Torsdag = hatdag

I dag är det torsdag igen. Nära helgen, bara två skol/jobbdagar kvar. Jag älskar torsdagar, då har man en liten stund kvar till helgen men inte så länge så det känns jobbigt. Torsdagar är en perfekt träningsdag också, bra pass på gymmet och perfekt att köra ett långpass på om man inte jobbar toklänge.

Barnen däremot, de stiger upp ur sängen och konstaterar "Åh nej, det är torsdag". Och det är inte för att det är lång dag i skolan, dålig mat, mycket läxor eller sånt. Nej, det är för att deras stränga mamma bestämt att torsdagar är städdag. Jajjamensan. Då ska det plockas undan, dammas, kanske bäddas rent i sängarna, dammsugas, skuras, slängas tvätt där tvätt ska ligga och inte på golvet bakom sängen. Allt sånt där trist som barnen bara hatar. Nu är mina små änglar så otroligt jätteduktiga (drillade av sin hårda mamma) att de självmant plockar upp dammtrasan och kör igång direkt efter skolan oavsett om hemska mamman är hemma eller inte. De putsar och fejjar så hela övervåningen doftar Vim eller något annat syntetiskt gott när mamman kommer hem från jobbet. Underbart!

Det är en så härlig känsla att få börja fredag morgon med känslan av nystädat hus, veta att helgen breder ut sig när man kommer hem utan att det ska tjafsas om vem som ska ta rätt på tvätthögarna. Bara ett lugn. Kanske köper hemska mamman med sig en bukett fredagsblommor och fredagsmys i form av flottiga chips. Mmmm. Det är fredag i folkhemmet det. Fast i dag är det bara torsdag och just ja, städdag. Nåväl, det är bara att sätta fart. I med papiljotterna i håret och på med blommiga städrocken. Lovar, snart är den här bloggen en träningsblogg igen så ni slipper mina filosofiska utläggningar.