Efter en timmes sömn på soffan vaknade jag utan några betänkligheter kring sjukdom, inbillning igen alltså. Drog iväg på ett pass som skulle vara mellan 20 och 25 km beroende på känsla. Första tio gick riktigt lätt, vände och tog samma väg tillbaka med en liten avstickare. Men efter 15 började problemen hopa sig. Ont i magen, lock för örat (får det ofta under långpass), det gick sakta, inte motiverad. Men jag kämpade på och tänkte att det faktiskt inte är sträckan som är det viktiga utan tiden jag är ute.
Pang! Helt plötsligt ligger jag där raklång igen. Jag är ju helt hopplös när det gäller terränglöpning! Inte världens smartaste drag att efter 18 km på grusväg sladda in bland rötter och stenar heller.... Nåväl, trasiga tights, blod på knäna och ännu mer sur.
Hur som helst skrapade jag ihop 23,1 km vilket var bra. Nu återstår bara ETT längre pass på kring 25 km. Det betar jag av på tisdag. Tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar