Fegar frar och tillbaka

Vet inte vad det tagit åt mig. Jag har blivit feg. Feg för att springa. Feg för att ta i. Vad är det värsta som kan hända? Att jag inte orkar, att jag känner mig dålig, att det gör ont eller vad då? I går skulle jag ut och njutjogga. Bara för att öka känslan av njutjogg fick jag med mig sonen på cykel. Vi drog iväg och redan efter 311 m kände jag mig trött. Drog ner på tempot, fick börja gå efter 2 km. Då fick jag gå in i mig och fundera vad som händer. Under några hundra meter fick jag en aha-upplevelse, stängde av klockan och började springa igen. Och gissa vad - det gick bra! Hela vägen hem! Inte en känsla av trötthet, ingen smärta någonstans, bara småprat och lugnjogg med sonen. Skönt.

Men i dag är feghetskänslan tillbaka. Det regnar och allmänt grått. Jag har ett tight schema för eftermiddagen och kvällen men hade planerat in backträning. Men nu börjar jag hitta anledningar till att slippa. Men hallå, skärpning nu! Det jag måste få till nu är ett till bra löppass så att jag kan återfå mitt självförtroende. Inga undanflykter, inget fjanteri. Hepp, jag är på igen!