RosaBandet-dag

I dag kör vi Rosa Bandet på gymmet. Hårdrocksspinning i 90 minuter där det var idel hårda grabbar. Filmtemaspinning i 90 minuter med idel tuffa tjejer. Nu återstår en timme spinning, en timme Functional Moves och en timme BodyCombat. En heldag med massor med svett och bidrag till Rosa Bandet. Me like!

Soffan

Har fått min kostplan från PT'n nu. Oj. Hon var inte så nöjd över min matregistrering senaste veckorna, det är dags att skärpa till sig. På måndag. :-)

Hemma efter en intensiv vecka, kan stolt meddela att jag kom ut på en kort joggingtur trots hällregn efter besöket i vår verksamhet (bilden ovan), coolt jobb va? Ingen backe hittades dock så det blev mest en liten runda för att komma ut. Hann också med cirkelträning med Nya Testamentet. Hittade en knapp i rummet som jag tryckte på när jag fastnade i den avancerade axelövningen med Nya Testamentet. Inget hände fast jag tryckte. Ingen personaaaaaaal som kom till undsättning. Dåligt. Jobbade förresten så hårt att gummibandet gick av. Eller har jag blivit stark kanske?

Fredag kväll alltså, har hunnit med både BodyCombat och Zumba. Planen var ett längre löppass men orken/inspirationen fanns inte riktigt. Gjorde om planen till att bli BC och spinning men även spinningen fick vika ner sig och jag testade Zumba igen. Zumba är dans, mycket höftvickande. Inte så mycket puls och svett men ack så många glada skratt och må-bra-känsla. Vilken start på helgen!

Trevlig helg vänner!

En kort mellanlandning hemma

Den här veckan är jag på resande fot. Mellanlandade dock hemma en stund i går för att fylla på tvättkorgen. Exakt 13 timmar var jag hemma. Här följer en redovisning för de som är intresserade (eller som bara läser av artighet):

17.45
Gör en tvärbromsning hemma á la Bond, slänger mig ur tillsammans med packning
17.45 - 18.15
Slänger ner tvätt i tvättkorgen, äter potatis och korvstroganoff, förhör samtidigt dottern i fysik
18.15 - 18.30
Byter snabbt om till träningskläder, tar med ombyte och dottern till gymmet
18.30 - 19.30
Spinning med dotter och andra svettiga brudar
19.30 - 20.15
Återhämtning, snick-snack i receptionen på gymmet, byter till torra kläder, snor en mandarin av kollegan när hon inte ser
20.15 - 21.15
Kör en timmes Functional Moves
21.15 - 21.30
Gör en tokbromsning hemma på gården igen, slänger mig ur. Dock inte lika smidigt som förra gången beroende på mjölksyrestinna ben
21.30 - 22.00
Fikar med mannen, försöker leka sympatisk hustru (misslyckas), duschar
22.00 - 22.30
River ner det mesta i garderoben för att fylla resväskan igen
22.30 - 23.00
Läser min bok Baddaren för att varva ner, somnar
06.00 - 06.30
Piffar (hur får man bort svarta påsar under ögonen och vem har lagt dem där), packar det sista, frukost
06.45
Väcker sonen, slänger in grejorna i bilen och rivstartar med Volvon mot nästa resa

Pust, nu har jag kommit fram och förbereder det sista inför två dagars konferens. I kväll kan hända finns ett litet glapp mellan konferens och middag så då kanske jag kommer iväg på löpning. Ska försöka hitta en backe för att köra min backträning, har också gummibandet med för cirkelträning. Räknar med att det finns en hardcore-variant av Barnens Bibel på hotellet, nämligen Nya Testamentet. Då kör vi!

Världsrekords-PT'n

Besök på byggargym

Är på tjänsteresa i stora staden, läskigt. Och eftersom mitt favorithotell var fullbokat fick jag finna mig i att irra runt till ett annat. Bara för att hitta entrén och parkeringen krävs ungefär 120 högskolepoäng. Nästa utmaning som kräver minst 20 poäng GIS är att följa personalens anvisningar (och karta) till gymmet som finns fem minuter bort gåendes. Fast för mig som inte läst 20 poäng GIS tog det 20 minuter.

Nåväl, väl nere i källaren började jag inse att det här nog inte var ett vanligt gym. Det rasade ut och in killar stora som kylskåp och som dessutom spände sig som om de bar på ett kylskåp mest hela tiden. Där kommer lilla jag och lämnar fram hotellets rabattkupong. Givetsvis iförd businessdräkt (=kjol, kavaj, kappa och högklackat). Lyckas betala och ta mig till tjejernas omklädningrum. Det enda som händer där är en öppen dörr och så jag. Inget tjejgym direkt....

Byter om, tar mig ut till gymmet och hittar en massa löpband som är tomma. Tar ett och drar igång. Ser då att exakt hela salen är fylld av testesteronstinna män i små vita linnen, proteindrinkar och spända muskler. Och tatueringar överallt. Jag sticker ut i mina löparkläder kan jag lätt se. Låtsas som ingenting har hänt och springer en halvtimme. Sedan orkar jag inte mer. Funderar om jag ska fly fältet eller om jag ska våga mig på min cirkelträning i alla fall. Jamen-va-tusan. Jag är väl ingen fegis!

Hittar en kabelmaskin, kör igång med mina triceps/rygg-övningar (typ stakning). Får konstiga blickar. En av killarna känner sig manad att hjälpa till:

Han: Lilla gumman, inte kan du köra triceps så där konstigt!
Jag: Men jag kör inte triceps, jag stakar....
Han: Hrmmmmmm.....

Hela gymmet håller andan, jag vill bara därifrån. Alla återgår till sina muskelstinna övningar (mest bröst och biceps faktiskt). Jag försöker fästa en trissa på foten för att köra mina skidåkarövningar för baksida ben och rumpa men det går inte så bra, väljer en maskin för det hela i stället. Givetsvis sker allt detta inför publik. Går till matt-hörnan och kör magövning, plankan och ryggresningarna. Min avancerade axelövning vågar jag inte köra. Skyller på att jag glömt Barnens Bibel hemma. Kör den i stället i det tomma omklädningsrummet med hjälp av vattenflaskan.

OK, det var 60 minuters träning i storstaden det! Hur har din kväll varit?

Räkna med att svetten rinner

I dagens Aftonbladsbilaga (Kropp och Hälsa) finns ett test av kamsporter. Där testas gymvarianten BodyCombat (4 plus), kampdansen Capoeira (fem plus), uppstudsaren MMA (fyra plus) och klassikern Karate (fyra plus). Kul att kvällsblaskorna vågar testa andra saker aerobic och spinning.....

Betyget för BodyCombat är bra, det är jobbigare än det ser ut eftersom man kör till ett högt tempo men man kan också "maska" då det inte finns någon verklig motståndare. Som författaren säger "Musiken, tempot och att du kan få ut aggressioner utan att behöva ta emot en enda smäll gör träningsformen rolig och lättsam". Bra beskrivning! Längtar redan till mitt nästa pass som nog tyvärr är en vecka bort...

Nya löften

Måndag. Vart tog helgen vägen? Skulle verkligen behöva en helg utan några måsten, utan några kalenderbokningar över huvudtaget. Var finns den helgen? Ingen som vet, ingen som vet.... Jo, discoprincessan från 70-tals glitterfesten i lördags vet!

Nåväl, konstaterar krasst att de löften jag gav till mig själv i fredags om stretch, stretch, stretch verkligen inte har infriats i helgen. Inget på min lista över promenader, egen tid, reflektion har faktiskt infriats. Underbara Mallan kom förbi en sväng när jag sovit middag i går, satt på sängkanten och var allmänt klok. Det var den där promenaden som jag önskar jag kunde ha gjort tillsammans med henne, analyserat och reflekterat. Men hon satt snällt på sängkanten i alla fall och diskuterade livet en stund. Kärlek!

Mina nya löften handlar om att ta hand om mig själv bättre. Att inte alltid rusa på och vara alla andra till lags. Att tänka till på vad JAG vill göra, vart JAG vill vara, hur JAG vill må. Regel nummer ett är givetvis STRETCH. Innan varje kopp kaffe på jobbet ska det göras en stretchomgång. Har upptäckt att det går alldeles utmärkt att prata i telefon eller svara på något mail samtidigt som jag stretchar. Two-in-one! Kanske blir jag lika muskulös och smidig som herr Colting till slut?Nu är det en ny vecka och nya tag! Första PT-veckan är över och jag kan konstatera att jag i stort sett följde schemat, ett överhoppat Functional Moves-pass och den längre springrundan uteblev. Nöjd! I veckan får jag försöka vara planeringsprincessa för att få ihop livet (på tal om löften) men rödpennan ska fram och saker strykas. Yes! Jag är på!

Recept på ryggont

I morse startade jag dagen hos kiropraktorn/massören Pär. Började med att klä av mig (pinsamt som alltid inför en kille man inte känner), sedan fick jag stå, sitta, ligga i olika positioner medan han klämde, tyckte, kände, drog. Vissa positioner gjorde fruktansvärt ont och när han började trycka i lederna bak i ryggen sprutade tårarna.

Efter en halvtimmes frågor och hårdhänt behandling kom domen - disken är ledsen mellan L5 och S1. För länge sedan har jag nog fått en smäll där och som grädde på moset har jag en hållning som inte är så klädsam. Svankar som en anka, tippar bäckenet framåt, axlarna framåt och lägg där till en gamnacke så har vi Miss Universum i ett nötskal.

Receptet blev alltså inte att knäcka till saker utan att jobba inifrån. Drygt men det bästa givetvis. Av en händelse råkade jag se att MarathonMia, min idol, också har min stretchövning på agendan även på styrelsemötena. Snor hennes bild så kan ni föreställa er hur jag ska köra 3 gånger per dag på diverse möten. Lägg därtill stretch av höftböjare och baksida lår så ska är jag snart tillbaka på banan igen. Och mest på vänster sida som är min akilleshäl.

Tills vidare får jag träna som vanligt men kanske tänka till att jag inte får jätteont varken under träning eller att träningen orsakar smärta dagen efter. Tar fasta på det och kör spinning i kväll. Ingen häxan Surtant i dag alltså. Än så länge.

Trevlig helg!

Tuff backe!

I går hade jag vilodag. Egentligen var planen lite längre distans men ryggen kändes inte OK så jag vågade inte. Tillbringade kvällen med en kossa och ett gäng tjejer i stället.

Jag har gått och köpt mig ett par gåstavar. Allt enligt PT'n instruktioner. Kändes märkligt att dra iväg springandes med stavar. Värmde upp länge i dag för att ryggen inte skulle krångla i backen. Det blev 2,5 kilometer, tiden gick otroligt fort då jag hade fullt sjå att hitta tekniken med stavarna. Till slut tyckte jag att det funkade bra, upptäckte att jag sprang lite snabbare med stavar än utan också, bonus.

Kom till backen (tack Mallan för tipset), rejält brant och med gatulysen. 150 meter mätte jag upp i första svängen då jag gick upp med långa steg. Brant och puls redan där. Nästa joggade jag upp utan stavar. Sedan utfallsgång med stavar. Jisses vad det bränner i rumpan! Indianhoppen gav maxpuls på 179 slag, kräkkänsla så det heter duga. Sprang upp, hög puls även här, baklänges upp och avslutade med jogg upp. Mjölksyran brände i låren.

På vägen hem lånade mannen stavarna, även han blev positivt överraskad över den extra pulshöjningen och träningen för axlar, rygg och armar. Hon är smart den där PT'n!

Hemma igen, total träning på 59 minuter, 7,4 km. Men ack så effektiv! Även stavarna blev trötta så de får vila i hörnet till nästa vecka.

Nu väntade två varv cirkelträning. Den här gången var det lättare att hitta känslan. Jobbigast var axlarna som vanligt.... Cirkelträningen kommer att göra susen för min kropp, det kan jag känna redan nu! Nu Robinson med resten av familjen.

Anna Anka och hennes värld

Fastnade med dottern framför Anna Anka i går. Jösses. Blir så fascinerad över människor som hon. För det första - äter människan något alls? Hur kan man vara så mager som hon är, det är ett gäng muskler som hängts på skelettet på något mysko sätt. Och själva programmet, hade kanske hoppats på lite mer inspiration till träning, mattips men det kändes som att allt gick ut på att förnedra den stackars killen som var med. Som inte tyckte livet var värt att leva. Nej, jag är inte imponerad av Ankan den här gången heller.

En rolig sak tycker jag att det finns med programmet när jag tänker efter, det är att Ankan alltid pratar om sig själv i tredje person. Det ska Marre börja med också. So watch out for the skinny bitch Marre! :-)

Cirkelträning - träning för mesar

Jojomen, tänkte att det här med cirkelträning, det var väl för mesar. Sådana som inte orkar gå på gym eller hårda BodyPump-pass. Startade kvällen med 52 minuters lätt löpning. Det var hur lätt som helst. Beckmörkt, regnigt och med mannen som sällskap. PT'n hade visserligen sagt 60 minuters träning men jag nöjde mig med 52 minuter som också innehöll strul med pulsklockan. Nöjd och glad kom jag hem, dags för den där enkla cirkelträningen. Hur svårt kan det vara?

Jag har ett program med sex stationer, i dag gjorde jag om hallen på övervåningen till mitt lilla hemmagym. Det var "stakning", skidåkning (ovan), liggande benlyft, liggande rotationer med vikt, ryggresningar och plankan på boll.

Svåraste med stakningen var att hitta någonstans att fästa gummibandet. Till slut fixades det och jag körde igång. Brännande triceps.... Benövningen var jobbigare än jag trodde, det brände rejält i rumpan och baksida lår. På varv ett av tre. De liggande benlyften fixade jag 12 repetitioner men även där ganska jobbigt. Sedan det drygaste av allt, liggande rotationer med vikt. Det går ut på att man ligger på mage, lyfter upp bröstet och sedan roterar en vikt med raka armar framåt, runt och byter hand vid ländryggen. Började med 3 kilosvikten, hade först tänkt ta 5 kilosvikten men bestämde mig för att mjukstarta. Jomenvisst, orkade inte ens ett halvt varv med 3 kg. Fick ta en bok i stället och då fick jag verkligen kämpa för att fixa de 10 varven åt vardera håll som skulle göras. Det brände i axlarna och ryggen, pulsen skjöt upp i höjden. Då pratar jag fortfarande första varvet av tre.

Efter roteringen, lite ryggresningar som jag fixade relativt bra, sedan plankan på boll som också funkade ganska bra. Minst 1 minut hade PT'n sagt, gud vad lugnt tänkte jag. Aha. Efter 45 sekunder darrade hela jag som ett höstlöv i vinden. Två varv kvar.

Mitt hemmagym ovan, en stycke gummiband fast i trappräcket, en boll, en vikt som inte användes, en stycke Barnens Bibel och en matta. Jajjamen, man blir trött av det också.

Nu sitter jag framför TV'n och förfasas över Anna Anka. Fast nu när jag ser hennes kropp så häpnar jag faktiskt, shit vilka muskler. Men hon är alldeles för mager för att jag ska tycka att hon är vacker. Hon borde testa cirkelträning den där Ankan.

Tankar om vasaloppet

Min PT tycker jag ska fundera på att köpa rullskidor. Inte vet jag. Ska man det? Har ingen aning om hur det funkar med rullskidor heller, har man sina "vanliga" pjäxor och stavar (fast har läst att man sätt på andra "pluttar" längst ner i alla fall)? Hur ska man köra? Hon tycker jag ska byta ut ett löppass i veckan mot rullisar. Måste nog fundera lite på det. När kommer snön, SMHI? Hur länge till kan jag köra rullisar, när kan jag köra skidor på riktigt? Många frågor och funderingar blir det....

Första PT-passet

Japp, nu är jag på gång. Mitt första pass med PTns program är avklarat. Det blev sent, väldigt sent innan jag kom hem från tjänsteresa och hade fått på mig löparkläderna. Hade hela vägen hem funderat över vilken backe jag skulle välja till backträningen. Svårt. Det var ju becksvart ute och jag ville inte vricka fötterna. Drog till slut iväg till en backe ganska nära där jag trodde det skulle vara lampor. Vilket det inte fanns. Nåväl, bara att köra igång. Målet var att ha en brant backe på ca 150 meter, upp på olika sätt, ner joggandes. Min backe var bara 100 meter och inte speciellt brant heller. Men någonstans måste jag börja.

Intervall 1 - gå upp för backen med långa steg. Lätt som en plätt.

Intervall 2 - jogga uppför backen. Inte heller det var så jobbigt. Förutom att kolla pulsen för jag hade glömt att sätta på belysningen på klockan. Irriterande. Inte kom jag på hur man gör heller....

Intervall 3 - gå med utfallssteg uppför backen. Mjölksyra!

Intervall 4 - hoppsa-steg uppför backen. Puls!

Intervall 5 - baklänges uppför backen. Jobbigare och mer mjölksyra än jag hade trott!

Intervall 6 - spurt. Äntligen, det är vet jag hur man gör.

Intervall 7 - spurt igen. Puls.

Ett roligt pass som jag avsluatade med att jogga hem. Nöjd men kanske inte så trött som jag hade "hoppats". Mest gick pulsen upp av känslan av älgar/björnar/fula gubbar i alla hörn..... Och just ja, det kanske fanns en anledning till att passet heter "Backpass med stavar", kanske skulle man ha stavar med sig och köra med.

Intervallstädade hemma (dammsugning, plockning, röjning) och sedan yoga med vännen. Åh vilken härlig dag!

I dag har jag inte ens börjat planera för träningen trots att det snart är kväller. Det står cykel/spinning på schemat men det får jag inte till, får alltså byta pass med någon annan dag. Troligtvis blir det 60 minuters löpning i dag. Och cirkelträning för första gången. Jihaaaa!

Jim Frick forever

Ligger lite efter nu men tänkte bara nämna söndagens Sportspegel. Satt där igen, med té och mör kropp, zappade mellan kanalerna. Hamnade på Sportspegeln förstås och ett reportage om travkusen Jim Frick som för drygt ett halvår sedan var med om en läskig olycka. Efter att ha legat nedsövd i ett par månader, varit på rehabilitering, är han nu åter på benen och får flytta hem igen inom ett par veckor. Jim berättade om resan tillbaka, om familjen som ställt upp i alla lägen, om framtiden, om sina hästar. Jisses vad jag grät. Tårarna bara ramlade ner i soffan. Jim själv grät också. Grät av tacksamhet för livet. Av att vara på väg tillbaka. Att få vara i stallet igen. Att ha en systerdotter som tar över hans verksamhet. Av att få leva. Att få leva. Leva.

Häxan Surtant på höstjogg

En krispig och härligt morgonjogg blev det! Frost på backen i och i träden, solsken, minus tre grader, lätta ben som nästan flög i fem kilometrar. Lycka! Däremot attackadera häxan Surtant mig i går och hindrade mig från spinning. Det bara briserade när jag äntligen kom hem, hann slänga ur mig några häxan Surtant kommentarer innan familjen sakta men säkert drog sig undan till säkrare breddgrader på kalas, träning och utejobb. Ensam kvar i soffan slocknade jag i en timme. Efter det höll jag mig något sånär kommunikativ i en timme innan jag, först av alla, gick och lade mig halv nio en fredagkväll. Jag säger då det. Men 12 timmars sömn gör susen och därför var häxan Surtant helt försvunnen när jag drog iväg på löparrunda, babysim och efterföljande ledarmöte på gymmet. I dag är det söndag morgon, jag har lovat mig själv att inte stressa runt utan bara vara här och nu. Laddar med sonen inför hans innebandymatch och min egen träning senare i kväll. Och dessutom damp det precis ner ett träningsschema från min PT. Nu börjar vi! Fast först har jag, efter påtryckning från diverse vänner och även min PT, tagit mig i kragen och kontaktat en rehab-människa som sägs göra underverk. Har sedan tidigare en tid till en sjukgymnast men den är så långt bort och med tanke på att ryggen utvecklas åt fel håll får jag nog göra något NU.

Helg!

Laddar de sista timmarna på jobbet, snart är det helg igen. Min vana trogen, startar jag helgen på bästa sätt - med spinning! Efter spinningen har axlarna sjunkit ner i rätt nivå, leendet börjar sprida sig på läpparna, kroppen är redo för helg.

I morgon ska jag försöka komma iväg på den där morgonjoggen jag pratat om i all evighet. Det är en underbar känsla att jogga en stund och sedan komma ner i den varma bassängen för att ha babysim. Fast efter det ska jag förstås iväg på träff på gymmet där vi kör Functional Moves och sedan diskuterar mål, strategier, ledarskap och annat nyttigt. Kvällen avslutas med sushi och kanske något glas rött också.....

PT uppskjutet en vecka

Skulle ha kört igång på allvar med min PT i söndags, det blev tyvärr uppskjutet en vecka. Dels på grund av att jag inte riktigt känner mig fit for fight ännu och för att hon skulle få landa ordentligt efter sitt världsrekord. Men jag försöker ligga i med träningen trots att det känns som att jag bara går och väntar på något (vilket jag i och för sig också gör). Söndagens träning var tuff, måndagens jogg på tjänsteresa desto lugnare. Det fick bli lunk i egen takt efter en hel dags möten. Hamnade i en riktig mördarbacke där jag gick upp och dessutom stannade och beundrade utsikten. Förvånades över att det var ett skidspår på vinter - hur i hela friden tar man sig upp där (och ner!) med skidor? Efter det har det hunnit bli en godispåse av träning - BodyPump, BodyCombat och Functional Moves. I dag däremot blir det ryggläge i soffan.

I dag förundras jag också över de gruvarbetare som tagit sig upp, tänk att sitta fast i 10 veckor, inte riktigt veta om man någonsin kommer upp och i så fall när. Att hålla fast modet och försöka göra tillvaron så rutinmässig och vardaglig som möjligt. Att hantera rädslan och saknaden. Jag beundrar männen som klarat denna prövning och jag tackar människorna som gjort det möjligt att rädda männen. Och givetvis en elak tanke till gruvägarna som från början inte hade en tanke på att rädda några simpla människor utan låta dem dö där nere, 700 meter under jord. Morr.

Hör ni, det är oktober, ni har väl skickat iväg en slant till Rosa Bandet? På gymmet satsar vi på en Rosa Bandet spinning i slutet av oktober, givetvis går allt från sportdryck till klädsel i rosa....

Sällskap i sängen i kväll

Sportspegeln och jag

Som ofta, hamnar jag i soffan en stund efter söndagens träning. Jag återhämtar mig med té och mackor efter två superhårda pass. Först körde jag Functional Moves själv, glömde bort den lilla detaljen att hålla igen.... Det var hårdköring hela passet igenom. Hur kul som helst! Fick 3 minuter mellan passen för snabb återhämtning, dricka vatten, fokusera på att bli en fighter. Dags för BodyCombat. Även detta pass skulle jag egentligen köra själv. Båda kollegorna på passen var nämligen sjuka i dag. Men på combat fick jag darrande ben i låt 3 av 10, insåg att det inte skulle hålla hela passet igenom. Fick hjälp efter fem låtar att köra resten. Det kanske hade gått men jag vill inte riskera något nu.

Helt slut och en helt underbar känsla. Fick sitta och återhämta mig med Gainomax en stund på hallen innan jag ens tog mig hem. Det känns bra!

Bild lånad från Lassis hemsida

Nu är det alltså Sportspegeln. Jag gillar sportprogram men hatar när 50 % av sändningen handlar om fotboll. Gillar inte fotboll. Sur. Men i dag dök något annat upp, en hjälte. Lassi Karonen, mannen med 7,2 liters syreupptagning, inspirerar mig i dag. Han berättar om träning och tävling nära kollaps, om att köra Vasaloppet bland de hundra bästa utan någon egentlig skidträning bara på sin konditionsträning och styrka. Han berättar om excenterisk träning i en specialgjord maskin där benen sätter fart på hjulen som ger en excentrisk kraft som gör roddrörelsen extra jobbigt (då den blir bromsande och därigenom utvecklar extra) och ingen vila ges någonstans i övningen. Hans styrka är att hålla hög fart under lång tid. Jag fascineras av människor som vågar ge det lilla extra och har pannben som heter duga. Nu laddar han för VM i Nya Zeeland om tre veckor.

Jag laddar inte för ett VM utan för en ny vecka, den börjar med tjänsteresa i ett par dagar. Sitter också och väntar på att min PT ska skicka mitt första program. Längtar!

Jag är inte rädd...

Jag kan springa.

Lördagen var en underbar dag. Härligt höstväder, en rygg som bråkar mindre och mindre. Fick en spontanfråga om att köra BodyPump med kollegan, tackade givetvis ja. Enda rörelsen jag fortfarande har problem med är benböj och kanske rodden på rygglåten. Annars känner jag ingen smärta, inte ens på utfall. Skönt.

När passet var slut och jag ändå var uppvärmd, bestämde jag mig för en kort jogg. Första på nästan fyra veckor. Läskigt. Första stegen kändes ovana, en lätt känsla i ryggen som gick över efter några hundra meter. Hade tagit med telefonen för att kunna knäppa några härliga höstbilder. Sprang på sakta, sakta, kroppen började komma ihåg hur det var att få springa. Det var som att den drog en lättnadens suck, äntligen. Benen pinnade på, andningen hittade sin rytm. Leendet växte på läpparna.

Den planerade rundan på 3 km tog slut alldeles för fort. Jag ville mer men förnufte sa vänta, du hinner. En härlig dag och jag är en löpare igen.

Fredag igen!

I dag gläds jag åt att det snart är helg, vår son mår bra igen, inget gräl med dottern i morse (tonåring), jag och polaren kör BodyCombat lite senare som troligtvis avslutas med spinning, jag myser med familjen och tittar på Idol (även om jag tycker det är jobbigt när juryn sågar vissa totalt). Jag ägnade gårdagen åt ett möte med simklubben i stället för att gå på BodyPump men jag hoppas det ger resultat i att dottern fortsätter att simma. Väl investerad tid alltså.

Det konstiga med den här helgen är att den nästan inte alls är planerad. Väldigt ovanligt! I och för sig har jag mina babysimgrupper i morgon förmiddag (+ en extra kom jag på nu), sonen och mannen har sina, efter simmet är det blixtens hastighet till innebandyträning för sonen, dottern har simträning på söndag, sonen har innebandymatch borta, jag har klasser på söndag kväll. Men inget annat. :-)

I morgon bitti startar jag dagen med en kort löprunda, gissa om jag ser fram emot det! Det är då 3,5 veckor sedan jag tog ett löpsteg. Nervös är bara förnamnet. Tänk om jag glömt bort hur man gör? Tänk om jag bara snubblar och har mig igen? Och ännu värre - tänk om någon ser mig när jag snubblar? Oh, blir en sömnlös natt....

Och vet ni vad - den 10/10, dvs på söndag - då drar jag igång med min PT (ni vet världsmästaren).

Ha en bra helg, vänner!

Det bästa med Functional Moves

... är helheten. Att någon tänkt till någonstans. Att hela kroppen får arbeta. Ben, rumpa, mage, rygg, armar, små små muskler får spänna sig, muskler man inte trodde fanns. Muskler som arbetar tillsammans för att kunna utföra enkla, vardagliga moment men ändå så effektivt. Allt varvat med kondition som heter duga. Så här ser ett pass ut (pass nummer 1, finns flera förstås):

1. Uppvärmning

Enkel uppvärmning med lite benböj, utfall och annat. En låt.

2. Modul I (övningar framåt och bakåt)

- Balansövning (håller i medicinboll och faller framåt)

- Kombination som byggs upp med benböj, balans, utfall, axelpress - allt i en rörelse med en femkilos vikt

- Magövning som är en typ av planka med sidoplanka, också en rörelse som byggs upp

- Omvända finnen (stå på knä och fall bakåt)

- Integration - allt utom balans körs en gång till (utan inlärning, hela rörelsen på en gång)

- Explosivitet 90 sekunder - utfall på bräda med hopp

3. Modul II (övningar i sidled)

- Balansövning (sidled)

- Kombination som byggs ihop från utfall i sidan med vikten ner i golvet, balans, axelpress

- Dips på bräda, lyft en arm och ett ben, avsluta med stående T (dynamisk dvs kryp ihop och väx ut), görs både höger och vänster

- Crunch på bräda ("ispigg i magen", rulla ihop och ner, upp igen), lägg till att lyfta ett ben i taget

- Upp med benen i luften, armarna sträckta mot taket, flytta armarna från sida till sida utan att benen/höften följer med

- Integration - allt utom balans igen

- Explosivitet 90 sekunder - hoppa från sida till sida, hitta höjd och längd

4. Modul III (rotationer)

- Balansövning (håll i medinboll och rotera mot höger och vänster)

- Kombination med utfall, rotera i bottenläget mot knäet som är i brädan, skjut ut vikten från bröstet till raka armar och sedan hela vägen tillbaka

- Viktplatta på höger höft, rotera hela vägen upp till vänster så långt upp du kan nå (lägg viktplattan på hylla), utöka till att dra ner vikten till golvet på höger sida istf höft (böj på benen). Upprepa på vänster.

- Korkskruven på bräda - stå i armhävningsposition med händerna på brädan, för ut höger knä åt höger och sedan upp och åt vänster, tillbaka till ursprung, samma sak med vänster. Innebär att nedre delen av kroppen roterar som en korkskruv medan överkroppen är stilla.

- Integration - allt utom balans igen

- Explosivitet 90 sekunder - "slalom"-hopp dvs rotationer

De flesta upplever att det är "enkla" rörelser som gör att man från första början kan ta ut sig och att man lätt lär sig modulerna. Det är också indelat i flera nivåer per modul och man stannar där det känns bäst för just mig. Man upplever också att man utvecklas snabbt, speciellt i balansövningarna. Mesta träningsvärken får de flesta på "konstiga" ställen såsom insida och utsida lår, överkroppens sida och magen givetvis.

Prova! Jag körde mitt första pass som instruktör på länge i går och jag älskade varenda sekund.

Min PT - världsmästare

Här sitter jag och planerar veckan med några futtiga pass då jag plötsligt får syn på att "min" PT satte världsrekord i går, i fridykning. Hon dök ner på 126 meters djup utan några som helst hjälpmedel, var under vatten i exakt 3.16. Nästa mål är att bestiga Mount Everest utan syre i maj nästa år. Världens djupaste och högsta kvinna alltså. Och min PT. Börjar jag få prestationsångest eller? Shit, vem har jag valt egentligen? Snygg är hon också. Kanske min man också vill ha en PT, får välja någon annan till honom. ;-)

Nya tag

Det är dags att tag i livet igen (hur många gånger har jag sagt det på den här bloggen egentligen, måste söka). Ryggen börjar äntligen bli OK, förutom just nu eftersom jag tillbringade natten på Landstingsmadrass som inte var från detta århundrade. Sonen fick åka in akut tisdag morgon så i stället för jobb och kort jogg blev det akuten och barnavdelningen. Nu är allt OK och vi har fått åka hem igen. Så nu kan mamsen börja fokusera på annat. Passar på att ta lunchens sista kvart till att fundera över träningen.

För mig brukar oktober handla om återhämtning, en lugn månad vilket man behöver. Inga måsten, inga krav. Ta det lugnt, vila, kanske träna sådant som inte tränas annars (läs promenader till exempel). Men då jag först var förkyld och sedan fick ryggskott, känns det som att jag återhämtat mig tillräcklig nu. Bring it on! Har de senaste 30 dagarna enligt FunBeat tränat 1193 minuter, brukar ligga på dryga 2 000 minuter. Bra!

Ser väldigt mycket fram emot att få köra igång med min PT 10:e oktober, det är bara några dagar dit. Fram till dess ska jag försöka springa ett kort löppass åtminstone. I kväll kör jag Functional Moves "på riktigt", i morgon testar jag BodyPump (lätta vikter). Är fortfarande rädd för att ryggen inte ska orka och jag orkar verkligen inte ha ryggskott igen....

Nu - jobb och sedan massage, härlig dag!

Kanelbullens dag

Givetvis firade jag Kanelbullens dag! Givet! Världens största bulle blev det. Men jag träna också, balans i livet. Det blev ett superroligt pass, BodyCombat, värsta öset och en ny instruktör som ska certifiera sig. Hon var kanonbra! Och jag vågade ta i, fegade lite i går men eftersom ryggen snarare blivit bättre än sämre av träningen så kör jag på lite mer. Men givetvis lyssnar jag på kroppen och ryggen.

I morgon ska jag testa ett mycket kort löppass på mjukt underlag. Tänk att det gått två veckor nu sedan ryggskottet kom. Helt otroligt vilken tid det tog att läka!

Söndag

Helgerna går alldeles för fort. Och då har vi haft en helg utan måsten dessutom. I fredags kom jag ändå hem i tid från tjänsteresan för att prova att träna för första gången på över två veckor. Det blev fredagsspinning. Perfekt start på helgen! Jag och maken tränade så svetten yrde, vågade inte riktigt stå i alla positioner men det kändes bra i ryggen. Unnade mig en riktigt skön och lång stretch.

Efter spinningen testade vi sushi, mannen var inte överförtjust....

Lördagen startade med att tvättmaskinen gick sönder, jag fick tokrus och städade hela tvättstugan, skrek lite åt barnen (förlåt!) och för att lugna nerverna något gick jag ut på en promenad. Sedan babysim med härliga småbäbisar. Iväg till köpis för att handla ny tvättmaskin och stress till kompis för Mary Kay party. Tack kära Lena för att jag fick komma och fnissa en hel kväll! Inget vin för mig men mysigt ändå.

I dag är det sista dagen på helgen, pluggar matte med barnen och ska försöka ge mig på träning i kväll. Måste dock erkänna att ryggen känns lite jobbigare i dag men det kan bero på att mattepluggandet innebär en massa stillasittande. Skulle behöva köra matte utomhus i stället.

I morse blev jag överraskad av barnen, de gick upp och fixade en underbar frukost med levande ljus och omelet bland annat. Jag har då världens bästa små barn!