I går fick jag celebert sällskap till BodyCombat klassen, både Mannen och sonen följde med. Sonen testar lindor och en fasansfull min. Fast så fasansfull kan den inte bli med framtänder stora som sockerbitar som gulligt tittar fram....Efter en hel-helg i Örebro med alldeles för lite sömn och för mycket god mat och gott vin, var BodyCombat det sista jag kände för. Försökte faktiskt tänka ut hur jag skulle slippa.... Som tur visste jag att kära kollegan väntade på mig och vi tillsammans skulle göra ett riktigt bra best-of pass som avslutning på sommarschemat.
På plats dök det upp en hel del folk trots det fina vädret och jag tänkte - det får bära eller brista, nu KÖR VI! Och som vi körde....
Ofta är det så för mig att de passen som känns omöjliga att utföra innan blir de bästa. Konstigt.
Nu är det ny vecka och med förra veckans trötthet i färskt minne, ska jag försöka planera klokt. Dock känner jag att det är dags för ett långpass eftersom Lidingöloppet börjar närma sig. Hur den ekvationen ska gå ihop med skolstarter, tjejkvällar, Functional Moves utbildning och annat är också en utmaning. Men i dag kör jag höstschemats första BodyCombat i kväll, sedan drar jag och orienterar med Multisportkompisen. Det blir mer hjärna och mindre ben. Passar mig utmärkt. I morgon hoppas jag orka upp för en kort morgonjogg och sedan BodyPump senare på kvällen. Onsdag en kort jogg och torsdag långpass. Fokus på löpning alltså. Men allting i lagom tempo och lagom mängd. Säger kroppen NEJ så är det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar