Min söndag morgon

Ibland är livet bara så där vackert, nästan som en film. Följ med på min söndag morgon!

07:30 Vaknar i husvagen och kikar på klockan, dags att kliva upp för en underbar dag med skidåkning.
Sanning: Mannen knuffar ur mig ur sängen och begär kaffe NU.

08:00 Hela familjen är samlade kring det trånga men mysiga frukostbordet och pratar glatt om kommande skiddag och hur kul det ska bli.
Sanning: Alla sitter och blåblänger på sin frukost och är småsura över diverse krämpor, att inte fått sova längre (tonåringen) eller att vi är för långsamma (sonen).

08:30 Full aktivitet råder, det plockas bland skidsaker då barnen ska iväg till backen och jag och Mannen ska åka längdskidor.
Sanning: Alla är griniga och i vägen för varandra, det härjas, slåss och skriks innan alla vantar och annat djävla elände som behövs är framtaget.

09:00 De glada barnen har kvittrande kommit iväg, vi hör dem lång väg småprata och skoja med varandra längs husvagnsallén.
Sanning: Redan innan jag stängt husvagnsdörren hör jag hur första tjafset om vem som ska bära sonens stavar har startat, nästa tjafs innan kröken är vilken backe som ska väljas. Fullt krig.

09:10 Jag lämnar husvagnen, glad och förväntansfull. Tar upp mina skidor och går mot spåren, vilken härlig dag! Slänger en slängpuss till Mannen som står med diskbaljan i handen och vinkar.
Sanning: Mannen slänger ur sig att vi måste valla om eftersom det kommit nysnö. Han är sur för att han fick diska och säger att jag får fixa det själv. Till slut gör han väl det åt mig under protest. Och en massa mutter. Slänger saker omkring sig.

09:15 Spåren är helt underbara efter nattens snöfall, hela vinterlandskapet ler mot mig när jag åker mina 8,4 km.
Sanning: Skandal! Spårmaskinen har tagit sovmorgon! Inte en människa har åkt i spåren så de är fulla med nysnö. Vad i h-vete??? Pulsar och spårar första kilometrarna innan jag kommer till ett spår där någon varit innan mig. Svär på att genast klaga hos någon när jag väl kommit på vem jag ska klaga till.

10:00 Mannen och jag kommer hem till husvagnen samtidigt efter ha åkt lite olika rundor. Båda är rosiga om kinderna och nöjda med dagens pass.
Sanning: Exakt så var det. Tänk vad lite motion kan dämpa aggressioner.

Men vi älskar varandra i vår hetsfamilj ändå. När väl hetset lagt sig. :)