Skulle ha kört igång på allvar med min PT i söndags, det blev tyvärr uppskjutet en vecka. Dels på grund av att jag inte riktigt känner mig fit for fight ännu och för att hon skulle få landa ordentligt efter sitt världsrekord. Men jag försöker ligga i med träningen trots att det känns som att jag bara går och väntar på något (vilket jag i och för sig också gör). Söndagens träning var tuff, måndagens jogg på tjänsteresa desto lugnare. Det fick bli lunk i egen takt efter en hel dags möten. Hamnade i en riktig mördarbacke där jag gick upp och dessutom stannade och beundrade utsikten. Förvånades över att det var ett skidspår på vinter - hur i hela friden tar man sig upp där (och ner!) med skidor? Efter det har det hunnit bli en godispåse av träning - BodyPump, BodyCombat och Functional Moves. I dag däremot blir det ryggläge i soffan.
I dag förundras jag också över de gruvarbetare som tagit sig upp, tänk att sitta fast i 10 veckor, inte riktigt veta om man någonsin kommer upp och i så fall när. Att hålla fast modet och försöka göra tillvaron så rutinmässig och vardaglig som möjligt. Att hantera rädslan och saknaden. Jag beundrar männen som klarat denna prövning och jag tackar människorna som gjort det möjligt att rädda männen. Och givetvis en elak tanke till gruvägarna som från början inte hade en tanke på att rädda några simpla människor utan låta dem dö där nere, 700 meter under jord. Morr.
Hör ni, det är oktober, ni har väl skickat iväg en slant till Rosa Bandet? På gymmet satsar vi på en Rosa Bandet spinning i slutet av oktober, givetvis går allt från sportdryck till klädsel i rosa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar