Multisport-onsdag

En helt vanlig onsdag. Inga planer för kvällen överhuvudtaget. Slänger iväg en fråga till MTB-räven om MTB-orientering. Hon nappar. Vi drar iväg med cyklarna och letar. Och letar. Blåbär alltså. Sen hittar vi några kontroller också. Sådär bara av farten. Konstaterar att vi nog är världsbäst på det här. Nästan.

Bestämmer oss också (medan Mannen springer genom snåren för att ta en kontroll dit vi inte riktigt.... vill springa) att hur det än blir nästa lördag på Multisporttävlingen, ska vi högt och ljudligt referera det till Sälen AIM. Typ "Tycker ni att de här backarna är jobbiga, herregud, då skulle ni varit med i Sälen där vi sprang upp och ner för berget tusen gånger" eller om det regner "Tycker ni det är dåligt väder nu, då skulle ni varit med i Sälen där de skickade ut Fjällräddningen för att det var dimma, snöstorm och minusgrader men vi gav inte upp". Vi kommer att bli så populära och alla kommer att tycka att vi är så världsvana.

För er som bor i mina trakter, japp, det är verkligen blötmark vid den här kontrollen. Schipp, schipp i skorna.

Drog snabbt hem, mat på 1 minut och så den utlovade glassen tillsammans med sonen. Mmmmmm.

Vidare, vidare, jobbigt att vara multisportare. Paddling på en spegelblank sjö. Även där var vi helt överlägsna grabbarna som prompt skulle försöka hänga på. Vi susade fram, skapade svallvågor stora som Finlandsbåtens. Och när vi pratat (och praktiserat) om fisar och annat viktigt en stund, upptäcker vi hur tyst det för övrigt är på sjön och att röster tydligen färdas väldigt långt en sån här kväll, ända till sommarstugorna som ligger vid kanterna av sjön. Detta kunde vi gissa eftersom sjön ljöd av asgarv och pekande mot oss.