vasaloppet

Min PT tycker jag ska fundera på att köpa rullskidor. Inte vet jag. Ska man det? Har ingen aning om hur det funkar med rullskidor heller, har man sina "vanliga" pjäxor och stavar (fast har läst att man sätt på andra "pluttar" längst ner i alla fall)? Hur ska man köra? Hon tycker jag ska byta ut ett löppass i veckan mot rullisar. Måste nog fundera lite på det. När kommer snön, SMHI? Hur länge till kan jag köra rullisar, när kan jag köra skidor på riktigt? Många frågor och funderingar blir det....

Första PT-passet

Japp, nu är jag på gång. Mitt första pass med PTns program är avklarat. Det blev sent, väldigt sent innan jag kom hem från tjänsteresa och hade fått på mig löparkläderna. Hade hela vägen hem funderat över vilken backe jag skulle välja till backträningen. Svårt. Det var ju becksvart ute och jag ville inte vricka fötterna. Drog till slut iväg till en backe ganska nära där jag trodde det skulle vara lampor. Vilket det inte fanns. Nåväl, bara att köra igång. Målet var att ha en brant backe på ca 150 meter, upp på olika sätt, ner joggandes. Min backe var bara 100 meter och inte speciellt brant heller. Men någonstans måste jag börja.

Intervall 1 - gå upp för backen med långa steg. Lätt som en plätt.

Intervall 2 - jogga uppför backen. Inte heller det var så jobbigt. Förutom att kolla pulsen för jag hade glömt att sätta på belysningen på klockan. Irriterande. Inte kom jag på hur man gör heller....

Intervall 3 - gå med utfallssteg uppför backen. Mjölksyra!

Intervall 4 - hoppsa-steg uppför backen. Puls!

Intervall 5 - baklänges uppför backen. Jobbigare och mer mjölksyra än jag hade trott!

Intervall 6 - spurt. Äntligen, det är vet jag hur man gör.

Intervall 7 - spurt igen. Puls.

Ett roligt pass som jag avsluatade med att jogga hem. Nöjd men kanske inte så trött som jag hade "hoppats". Mest gick pulsen upp av känslan av älgar/björnar/fula gubbar i alla hörn..... Och just ja, det kanske fanns en anledning till att passet heter "Backpass med stavar", kanske skulle man ha stavar med sig och köra med.

Intervallstädade hemma (dammsugning, plockning, röjning) och sedan yoga med vännen. Åh vilken härlig dag!

I dag har jag inte ens börjat planera för träningen trots att det snart är kväller. Det står cykel/spinning på schemat men det får jag inte till, får alltså byta pass med någon annan dag. Troligtvis blir det 60 minuters löpning i dag. Och cirkelträning för första gången. Jihaaaa!

Häxan Surtant på höstjogg

En krispig och härligt morgonjogg blev det! Frost på backen i och i träden, solsken, minus tre grader, lätta ben som nästan flög i fem kilometrar. Lycka! Däremot attackadera häxan Surtant mig i går och hindrade mig från spinning. Det bara briserade när jag äntligen kom hem, hann slänga ur mig några häxan Surtant kommentarer innan familjen sakta men säkert drog sig undan till säkrare breddgrader på kalas, träning och utejobb. Ensam kvar i soffan slocknade jag i en timme. Efter det höll jag mig något sånär kommunikativ i en timme innan jag, först av alla, gick och lade mig halv nio en fredagkväll. Jag säger då det. Men 12 timmars sömn gör susen och därför var häxan Surtant helt försvunnen när jag drog iväg på löparrunda, babysim och efterföljande ledarmöte på gymmet. I dag är det söndag morgon, jag har lovat mig själv att inte stressa runt utan bara vara här och nu. Laddar med sonen inför hans innebandymatch och min egen träning senare i kväll. Och dessutom damp det precis ner ett träningsschema från min PT. Nu börjar vi! Fast först har jag, efter påtryckning från diverse vänner och även min PT, tagit mig i kragen och kontaktat en rehab-människa som sägs göra underverk. Har sedan tidigare en tid till en sjukgymnast men den är så långt bort och med tanke på att ryggen utvecklas åt fel håll får jag nog göra något NU.

PT uppskjutet en vecka

Skulle ha kört igång på allvar med min PT i söndags, det blev tyvärr uppskjutet en vecka. Dels på grund av att jag inte riktigt känner mig fit for fight ännu och för att hon skulle få landa ordentligt efter sitt världsrekord. Men jag försöker ligga i med träningen trots att det känns som att jag bara går och väntar på något (vilket jag i och för sig också gör). Söndagens träning var tuff, måndagens jogg på tjänsteresa desto lugnare. Det fick bli lunk i egen takt efter en hel dags möten. Hamnade i en riktig mördarbacke där jag gick upp och dessutom stannade och beundrade utsikten. Förvånades över att det var ett skidspår på vinter - hur i hela friden tar man sig upp där (och ner!) med skidor? Efter det har det hunnit bli en godispåse av träning - BodyPump, BodyCombat och Functional Moves. I dag däremot blir det ryggläge i soffan.

I dag förundras jag också över de gruvarbetare som tagit sig upp, tänk att sitta fast i 10 veckor, inte riktigt veta om man någonsin kommer upp och i så fall när. Att hålla fast modet och försöka göra tillvaron så rutinmässig och vardaglig som möjligt. Att hantera rädslan och saknaden. Jag beundrar männen som klarat denna prövning och jag tackar människorna som gjort det möjligt att rädda männen. Och givetvis en elak tanke till gruvägarna som från början inte hade en tanke på att rädda några simpla människor utan låta dem dö där nere, 700 meter under jord. Morr.

Hör ni, det är oktober, ni har väl skickat iväg en slant till Rosa Bandet? På gymmet satsar vi på en Rosa Bandet spinning i slutet av oktober, givetvis går allt från sportdryck till klädsel i rosa....

Sportspegeln och jag

Som ofta, hamnar jag i soffan en stund efter söndagens träning. Jag återhämtar mig med té och mackor efter två superhårda pass. Först körde jag Functional Moves själv, glömde bort den lilla detaljen att hålla igen.... Det var hårdköring hela passet igenom. Hur kul som helst! Fick 3 minuter mellan passen för snabb återhämtning, dricka vatten, fokusera på att bli en fighter. Dags för BodyCombat. Även detta pass skulle jag egentligen köra själv. Båda kollegorna på passen var nämligen sjuka i dag. Men på combat fick jag darrande ben i låt 3 av 10, insåg att det inte skulle hålla hela passet igenom. Fick hjälp efter fem låtar att köra resten. Det kanske hade gått men jag vill inte riskera något nu.

Helt slut och en helt underbar känsla. Fick sitta och återhämta mig med Gainomax en stund på hallen innan jag ens tog mig hem. Det känns bra!

Bild lånad från Lassis hemsida

Nu är det alltså Sportspegeln. Jag gillar sportprogram men hatar när 50 % av sändningen handlar om fotboll. Gillar inte fotboll. Sur. Men i dag dök något annat upp, en hjälte. Lassi Karonen, mannen med 7,2 liters syreupptagning, inspirerar mig i dag. Han berättar om träning och tävling nära kollaps, om att köra Vasaloppet bland de hundra bästa utan någon egentlig skidträning bara på sin konditionsträning och styrka. Han berättar om excenterisk träning i en specialgjord maskin där benen sätter fart på hjulen som ger en excentrisk kraft som gör roddrörelsen extra jobbigt (då den blir bromsande och därigenom utvecklar extra) och ingen vila ges någonstans i övningen. Hans styrka är att hålla hög fart under lång tid. Jag fascineras av människor som vågar ge det lilla extra och har pannben som heter duga. Nu laddar han för VM i Nya Zeeland om tre veckor.

Jag laddar inte för ett VM utan för en ny vecka, den börjar med tjänsteresa i ett par dagar. Sitter också och väntar på att min PT ska skicka mitt första program. Längtar!

Min PT - världsmästare

Här sitter jag och planerar veckan med några futtiga pass då jag plötsligt får syn på att "min" PT satte världsrekord i går, i fridykning. Hon dök ner på 126 meters djup utan några som helst hjälpmedel, var under vatten i exakt 3.16. Nästa mål är att bestiga Mount Everest utan syre i maj nästa år. Världens djupaste och högsta kvinna alltså. Och min PT. Börjar jag få prestationsångest eller? Shit, vem har jag valt egentligen? Snygg är hon också. Kanske min man också vill ha en PT, får välja någon annan till honom. ;-)