Släpp sargen....

..... och kom tillbaka in i matchen.

Det är ungefär det jag sysslar med just nu. Mitt mål de kommande veckorna är att hitta tillbaka till löpningen igen, få den att kännas mindre tung. Som det är nu är varje pass mentalt jobbig att påbörja, stegen är tunga, löptekniken är mer elefantklamp än lätta steg. Så mål nummer 1: FOKUS!

I går regnade det. På alla ledder. På väg hem från tjänsteresan började jag förhandla med mig själv. Kunde ju hoppa över löpningen. Hade mycket på jobbet. Kräftskiva med tjejerna på kvällen. Regn. Vill ju inte dra på mig en förkylning nu. Kallt också. Brrrrr. Men samtidigt som jag förhandlade inombords, satt jag och talade om för min kollega vilken härlig känsla det är när man kommer hem efter en runda i jobbigt väder, när man är nästan ensam ute på gatorna och får beundrande blickar från bilisterna (eller kanske är det mer "galning"-blickar), hur skönt det är att sträcka ut sig på mattan i värmen vid stretch efteråt. Ja, då fanns det inte mycket att göra. Hem och byta om, en kort sväng kunde jag väl ändå ta men definitivt inte den där runt sjön som jag tänkt. Nej, nej, absolut inte. Men i alla fall en fem kilometer lunkande kunde jag väl fixa.

Som vanligt, när man tar sig ut så är det ganska skön ändå. Erkänner att stegen kändes tunga även då, regnet piskade i ansiktet, glasögonen var hopplöst igenimmade, löpningen var allt annat än en njutning. Men efter en kort gångpaus så gick det faktiskt lite lättare. Bara lite. Men där kom tanken upp om rundan runt sjön i alla fall. Hur farligt kunde det vara? Sagt och gjort, iväg på rundan och det gick faktiskt. Inte lätt, inte helt njutbart hela tiden men känslan av att ha klarat det (mentalt) är oslagbar!

Och att komma hem, in i värmen, stretcha lite längre än vanligt, duscha lite längre än vanligt, ja, den är helt underbar. 7,4 km fixade i tokregn. Nöjd.

I dag har jag laddat med mycket lunch, så här såg det ut i väntan på att pastan skulle koka:

I kväll ska jag nämligen ut och springa dryga milen. Förr - en barnlek - nu blodigt allvar. Men det ska gå. En kilometer i taget och inga prestationskrav. Bara springa på och försöka fokusera på allt annat än att det är jobbigt och att stegen är tunga. Det kommer att gå. Sedan väntar lite orientering igen med Multisport-kompisen. En fullspäckad kväll!