Men vilken bedrövlig historia. Dock började morgonen helt OK, som vanligt var Mannen segare än kola och jag stressade på honom. Allt som vanligt med andra ord. Solen sken, klarblå himmel, kring fem grader varmt (kallt). Blåsigt.
Stod i kö från kvart i sju till tjugo över sju innan vi trampade iväg. Mannen hakade på en klunga direkt, jag körde lite hipp som happ men hittade några tjejer strax innan Mora som jag hakade på. Hälften av dessa svängde mot Orsa-sjön, resten fortsatte rakt fram i rondellen och skulle bara ta Siljan i dag, kloka människor det där.
Hade tur som en tok och fick en kille med rejäl ryggsäck som drog oss (mig och två tjejer) ända till första kontrollen, Bäcka, 3 mil avklarade. Ryggsäckskillen lämnade oss där och vi tre tjejer drog vidare. Vi började prata lite, det visade sig att det var en mamma och dotter som skulle köra Vättern ihop. Det längsta de hade kört var 7 mil och de låg på totalt kring 20 mil innan Siljan. Oj då. Men trots det var de riktigt starka och framför allt bra på tecken och hojt. Och trevliga.
Vi turades om att dra till Nusnäs för ett glas riktigt sockrig saft. Sen drog jag hela vägen till Garsås, det var ett koppel på kring 30 cyklister bakom mig, flera kom fram och tackade mig för draghjälpen, kände mig stark. Två korvar och toabesök. Bestämde mig också för att maska i starten så jag slapp dra igen. Ytterligare två tjejer hakade på vårt gäng och drog iväg mot Rättvik.
Började förbanna mig själv för att jag dragit så hårt till Garsås för nu orkade jag inte hänga med tjejerna längre. Stannade för att dra på mig regnjacka och släppte gänget. Tog lite extra energi och tog det lugnt en stund. Hittade en rygg i Rättviksbackarna som drog mig ända till Tällberg där jag kom i kapp tjejerna igen och hakade på dem. Nu hade det börjat dugga en del och blåsten blev värre. Lyckades trots det cykla upp för hela Åkerblads-backen i år, lycka!
Stopp vid Leksands sommarland för en bulle, blåbärsdryck och sportdryck. Regnet tilltog när vi rullade ut från depån. Det stormade och cykeln svajade till höger och vänster. Frös. Som tur fanns det ett extra stopp med kaffe två mil bortanför depån. Hurra för det! Kaffe is the shit!
Trampade på med tjejerna men nu började mamman och dottern bli trött så jag hakade på de andra tjejerna men tappade dem också. Och den här sträckna är så förbenat tråkig. Rakt, rakt, uppför hela vägen till Björka.
Cyklade på bra och cyklade faktiskt om de andra tjejerna också. Stannade i Björka och vi återförenades igen, tjejegänget. Sista koppen kaffe, lite dragspelsmusik och iväg för de sista 14 km. Ingen känsla i fötterna eller händerna. Händerna var helt stelfrusna, handskarna vattenfyllda. Någon stackare försökte värma händerna på kaminen. Regnet öste ner. Men nu var det nerför och helt plötsligt ser jag bron till Sollerön. Jisses vad glad jag blev! Cyklade på som aldrig förr, några killar hakade på mig och peppade mig när jag drog oss vidare. För att "betala tillbaka" fick jag hänga bakom dem över bron. Kämpade uppför sista backen, hejade på Mannen som satt i bilen och väntade och in i mål. Trött, blöt, frös. Mannen hade med torra kläder till mig, hackade tänder och skakade så jag knappt kunde äta köttbullarna.
Mannen tog cykeln och jag försökte bara överleva till bilen och färden hem till campingen. Har aldrig mått så dåligt efter ett lopp. La mig under täcket i sängen och bara skakade i en timme. Sen började livet återvända och jag kunde få i mig kaffe, Gainomax Recovery och också duscha. Avslutade kvällen med bästa vännerna, pizza och vin. Somnade som en stock vid nio.....
Har inga "men" efter loppet, putsade tiden från förra året med 30 minuter och det är jag så nöjd med med tanke på vädret. 16 mil kändes inte oöverkomligt på något sätt, bådar gott inför Vätternrundan. Då SKA jag ha skoöverdrag på mig. Ska också ha egen energi med mig i form av gels. Superbra att dra i sig i farten. Glad över att ryggen höll skapligt också, hade lite känningar innan Leksand men annars helt OK.
1 kommentar:
Vilken resa du gjorde! Starkt jobbat! Grattis till målgången!
Skicka en kommentar