På väg till ett annat kontor i morse, en bilväg som inte direkt var en väg utan mer som en slask/snöbana, snön vräkte ner och sikten var inte många meter. Dessutom en pytteliten väg där varje möte klaras av med minsta möjliga marginal då snövallarna invaderat delar av vägen. Hjärtat i halsgropen och det andra hjärtat i luren.
Jag: Åh vilken ångest jag har över den här skidåkningen. När ska jag få till resterande pass? Det är så krångligt!
Mannen: Nej, det är väl inte krångligare än något annat. Och du behöver ju inte valla eller fixa, bara komma ihåg att berätta när du ska åka så fixar jag skidorna.
Jag: Men så är jag så kass på att åka också, det går sakta och jag kan inte åka energisnålt.
Mannen: Men ge dig, så är det inte alls. Du åker jättefint nu och har en helt annan teknik än vad du hade förut. Du KAN åka skidor!
Jag: Och så blir jag trött av att bara åka 3 mil, hur ska jag orka åka 9 mil?
Jag: Men jag ska ju för tusan åka skidor en hel dag, du behöver ju bara åka halva dagen.
Mannen: Vänta nu. Du gnäller över att du ska åka 9 mil skidor men ska göra en Ironman snart. Hur tänkte du nu?
Jag: Men, men......
End of discussion.
Från och med nu är Marre snäll och glad och ognällig. När det gäller skidor. Andra saker får jag gnälla om. Och så älskar jag Mannen.
1 kommentar:
Synd att jag inte kan vara med för då hade dagen i spåret bara svischat förbi :]
/Carina
Skicka en kommentar