Bara så BÄST!

Ödmjukhet har aldrig varit min melodi så varför börja när man närmar sig 40. Nej, ta mig tusan om jag bara inte var bäst i kommunen i dag. Tror det. Kanske var det tjejkvällen i går med spinning, core och kebab till en mysig dvd som gjorde det. Hur som haver så ville dottern inte ha lika mycket tjejdag i dag som i går kväll (lagom doser av mamman kanske är bra, bör inte överdoseras) så när hon drog iväg med sina kompisar på äventyr, drog jag också iväg på äventyr. Planen var 8 km löpning.

Eftersom formen varit svajig av och till i veckan, beslöt jag mig för en runda där jag kan variera längden efter känsla. Men kilometrarna bara rullade på, det kändes oförskämt bra så planerade 8 km blev till slut (efter några vändor fram och tillbaka på gatan) prick 10 km. Och tur var väl det för när jag granskade Szalkais plan så var det exakt 10 km som var planerat i dag, inte 8 som jag trodde.

Senast jag sprang en mil eller över var på Lidingöloppet i slutet av september. Fyra månader sedan. Och åtta kilo tyngre. Säga vad man säga vill men nog är det så att det går lättare att springa milen med några färre kilon att släpa på. Jag är stolt över att jag förändrat min kost och på köpet fått en starkare, snabbare och härligare kropp. Jo, det gör inget att det är helt OK att knäppa kort på sig själv i långkallingar efter långpass utan att skämmas OCH lägga ut bilden på bloggen. Wild and crazy men så BÄST!Nu, dags att ladda för gala. Får se om gymmet är BÄST i dag eller inte.