I går hade jag en dag från h-vetet. Vart kommer de ifrån? Vem skickar dem? Varför? Och hen borde ha stryk. Kunde knappt få upp ögonen när klockan ringde, huvudet sprängde, bröstet kändes raspigt (inte brösten, de var mjuka och sladdriga som vanligt), livet sög. När jag jobbat färdigt ramlade jag ner i soffan och kom inte ur den på hela kvällen. Inte en gång. Småslumrade, övervägde core, somnade om. Tittade på film (American Pie Reunion, ganska OK) och åt glass. Kreativt.
I morse var jag lika klubbad som i går, kunde inte fatta att det var min klocka som ringde. Men när jag väl fått upp mina små grisögon, var känslan ändå bättre. Inget rossel, ingen huvudvärk, kunde åtminstone stå upprätt hela vägen ner till den kalla duschen.
Så i dag ska jag äntligen springa en sväng. Kolla om kiropraktorn gjort sitt jobb eller om jag måste reklamera knakelibraket. En springsväng, möte med tjejerna och så sova igen. :)
Började förresten på en bok i går som verkar lovande, "Två soldater" av Roslund & Hellström. Verkar väldigt lovande, ville nästan inte stänga igen den trots att ögonlocken stängdes av sig själva emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar