Hofors Adventure Race - the story

Lördag morgon

Tidig morgon, hinner tjafsa med Mannen om att han inte fixat ägg som jag bara måste ha innan tävling. Kommer sen på att det är vår bröllopsdag så jag försöker bita ihop. Äter, packar, går på toa hundra gånger. Iväg.

Vid startområdet

Jag och min lagkamrat Marie hämtar ut kartorna, sätter oss i solen och börjar studera. Som vanligt fattar vi ingenting till en början, paniken stiger, hjärtat slår i 180, andas, andas. Nu börjar vi om. Tittar på första MTB-kartan, börjar hitta hållpunkter, ser att vi vet vart varje kontroll är. Skönt. Paddlingskartan är enkel. Resterande två kartor har vi också koll på. Vi tar en kopp kaffe till och går igenom vägvalen igen.

Start - prolog

Nervöst inför start. Starten går och vi plockar en karta med flygfoto och prologens kontroller. Går snabbt och lätt, benen känns pigga och ingen smärta i höger ben.

MTB 9 km

Första sträckan med MTB, några få kontroller, till första kontrollen på asfalt, sedan en brant uppförsbacke som är teknisk. Den har jag cyklat många gånger men i dag får vi gå den. Hittar kontrollen, vidare till nästa där vi är lite osäkra på hur långt vi ska cykla och därför tvekar. Men hittar den sedan lätt. Väljer en enkel men längre väg till sista MTB-kontrollen, mister tid här. Ner till kanoterna susar vi fram.

Kanot 7 km

Det här är vår absolut svagaste punkt. Vi är dåliga på att styra och är ganska ojämna överhuvudtaget. Vi kämpar på men det är booooring. Tre kontroller, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Och så ska kanoten släpas tillbaka igen till rätt plats.

MTB 7 km

Uppför en mördarbacke, jag har hur mycket kraft som helst men stackars Marie får kämpa på. Vi hittar kontrollen lätt, susar ner tar nästa kontroll av bara farten och dags att lämna cyklarna för att springa i en gruva.

Löpning 9 km

Först genom gruvan, det är mörkt och kallt men så häftigt! Uppför 200 trappsteg tillbaka till solen. Väljer en längre väg igen för att vara säkra på att hitta. Klättrar ner i grottan för att ta en kontroll. Väljer återigen en lite längre väg för att slippa höjdmetrar, tar lite längre tid men sparar benen. Löpningen går ganska lätt trots att vi missat att ta med oss vatten, dumt! Marie börjar gå tom och får lida resten av loppet för det. Vi är trots det starka och hittar alla kontrollerna lätt. Möter många andra lag som har det kämpigare än vi, det ger oss ännu mer energi.

MTB 14 km

Sista MTB-sträckan. Vi ligger jämnsides med ett annat damlag hela loppet, det är nu det gäller! Vi har fått ett kort försprång på löpningen så vi kör på. Iväg till en liten damm där jag sliter av mig kläderna och hoppar i. Ganska strömt men det går bra att simma. Fort på med kläderna och iväg. Nästa kontroll är lätt. Vi ligger före. Men kontrollen efter den tar vi en längre men säkrare väg, det andra laget genar och hittar kontrollen före. Känner modet sjunka och ger nästan upp. MEN, ser att de väljer en annan väg än vi tillbaka mot mål och inser att vi faktiskt har en chans. Cykla, cykla, cykla. Skriker på stackars Marie (förlåt för alla skrik, kompis!), ger henne en hand i ryggen för att vi ska hinna i mål, snacka om spurtstrid! Och vi fixar det. Vi kommer in som tredje lag! Så nöjda!

Mål

Känslan är obeskrivlig! Vi gjorde ett riktigt bra jobb, speciellt Marie som tog helt slut. Jag hade krafter kvar att köra ett varv till, benen var oförskämt pigga och snabba.

Vi fick även hamna på prispallen i år, så himla kul! Vinnande laget, Stockholm Multisport lag 1, var helt outstanding, vilka tjejer! Hejade på alla på banan, peppade och cyklade overkligt fort. De vann faktiskt över herrlaget i korta mix. Bra tjejer!

Efter loppet 

Inte alls trött, mest seg. Cyklar (!) hem, väntar in Mannen (som gjorde en kanonprestation, kom på fjärde plats i långa herrklassen av 23 startande) och sen är det pizzabuffé.

Eftertanke

Analyserar statistik från loppet och ser att vi håller bra fart på de flesta sträckorna. Vi har någon dipp här och var men inget stort. Det är paddlingen som vi förlorar otroligt mycket tid på. Och så måste Marie ut och träna cykling i terräng, eller hur? :) Annars gjorde vi ett kanonlopp där vi utmanade oss själva mycket mer än tidigare år då vi kört mer i "fikatempo". Hårdträning till nästa år och då är jag sugen på den långa distansen..... Hoppas då på att Marie glömt alla mina hysteriska skrik och vill ställa upp igen. Vi vann en fin väska och var sitt vätskebälte, det behöver vi inför nästa år!

Tusen tack till underbara arrangörerna. Bilderna under loppet är lånade från dem, hade lovat mig själv att inte blogga under loppet....