Lördagen var en underbar dag. Härligt höstväder, en rygg som bråkar mindre och mindre. Fick en spontanfråga om att köra BodyPump med kollegan, tackade givetvis ja. Enda rörelsen jag fortfarande har problem med är benböj och kanske rodden på rygglåten. Annars känner jag ingen smärta, inte ens på utfall. Skönt.
När passet var slut och jag ändå var uppvärmd, bestämde jag mig för en kort jogg. Första på nästan fyra veckor. Läskigt. Första stegen kändes ovana, en lätt känsla i ryggen som gick över efter några hundra meter. Hade tagit med telefonen för att kunna knäppa några härliga höstbilder. Sprang på sakta, sakta, kroppen började komma ihåg hur det var att få springa. Det var som att den drog en lättnadens suck, äntligen. Benen pinnade på, andningen hittade sin rytm. Leendet växte på läpparna.
Den planerade rundan på 3 km tog slut alldeles för fort. Jag ville mer men förnufte sa vänta, du hinner. En härlig dag och jag är en löpare igen.
2 kommentarer:
Du är så klok, närmar dig 40 tror jag minsann!
Kan det vara Salander som talar kanske? Som man känner sig själv känner man andra.... ;-)
Skicka en kommentar