Helg ftw

Den här veckan har susat fram. Förstår fortfarande inte vart den tog vägen. Började gårdagen med träning, så ock denna dagen. Hade snygg outfit på morgonen, jobbskor och tights.

I dag var det boxning på gymmet med sköna kettlebells-kollegan. Härlig start på dagen där både kroppen och sinnet fick en energipåfyllning.

Nu ska jag alldeles strax fira att revisionen på jobbet gick superbra, gå hem, pussa på de mina och sen belöna mig själv genom ett löppass i regnet. Ser så fram emot det!

Och helgen kommer att bli magisk. Först Super Satuday i Globen i morgon, massor med träning med de stora, heta stjärnorna (singel-Dan från Nya Zeeland!!!!!) och sedan mys med Mannen på ett hotell någonstans i Stockholm. På lördagen väntar sedan möte med de stora löparstjärnorna på Löpardagen. Tänk om jag blir så starstruck att jag inte lyckas springa en endaste meter. Pinsamt..... Stay tuned!

Morgonsvett

Medan killarna sov ruset av sig efter gårdagens jobbmiddag, körde jag intervaller på löpbandet. Redo för en heldag i konferenseummet! Eller kanske en dusch först. Och hotellfrukost.

Nu ska det bli åka av

Vilken anstormning efter min cliffhanger i går! Mailboxen fylldes, sms:en haglade in, alla undrade vad jag skulle göra nu! En jorden-runt-resa, lägga in mig på yoga-retreat en månad, sluta träna och börja med trädgårsskötsel, frågorna var många. Eller ja, tack ni två som har varit yttepyttelite intresserade i alla fall men tyvärr kände mig för väl båda två och visste exakt vart jag skulle "åka av". Jag är så förutsägbar. Och ja, det är ju förstås dags att gå vidare. Från sex marathon (sjunde på G i New York), en och en halv klassiker (ja, jag ska göra färdigt den här), det natuliga steget är en IronMan. Precis som ni två gissade.

Natten mellan fredag och lördag släpptes 1600 platser i Kalmar på IronMan, i går kväll var de slut. Helt sjukt! Alla andra år har det funnits platser kvar fram till våren, vad är det med folk? Måste alla ha en kris just precis samtidigt som jag har min kris? Give me a break! Så då blev det snabba puckar. Mannen lät tveksam, mycket träningstid, nya grejor (fast det gillar han ju), dyra anmälningsavgifter, men utmaningen är något som vi lite lätt diskuterat över sju glas vin i husvagnen flera gånger (ja, i lika träningsoveraller). Skulle vi? Eller ska vi vänta? Formen är grym, motivationen i topp, ska de ske så är det ju ett bra tillfälle. Och så KLICK. Klart.

Den 17:e augusti 2013 klockan 06:45, kommer vi, iförda svarta kondomer, kallsvettas, huttrande, fundera över vad tusen vi håller på med egentligen, lyssna på "Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra, jag förs framåt av kraftiga vindar....". Fast i mitt fall kommer jag att viska "inte så starka vindar alls, inte när vi simmar i alla fall, snälla Gud eller någon som bestämmer över vindarna".

07:00 kommer startskottet att gå. Vi ger oss av med 1598 andra viftande galningar (som alla ser ut som proffs och inte alls som en falukorv instoppad i ett för tajt fordral) i ett skvalpigt vatten som är cirkus 19 grader (hoppas jag) och sätter igång och simmar 3860 meter. Crawl för det har jag lärt mig tills dess. Två varv på en bana där de bästa troligen varvar mig ganska snabbt.

När vi simmat våra metrar snabbare än 2 timmar och 20 minuter, stapplar vi upp på en blå matta, hämtar vår bike-påse, in i tältet för att byta om till cykelkläder. Då väntar oss 18 mils cykling. Över Ölandsbron, en loop på Öland, tillbaka mot Kalmar, en loop där också. Nu får klockan max stå på 17:00.

Hoppa av cykeln, ställ bort cykeln, hämta min run-påse, på med löparskorna för att avsluta lite lätt med ett marathon. 42 195 meter. Tre loopar. Hepp. Klockan 23:00 måste äventyret ha avslutats, annars får du inte gå i mål.

Men NÄR jag gjort allt detta och dessutom i tid - då glider jag in på Kalmars gator och får vid målgången höra "Marre - you are an Ironman". Och då typ dör jag. Om jag inte gjort det tidigare under loppet.

OK, ungefär ett år kvar, hjälp!!! Tog direkt tag i den viktigaste delen, simningen, och skaffade mig en coach. Torsdagar 19:00 ska hon lära mig simma. På riktigt. Sen är det bara resten kvar.

Om ni vill läsa en härlig historia om en tjej som fixade sin första Ironman, läs här. Underhållning på hög nivå!

Hjärnhinneinflammation, blodpropp eller annat

Känner mig hängig, har som vanligt googlat på alla möjliga åkommor som ter sig som en smärta i höger tinning - herregud, det kan ju vara vad som helst! Känner efter lite extra, tycker synd om mig själv. Givetvis. Fast sen tänker jag tillbaka på Lanttos inlägg och skäms. Nä, jag har nog bara spänningshuvudvärk trots allt.

Har lunchat med en underbar kompis och ältat, ältat och ältat. Tänk vad skönt med vänner som bara sitter där och nickar, inte tycker att jag är helt dum i huvudet (eller kanske tycker det men säger inget), försöker lätta på trycket och försöker få mig att se livet från den ljusa sidan igen. Jag har nog halkat in i en post-tävling-depression. Tävlingar fyra helger i rad sätter nog sina spår kan jag tänka. Eller så håller jag på att bli sjuk. Hjärnhinneinflammation, TBE, propp i hjärnan.... Vi får väl se.

Dagens tänkvärda är - men Marre för tusan, sluta älta, äta chips och tycka synd om dig själv. Leverera i stället! Sir, yes sir.

Lev för f*n

Lantto, ni vet Queen-of-F*cking-Everything, har postat ett inlägg som får den här måndagen att kännas lite mer levande, lite mer viktig, lite mer tårfylld faktiskt. Och den har fått mig att fatta ett beslut. Här och nu. Mannen håll i dig för nu blir det åka av.

Hofors Adventure Race - the story

Lördag morgon

Tidig morgon, hinner tjafsa med Mannen om att han inte fixat ägg som jag bara måste ha innan tävling. Kommer sen på att det är vår bröllopsdag så jag försöker bita ihop. Äter, packar, går på toa hundra gånger. Iväg.

Vid startområdet

Jag och min lagkamrat Marie hämtar ut kartorna, sätter oss i solen och börjar studera. Som vanligt fattar vi ingenting till en början, paniken stiger, hjärtat slår i 180, andas, andas. Nu börjar vi om. Tittar på första MTB-kartan, börjar hitta hållpunkter, ser att vi vet vart varje kontroll är. Skönt. Paddlingskartan är enkel. Resterande två kartor har vi också koll på. Vi tar en kopp kaffe till och går igenom vägvalen igen.

Start - prolog

Nervöst inför start. Starten går och vi plockar en karta med flygfoto och prologens kontroller. Går snabbt och lätt, benen känns pigga och ingen smärta i höger ben.

MTB 9 km

Första sträckan med MTB, några få kontroller, till första kontrollen på asfalt, sedan en brant uppförsbacke som är teknisk. Den har jag cyklat många gånger men i dag får vi gå den. Hittar kontrollen, vidare till nästa där vi är lite osäkra på hur långt vi ska cykla och därför tvekar. Men hittar den sedan lätt. Väljer en enkel men längre väg till sista MTB-kontrollen, mister tid här. Ner till kanoterna susar vi fram.

Kanot 7 km

Det här är vår absolut svagaste punkt. Vi är dåliga på att styra och är ganska ojämna överhuvudtaget. Vi kämpar på men det är booooring. Tre kontroller, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och så ska kanoten släpas tillbaka igen till rätt plats.

MTB 7 km

Uppför en mördarbacke, jag har hur mycket kraft som helst men stackars Marie får kämpa på. Vi hittar kontrollen lätt, susar ner tar nästa kontroll av bara farten och dags att lämna cyklarna för att springa i en gruva.

Löpning 9 km

Först genom gruvan, det är mörkt och kallt men så häftigt! Uppför 200 trappsteg tillbaka till solen. Väljer en längre väg igen för att vara säkra på att hitta. Klättrar ner i grottan för att ta en kontroll. Väljer återigen en lite längre väg för att slippa höjdmetrar, tar lite längre tid men sparar benen. Löpningen går ganska lätt trots att vi missat att ta med oss vatten, dumt! Marie börjar gå tom och får lida resten av loppet för det. Vi är trots det starka och hittar alla kontrollerna lätt. Möter många andra lag som har det kämpigare än vi, det ger oss ännu mer energi.

MTB 14 km

Sista MTB-sträckan. Vi ligger jämnsides med ett annat damlag hela loppet, det är nu det gäller! Vi har fått ett kort försprång på löpningen så vi kör på. Iväg till en liten damm där jag sliter av mig kläderna och hoppar i. Ganska strömt men det går bra att simma. Fort på med kläderna och iväg. Nästa kontroll är lätt. Vi ligger före. Men kontrollen efter den tar vi en längre men säkrare väg, det andra laget genar och hittar kontrollen före. Känner modet sjunka och ger nästan upp. MEN, ser att de väljer en annan väg än vi tillbaka mot mål och inser att vi faktiskt har en chans. Cykla, cykla, cykla. Skriker på stackars Marie (förlåt för alla skrik, kompis!), ger henne en hand i ryggen för att vi ska hinna i mål, snacka om spurtstrid! Och vi fixar det. Vi kommer in som tredje lag! Så nöjda!

Mål

Känslan är obeskrivlig! Vi gjorde ett riktigt bra jobb, speciellt Marie som tog helt slut. Jag hade krafter kvar att köra ett varv till, benen var oförskämt pigga och snabba.

Vi fick även hamna på prispallen i år, så himla kul! Vinnande laget, Stockholm Multisport lag 1, var helt outstanding, vilka tjejer! Hejade på alla på banan, peppade och cyklade overkligt fort. De vann faktiskt över herrlaget i korta mix. Bra tjejer!

Efter loppet 

Inte alls trött, mest seg. Cyklar (!) hem, väntar in Mannen (som gjorde en kanonprestation, kom på fjärde plats i långa herrklassen av 23 startande) och sen är det pizzabuffé.

Eftertanke

Analyserar statistik från loppet och ser att vi håller bra fart på de flesta sträckorna. Vi har någon dipp här och var men inget stort. Det är paddlingen som vi förlorar otroligt mycket tid på. Och så måste Marie ut och träna cykling i terräng, eller hur? :) Annars gjorde vi ett kanonlopp där vi utmanade oss själva mycket mer än tidigare år då vi kört mer i "fikatempo". Hårdträning till nästa år och då är jag sugen på den långa distansen..... Hoppas då på att Marie glömt alla mina hysteriska skrik och vill ställa upp igen. Vi vann en fin väska och var sitt vätskebälte, det behöver vi inför nästa år!

Tusen tack till underbara arrangörerna. Bilderna under loppet är lånade från dem, hade lovat mig själv att inte blogga under loppet....

Trea i mål!

Årets multisport HAR är över. Vi var så bra i år! :)

En multisporttävling är spännande

Citat från Löpar-Christian (utan att be om lov, och så har jag tagit bort hans svordomar):

"Spännande med Multisporttävling i morgon. Nästan allt kan hända. Man kan cykla vilse, bli uppäten av en björn, springa vilse, bli uppäten av en varg, paddla vilse, bli uppäten av en gädda, bli osams med tävlingspartnern, bli uppäten av henne, bli helt tom på energi, äta Runes energikakor som kompensation, dricka för lite, dricka lite mer, dricka lite för mycket och pinka på sig, tappa en sko och bli tvungen att springa barfota, komma ihåg att jag nyss läst boken "Born to run" och springa skitfort trots att jag är barfota, bli kass i kistan av Runes energikakor, få göra en utomhuss*****, torka mig med första förbandet, bli myggbiten i rumpan, bli diskad för att jag inte har något första förband, eller så går allt enligt planen, synd bara att vi inte riktigt har någon plan."

Ironman verkar ju inte så svårt

Löpardag på Bosön

Nu har programmet kommit för löpardagen 2:a september. Eftersom jag är så himla glad och förväntansfull, har jag redan kryssat i vad jag ska gå på (och vad jag ska hoppa över). Det här kommer jag att roa mig med:

Run yourself happy (backträning)
Med Running Sweden (skippade långpasset med Szalkai, hade nog blivit för starstruck)

Föreläsning med idrottsläkaren Sten Björnum
Sten är ortoped och idrottsläkare som hjälpt många svenska idrottsstjärnor.

Löparskola med Markus Torgeby och Lisa Blommé
Markus, ni vet den där "galningen" som levt i en kåta i de jämtländska skogarna i fyra år när han toksatsade på elitnivå. Och han som skulle springa från Treriksröset till Grövelsjön (130 mil) men fick avbryta den turen efter 731 km. Härliga Lisa behöver väl ingen presentation direkt. Vunnit SM i 5 000 m, 10 000 m, terräng både 4 och 8 km, Tjejmilen och en massa annat.

Vattenlöpning med Catti Lindström
Catti är tränare hos Running Sweden (som Lisa och Ruben driver), henne har jag inte så stor koll på.

Föreläsning med Ruben McRae
Ruben är en f d nya zeeländsk landslagslöpare som numera är t ex tränare för Hässelbys friidrottsklubb, han hjälper också svenska friidrottslaget med ex skador.

Föreläsning med Markus Torgeby

Runners gym utomhus

Fys-Johan har sagt sitt

Var och sprang en sväng med KB-kollegan i går, mest för att bli påmind över hur min smärta egentligen ter sig så jag kan förklara det ordentligt för Fys-Johan. Och ja, det gjorde ont. Under löpturen, efteråt och även i morse. Helt klart blir det värre med tiden.

Med den deprimerande känslan åkte jag till Fys-Johan i morse. När han inledningsvis, av ren artighet, frågade hur jag mådde, höll jag på att bryta ihop och börja gråta. Samlade mig och fick berätta min historia. Han ställde några frågor och sen var det dags för genomgång. Vi beslutade oss (han bestämde) för att koncentrera oss på det onda först och i ett längre perspektiv jobba med screening (hitta styrkor och svagheter i rörlighet och muskler).

Han kikade, klämde, jag fick stå upp medan han kikade från olika vinklar, göra benböj på olika sätt, han satte ett vattenpass på mina höftkammar, kände på kotor, drog i benen, kollade rörlighet och en massa annat. Och sen kom beskedet - mitt bäcken är toksnett, höger sida hänger ner en bra bit trots att vänster ben är kortare än det högra. Jag har låsningar i SI-leden och i bröstryggen. Mina utåtroterande bäckenmuskler är alldeles för tighta vilket gör att hela bäckenet tippar när jag springer. Min "rumpa" försöker kompensera detta och får problem efter en stund. Piriformis är för tight och kniper därför åt nerven som går ner i benet och det är det som orsakar smärtan i benet.

Har jag hört det här förr eller? :)

Så vad göra? Fys-Johan masserade (hårdhänt), tryckte på en miljard jobbiga triggerpunkter här och var, lossade på låsningarna i SI-leden på båda sidor och även i bröstryggen (ja, jag kan andas ordentligt nu!), stretchade ut och kontrollerade sedan om vi lyckats med uppdraget. Och ta mig tusan om inte vattenpasset visade att jag hade ett rakt bäcken igen!

Jag själv ska VILA i dag, alternativträna i morgon (ex spinning, cykling, promenad), löpträna i helgen och sedan återkomma på måndag för att se hur det känns. Och så ska jag töja, töja, töja piriformis på två olika sätt flera gånger om dagen. Och höftböjaren också. Och JA, jag får tävla på lördag.

Framtiden? Jo, den ser ljus ut, det här fixar vi sa Fys-Johan när jag tackade för mig och hade en tvättbjörnsliknande uppsyn (såg jag när jag kom till bilen). Vet inte om det var tårar av lättnad eller av smärta när han knäckte/knådade. Hur som helst känns det riktigt, riktigt bra nu.

Cykelvasan

Vad säger ni? Något fokuserad eller rädd för att bli fotad? Inte en bild man sätter in i familjealbumet kanske.... Bild från Photomic.

Jag. Är. Helt. ##**##. Slut.

Började dagen med att slänga in kompisen där bak innan jag drog till Värmland på tjänsteresa tiiiidigt.

Möten hela dagen, dagen hade börjat med regn men vid efter fem när jag rullade från jobbet till mitt rum, sken solen. Perfekt! Var lite, lite hungrig men tänkte att jag bara tar en kort sväng så jag behöver ingen mellis. Bytte om och drog iväg till lokala motionsspåren. Hittade två 10 km rundor - en vanlig och en tuff. Tänkte ta det lugnt så jag tog den vanliga. Just ja.

Leden började med blött flis, sugande som bara den. Fick upp puls direkt. In på otroligt fina stigar.

Hittade till och med en spång jag skulle över.

Någonstans här börjar jag tänka i björnfrossa-tankar. Mitt ute i skogen, ingen vet var jag är, vad som helst kan hända. Gulp! Och då uppenbarade sig världens backe. Inte en chans att jag skulle orka uppför den. Hoppar av när jag inte orkar ett tramptag till och knäpper kort.

Kommer uppför krönet och där finns en ÄNNU värre backe. Men då är jag så trött så jag inte ens orkar ta fram mobilen och knäppa kort. Och så ett stup nerför på andra sidan, får gå ner mellan stenar och lera. Börjar bli riktigt trött och riktigt hungrig. För att inte tala om törstig. Hittade några sura lingon att trösta mig med.

Tar en helt evighet innan 10 km spåret äntligen är slut. Om den här vanliga slingan var så här backig, hur är då den tuffa varianten? Tänker INTE prova den.

Tog en genväg förbi bästa pizzerian hem. Med tanke på pizzabagarens stora ögon var det nog första gången en tuff brud i full MTB-mundering kom och handlade kebabsallad hos dem....

Ack så god maten var, hann bara stretcha innan jag slängde i mig allt. Ensammast i stan när man äter middag med datorn som sällskap.....

Gainomax Sports Team

Men HURRA vad glad jag blev när jag kika i brevlådan nyss! Jag har återigen blivit uttagen till Gainomax Sports Team, tredje gången! Jag är så otroligt bortskämd nu med Gainomax produkter att jag nästan glömt hur det känns att inte ha några bars och återhämtningsdrycker att greppa tag i på väg till/från cykel- eller löppasset. Ser fram emot julafton igen, tack Gainomax!

New York Marathon

Mitt i allt det dystra med ett ben som krånglar och livet känns surt, fick jag tips från en vän om en tröja (eller sajt) jag skulle vara snygg i när jag springer/går/haltar/kör med rullator på New Yorks gator, eller vad tycker ni?

Snyggt va? Borde få många heja-rop efter vägen. Designa din egen tröja på Zamboka.

ITBS

Som ni trogna läsare vet (eller jag kanske bara har typ en läsare men då vet ju du), hände något för drygt en månad sen när jag sprang Jubileumsmaran. Jag fick kämpa mig i mål med en enorm smärta från höft och hela vägen ner utsida lår. Det blev värre i nerförstackarna och när jag gick. Märkligt. Tänkte väl inte så mycket mer på det utan hankade mig in i mål på något sätt. Fattar fortfarande inte hur jag kunde gå i mål med tanke på den smärtan som jag faktiskt hade.

Var ute och sprang kort några dagar efter, kände lite smärta. Så fortsatte det tills jag drog ut på en lite längre runda och redan halvvägs blir smärtan så intensiv så jag bara vill lägga mig ner i diket och dö. Typ. Men det gjorde jag ju förstås inte.

Googlar som en galning på åkommor. Hittar inget som skulle kunna stämma in på mina symptom. Tittar på dokumentären "Medaljens baksida" och får för mig att jag givetvis fått en stressfraktur i lårbenet och jag snart ska gå sönder helt. Hypokondrisk? Jag?

Beställer tid hos sjukgymnast/kiropraktor som kollar i min journal och börjar trycka på mitt problemområde, ländryggen. Knak, brak, inte bättre konstaterar jag snabbt. Börjar bli hysterisk. Googlar och googlar. Läser om alla löparskador man kan tänka sig. Bokar tid på experten (som jag ska till på torsdag). Ser drömmen om New York Marathon försvinna bort i horisonten.

Ofta när jag googlar kommer jag fram till diagnosen löparknä, många löpare råkar ut för det nu och då. Även Mannen har dragits med det för några år sedan då det helt plötsligt uppkom på Stockholm Marathon och han fick bryta. Men jag har ju inte ont i knäet, inte det minsta! Träffar min multisport-kompis på träningen i går och tipsar om att det kanske ändå kan vara löparknä, hon hade liknande symptom som jag, googla på det igen föreslog hon. Och det gjorde jag efter träningen. Läste, läste och läste. Och nu är jag tämligen övertygad.

Jag ska ju alltid vara så himla speciell. Ska jag ha en åkomma så kan jag liksom inte ha det som resten av alla Svensson, ex löparknä i själva knäet. Nej då, ska jag få löparknä så ska det givetvis vara i låret. Kan det vara så enkelt? Min smärta sitter ganska precis när pilen för ITB visar, kanske något längre ner. Och ofta känns det hela vägen från höften ner till den punkten, dvs exakt där senan löper. Just den åkomman heter med finare ord ITBS (dvs när det inte är knäet som spökar utan längre upp).

Läser också om symptom:

* Smärta på utsida knä och/eller lår

* Smärtan blir efter 10 - 20 minuter så intensiv att du inte kan fortsätta springa

* På plant och jämnt underlag blir smärtan mindre

* I nerförsbackar ökar smärtan

* Smärtan upphör helt när du slutar springa

* Du har "triggerpunkter" i sätet som gör extra ont vid massage

Jag skriver under på varenda en av dem. Amen. Så ja, det är nog löparknä ändå. Tack Multisport-kompisen för tipset!

Så vad gör jag nu? Kanske skippar backintervallerna jag hade som plan att göra på lunchen, blir en lugn jogg och sedan stretch, stretch, stretch.

Hittade många bra stretchövningar här. Speciellt den här ska jag försöka köra. Wish me luck!

Så nöjd!

Har våndats länge och väl för Vasastafetten. Inte riktigt min grej att vara en länk i en kedja där de andra länkarna är toksnabba. Prestationsångest så det heter duga. Och så med detta trilskande ben tillika. Kände mig smått grinig och sur mest hela veckan och försökte pussla ihop en logistik för mig, Mannen och barnen för att få helgen att gå ihop. Det är ju oftast det som är svårast, inte själva loppet....

Jag skulle springa sträcka 8 så jag hade verkligen inte bråttom iväg. Tyckte lite synd om "Den-Vite-Kenyanen" som övernattade i vår husvagn och hade klockan på ringning vid femsnåret för att hinna till första sträckan. Hann ta det lugnt, chilla, äta lunch och ladda. Hörde om än den ena efter den andra som gjort stordåd på sina sträckor. Hualigen!

Till slut var jag på plats i Hökberg i alla fall. Dödsnervös. Givetvis fotosession i bajamajan som sig bör.

Värmde lite, det brukar jag aldrig göra innan ett lopp, men med tanke på min skada så kändes det bra att värma upp långsamt. Väl tillbaka hann jag bara in i fållan innan mitt lag påades. Dags att springa!

Upptäckte att chipet saknades på stafett-bandet och hann skänka den problematiken några sekunder. Sen sprang jag. Och sprang och sprang. Hade som mål att komma om 10 personer så det var bara att köra. Kikade ner på klockan vid några kilometermarkeringar och såg tider som 5:15, 5:03 och sånt. Helt sagolikt! Så jag öste på ännu mer. Tänkte att jag skulle ge järnet. Spurtade sista 700 metrarna för växling. Så nöjd. Snittade på 5:16 i kilometerfart! Har ALDRIG sprungit så fort. Tyvärr fick jag ju ingen officiell tid då jag saknade chip, surt när jag lyckades springa så bra....

Snabb dusch och vidare till kräftskivan där barnen och en massa andra familjer väntade. Mysigt i logen!

I dag en ny dag, värmebölja men jag laddar för Functional Moves. Och kanske BodyCombat om kroppen orkar och vill.

Redo för start!

Fredagsmyyyyys

Kommer kanske inte som en överraskning men även denna helg åker jag mot Vasa-trakterna. Tredje helgen i rad, måste komma ur detta beroende. Nu ska det springas mellan Sälen och Mora, tur jag slipper springa hela sträckan. Räcker med 4,7 km mellan Hökberg och Läde. Tydligen snäll löpning, inga myrinslag alls. Alltså blöta myror, pissmyror kan de inte garantera om det finns inslag av eller inte.

Men innan det hinner jag jobba lite till, gå på lunch-Functional Moves och försöka överleva träningsvärken från gårdagens trippelpass. Vad jag gjorde? Nästan barnförbjudet att berätta om.

Började med en skön löprunda som jag tänkte ta i lugnt tempo men vet vad det är med mig för jag kan inte ta det lugnt. Sneglar på klockan och ökar. Nåväl, typ 5 km i solskenet, lite känning i låret men inte direkt ont. Vad jag hann känna efter. 5:30-fart bara så där.

Sedan 30 minuter Functional Moves, valde flugvikter, ville inte ta ut mig inför mitt egna pass. Som ju följde direkt efter och var 30 minuter stenhård cirkelträning. Jädrar anåda vad gänget kämpade! Lite roligt för i början, när jag som vanligt nämnde att det bara var 18 minuters träning, var det lite sköna, avslappnade leenden. Fortfarande var leendena kvar när jag visade övningarna i första cirkeln. Ser rätt mesigt ut. Men jag lovar, direkt efter första varvet, dvs efter 2 minuter, var leendena utbytta mot - "OK, hur ska jag fixa detta i 18 minuter"??? Men alla kämpade, stretade, pustade och bara körde stenhårt. I alla tre cirklar. Jag är en så nöjd fröken.

Tänkte jag skulle knäppt kort på mitt ansikte efter den här torsdagstrippeln men jag såg rent utav fördj****g ut så jag skippade (mascara ända ner i urringningen, inte ens Mannen tyckte jag var sexig när jag kom hem). Måste tänka på mitt anseende i bloggosfären. Däremot får ni en bild på krokarna som snälla fixgänget satt upp på gymmet, avsedda för min lilla handväska när jag kör pass. Schysst och tufft på samma gång. Man kan ana en Garmin 310XT skymta fram. Coolt.

Vad kan man göra med en sån där kula?

Det pratas kettlebells här och var. Mest överallt. Men vad tusan gör man med en sån där kula när man väl fått en i händerna. Håller den lite käckt som en handväska och gungar fram och tillbaka? Lyfter den omotiverat antal gånger upp och ner? Så kände jag innan jag gick på utbildning hos Spartan. Hade liksom inte riktigt koll. Nu har jag så många övningar så jag svämmar över och skulle kunna hålla på och svinga mig genom ett dygn och ändå inte hinna med allt jag vill. Men här kommer förslag på upplägg, vassegod!

1. Kör en "300-hundring" (nu kommer en massa fancy ord men du kan googla på dem)

60 Swings

30 Russian twists

30 Figure 8

30 Halo

30 Squats

30 Cleans

30 Snatches
60 Swings

2. Kör intervaller med olika övningar, ex 30 sekunder av vardera övning, kör fyra övningar och vila innan nästa kombo med fyra - här finns hur mycket som helst att ta av men jag ger några exempel, sök på nätet för fler! Jag brukar köra 5 x 4 övningar.

Halo, dubbelsving, enhandssving, russian twist, utfall med vridning, running man, crunch med kula, rodd (plankposition och dra upp kulan med en arm i taget), armhävningar med en hand på kulan, squats, bicepscurl, tricepspress, axelpress, thrusters, burbee med KB, höga drag (kulan från golvet upp till hakan), windmill....... i alla oändlighet.  

3. Stege med fyra olika övningar. Börja med att göra alla övningar 10 gånger, kort vila, alla övningar 8 gånger mm ner till 4 och sedan hela vägen upp. Exempel på kombination kan vara dubbelsving, benböj, axelpress och good morning (eller marklyft). Garanterad pulshöjare!

Mina händer har valkar efter två dagars kettlebellssvingande så jag struntar i kulorna i dag. Däremot kör jag löpning och cirkelträning i kväll. Hell yeah!  

Multisport-onsdag

En helt vanlig onsdag. Inga planer för kvällen överhuvudtaget. Slänger iväg en fråga till MTB-räven om MTB-orientering. Hon nappar. Vi drar iväg med cyklarna och letar. Och letar. Blåbär alltså. Sen hittar vi några kontroller också. Sådär bara av farten. Konstaterar att vi nog är världsbäst på det här. Nästan.

Bestämmer oss också (medan Mannen springer genom snåren för att ta en kontroll dit vi inte riktigt.... vill springa) att hur det än blir nästa lördag på Multisporttävlingen, ska vi högt och ljudligt referera det till Sälen AIM. Typ "Tycker ni att de här backarna är jobbiga, herregud, då skulle ni varit med i Sälen där vi sprang upp och ner för berget tusen gånger" eller om det regner "Tycker ni det är dåligt väder nu, då skulle ni varit med i Sälen där de skickade ut Fjällräddningen för att det var dimma, snöstorm och minusgrader men vi gav inte upp". Vi kommer att bli så populära och alla kommer att tycka att vi är så världsvana.

För er som bor i mina trakter, japp, det är verkligen blötmark vid den här kontrollen. Schipp, schipp i skorna.

Drog snabbt hem, mat på 1 minut och så den utlovade glassen tillsammans med sonen. Mmmmmm.

Vidare, vidare, jobbigt att vara multisportare. Paddling på en spegelblank sjö. Även där var vi helt överlägsna grabbarna som prompt skulle försöka hänga på. Vi susade fram, skapade svallvågor stora som Finlandsbåtens. Och när vi pratat (och praktiserat) om fisar och annat viktigt en stund, upptäcker vi hur tyst det för övrigt är på sjön och att röster tydligen färdas väldigt långt en sån här kväll, ända till sommarstugorna som ligger vid kanterna av sjön. Detta kunde vi gissa eftersom sjön ljöd av asgarv och pekande mot oss.

Men naw....

.... kolla vad jag hittade när jag letade efter något helt annat på datorn. Min lilla gulleplutt med sin största idol. Ja då alltså. Jag vet när vi hade träffat Charlotte Perelli, frågade han om hon var gift. Jo, det var hon ju då. OK, då får jag väl vänta tills hon har skilt sig då. Naw..... Och Sonen - hon är singel nu tror jag....

Matchad

Hade inte bestämt mig riktigt om jag skulle köra med rosa kula (8 kg) eller blå kula (12 kg) på lunchen så jag tog det säkra före det osäkra och klädde mig i både blått och rosa. Man vill ju inte komma till passet helt omatchad heller.

Med tanke på att jag knappt kunde äta då gaffeln skakade så hemskt, antar jag att det var ett väl utfört pass. Och båda kulorna användes. Dock inte samtidigt.

Onsdag ftw!

Och Marre har bilder på sin blogg igen, halleluja. Dagens happening! Eller nja, kanske inte. Kanske är dagens happening att Elin Widgren (bilden på Elin från Arbetarbladet) överlägset vann SM i Athletic Fitness i helgen. Herregud vilken tjej. Det "värsta" är att hon är så gullig, jordnära, charmig i verkligheten så man nästan vill äta upp henne. Om hon inte vore så hård alltså.

Eller att jag ska träffa en ny guru för min höft (fast det är inte höften egentligen utan utsida lår) som inte blev bättre av kiropraktorknaket.

 

Eller kanske att solen skiner som bara den i dag. Och så ska jag lunchträna kettlebells i dag. Och så ska jag MTB-orientera i kväll. En helt underbar onsdag.

I går hade jag en helt underbar tisdag. Inget soffmys inte. På med träningskläderna nästan innan jag sladdat ur mina high heels, Garmin på och ut på en kortrunda som blev snabb. Tyvärr ont i låret då men det är en annan historia. Efter det - hemmaträning de lux. Tog fram min söta KB och körde svinglek, turkish get-up, stege och så 30-sekundersintervaller på 20 olika styrkeövningar. Underbart!

När jag ser mig på bilden ovan kanske jag och resten av bloggvärlden önskar att jag inte hade bilder på bloggen igen. Måste lära mig att piffa innan jag kör träningsbilder i en utsliten sport-BH. Och kanske ska kameran vara något centrererad (eller så var tanken att få med min muskulösa axel och skräphörnet i vardagsrummet, vem vet).