Om allt går som det ska är jag om exakt två dygn någonstans mellan Fagerhult och Hjo, dvs halvvägs runt sjön. Jag försöker läsa alla mina positiva kompisars bloggar på Gainomax Sports Team och ryckas med i deras uppladdning, men om jag ska vara ärlig så känns det så där. Det är som en kamp hela tiden, att hinna med det som ska göras, jobba, planera, träna, packa, ladda, äta. Men så här är det innan ett lopp för mig. Alltid.
Det viktigaste nu är att känna att tränigen är gjord (993,8 km på landsväg, 161 km på MTB). Det finns inget mer att tillägga. Om det går, ska jag försöka köra Meridan någon kilometer i kväll eller i morgon i Motala, bara för att känna på cykelbenen och få ihop mina 100 mil. Inget mer. För övrigt handlar det att mentalt bygga pannben, känna att jag fixar det här, göra en plan för loppet, fundera över vad jag ska fundera över under de 30 milen, positiva tankar, positiv energi, mat. Ungefär så. Jobbar några timmar till, sedan tar vi familj, husvagn och cyklar till farmor, övernatttar och drar i mogon vidare mot Motala utan barnen. Vill ju hinna gå på mässan lite, köpa något onödigt som jag egentligen inte behöver. Shopping är det enda sättet att bota ångest. :)
Och så var det det här med vädret. Ganska roligt att INGEN av mina Gainomax-kompisar ens reflekterar över det och jag och Mannen är helnojiga. Dags att släppa det och bara fokusera på det jag kan påverka. Min inställning, min prestation, min uppladdning. Basta!
1 kommentar:
Lycka till! Det kommer att gå superbra - du är så grym!
Skicka en kommentar