Min historia

MarathonMia hade ett inlägg om hur det en gång började, det här med löpning. Det var så intressant så jag började också minnas tillbaka. Kan inte göra så mycket annat här i sjukstugan. Har en bild i min plånbok som visar en annan Marre än den jag är i dag. Jag hade fått en underbar dotter som hunnit bli några år, hade också samlat på mig några "sambo-kilon" då jag träffade älsklingen och det rullade på. Träning var inte att tänka på, inget kändes roligt.

Jag och mannen bestämde oss för att bli gravida igen men det fungerade inte. Efter många jobbiga månader fick jag äntligen tid hos en expert vars första råd var - gå ner i vikt. Det var där det på något sätt började. Min resa tillbaka till träning och att ta hand om min kropp. Jag började gå på gruppträning igen, ändrade kosten (med ViktVäktarna) och sakta men säkert visade vågen minus 30 kilo. Jag blev gravid och givetvis gick jag upp i vikt igen (ja, exakt 30 kilo) men det var betydligt lättare att göra sig av med kilona den här gången.

Men nu började jag på allvar fundera över det här med löpning men det var liksom inte min grej. Jag hade gjort några tappra försök genom åren med blodsmak i munnen men nej, någon löpare var jag definitivt inte.

Nu satt jag med en pulsklocka som följt med en prenumeration och en mp3-spelare. Löpning var inte min grej men teknik var det definitivt. Skulle det kunna hjälpa? Hittade ett nybörjarprogram med pulsträning, första passen var 15 minuter träning, fem minuter gång, en minut löpning osv. Till slut var jag uppe i hela 30 minuter löpning utan att stanna. Jobbigt, visst, men ingen blodsmak i munnen. Nu hade jag äntligen lärt mig att löpning faktiskt också kunde betyda lunka runt i ett tempo som var behagligt. Jag startade löpningen mars 2005, i augusti 2005 gjorde jag min första halvmara på 2:16, 2006 ställde jag upp i både Stockholm Marathon och Lidingöloppet. Och jag hade lärt mig att älska löpning!

Nu ser jag löpning som egen kvalitetstid, en tid att reflektera, rensa huvudet, njuta. Det är kanske därför jag har svårt att bli en "riktig" löpare som kör intervaller och andra jobbiga saker.... Nåväl, emellanåt gör jag det också men jag är nog i grund och botten en mellanmjölkslöpare vilket inte är illa pinkat ändå!

Så sammanfattningsvis - kunde jag kan ALLA!