Fredagskocken på en onsdag

I kväll är det tjejkväll, vi träffas var tredje vecka för att något kul ihop, äta, dricka och prata. I kväll ska vi dessutom laga maten tillsammans. Det blir en tre-rätters från Fredagskockens bok. Jag är väldigt imponerad av den kokboken måste jag säga. Jag är definitivt ingen matmänniska, jag är rent av sagt dålig på att laga mat men följer jag Fredagskockens recept ser till och med min mat vacker ut. Och den smakar dessutom ljuvligt. Som ett extra plus får man förslag på vin också. Och färdigkomponerade menyer. Det kan inte bli lättare än så! Dagens boktips: Fredagskocken!

Cykla

I går blev det en välförtjänt vilodag, i dag känns kroppen på topp igen! Har precis fixat en date med Mannen, det blir en timmes cykling medan barnen är på sina träningar. Har börjat surfa runt för att hitta en racer men vilken djungel det är! Och skillnad i priser....

Om någon har en begagnad racer till salu så hojta till! Jag är 165 cm lång, har lärt mig att det visst spelar roll. Tills dess kör jag runt på min lånade MTB - mmmm, kärlek vid första ögonkastet.....

Snackpåse

Sonens trumlärare tycker att han snackar lite för mycket, lik mamma med andra ord....

I går var det första måndagen med nytt upplägg - både BodyPump och BodyCombat på samma dag. Skönt tycker jag, då har man haft sina pass för veckan och kan gå på andra pass i stället. Det gick bra på BodyPump, på BodyCombat fick jag total black-out på låt 2 och hittade på lite kombinationer i stället.... Tur att ingen kan programmet än. Inte instruktören heller.

Nu är VILA som gäller, känner mig fortfarande en aningens tung i bröstet. Nu ska kroppen få en chans att återhämta sig på riktigt. I kväll blir det i stället HLR, det måste alla babysim-fröknar kunna.

Inspiration

I går softade jag som sagt i soffan hela kvällen. Mannen missar aldrig någon typ av sportnyheter, jag hatar det (det är ju bara fotboll hela tiden!). Men i går kväll på Sportspegeln hajade jag till, det var ett reportage om Kari Martens, en kille som gör 10 Ironman i rad. 10 st! Det tar typ 9 dygn. Först simma i en bassäng (hur många längder som helt), sedan cykla vansinnigt långt och avsluta det hela med 10 x marathon. Crazy! Men han såg inte crazy ut, tvärtom, en helt vanlig man i sina bästa år (50+ tror jag han var). Vad häftigt! Fram för fler sådana profiler i sportnyheterna tycker jag.

Måndag och tomhet

Jaha, då var fokuseringen på sista loppet släppt. Vad händer nu? Tänk att det blir lika varje gång, denna tomhet som infinner sig efter loppet. Som att luften gått ur. Jag ska tillåta kroppen att sörja lite, vila lite, hämta nya krafter men sen har jag ju världens roligaste tävling att se fram emot 10/10 - min allra första MultiSport-tävling! I och för sig en mini-variant för nybörjare men ändå! Det ser jag fram emot. Nu ska här cyklas och paddlas för brinnande livet! Fast först, en sak i taget, tillåta kroppen att vila en aning. Det har den gjort sig förtjänt av.

Super Sunday!

Vilken härlig dag! Vaknade på söndag morgon med lätt träningsvärk både här och där, värst var faktiskt höftböjarna. Men jag kände mig inte mörbultad på något sätt, det var bara lite jobbigare än vanligt att kliva ur sängen. Lördag kväll slocknade både jag och maken gott redan vid 22 och hade tänkt oss en låååååång sovmorgon men båda två slog upp ögonen redan vid 8, alldeles utvilade. Vi överraskade barnen och deras farmor med en frukost utöver det vanliga. Mycket uppskattat.

Klockan 10 var jag på gymmet för första gången för genrep av BodyCombat 41 tillsammans med vännerna, jag var väldigt seg, kunde inte sparka överhuvudtaget, tog det väldigt lugnt hela passet. Hem igen, mat i magen och slöande i soffan.

14 var jag på gymmet igen för att delta i releasen av BodyPump 71, tog det lugnt med vikterna men kände inte av några skador eller stelhet alls. Härlig känsla! Efter pumpen körde vi releasen av BodyCombat 41, då tog jag i rejält och det var helt underbart roligt! Salen var full med entusiaster som längtat efter denna release och vi körde så det rykte!

Hemma igen, en pizza senare däckade jag i soffan där jag blev kvar resten av kvällen. Vilken kanonhelg! Jag är nöjd!

Lidingöloppet 2009

Årets sista lopp är genomfört! Inte alls så som jag hade tänkt mig men jag är ändå nöjd.

Redan i lördags (för en vecka sedan) började jag känna att kroppen var onödigt seg och att den förkylning jag haft i kroppen inte skulle ge med sig utan det blev bara värre. Ordinerade mig själv vila från och med söndag morgon. När jag väl började vila blommade förkylningen ut och jag fick feber av och till.

På torsdag var jag äntligen feberfri och fredagen kände jag mig helt OK. Körde ett kort pass för att se hur det kändes i kroppen och framför allt med pulsen. Ganska bra känsla var summeringen. Ingen feber heller.

Lördag morgon - dagen med stort LL. Dags att bestämma sig - start eller inte. På vägen mot Stockholm bestämde jag mig för start men inte om jag skulle genomföra eller inte. Satt lugnt och stilla och väntade på min start, 13.20. Massor med folk och solen sken - härlig stämning!

Första kilometrarna gick sakta och lugnt. Jag bestämde mig för att lunka till första vätskekontrollen vid 5 km, utan stopp. Det gick vägen och bestämde också för att köra nästa 5 km likadant. Om jag fortfarande vid 10 km kände mig OK i kroppen skulle jag från och med då börja gå i uppförsbackarna.

Första milen avklarad och den var ganska tung måste jag erkänna. Fast så brukar jag alltid känna, vid alla lopp. Det är efter halva loppet som hoppet om att gå i mål återkommer, då går det alltid lättare.

Vid 13,5 km trippade jag fram på lätta ben tills PANG, jag låg ner på stigen och fattade inte vad som hänt. Måste ha snubblat på någon rot eller så. Upp, kolla skadorna (skrapsår under knäet och på handen, inget allvarligt) och iväg igen. Adrenalinet pumpade rejält så nästa kilometer blev väldigt lätt. ;-)

Andra milen var helt OK, jag gick i uppförsbackarna och försökte tänka på att ta det lugnt. Struntade helt i vad klockan sa.

Vid 2 mil, Grönsta, skulle jag bestämma mig för om det fick bli en tredje mil eller inte. Dröjde mig kvar, åt och drack, uppsökte bajamajan och funderade. Jo, det fick bli en tredje mil också men på kroppens villkor. Sakta men säkert stapplade jag den längsta milen i hela mitt liv. Det går så saaaaakta när man går långa perioder. Hittade en gammal jobbarkompis som jag tog följe med, han var också riktigt trött. Tillsammans kämpade vi på. När det återstod 2 km bestämde jag mig för att springa i mål. Det gick! Tiden struntar jag i, jag hade hoppats på att göra en tid på kring 3.45 om jag varit frisk, nu hamnade den på 4.01 men jag är glad över att löparsäsongen fick ett bra avslut, utan DNS eller DNF! Nedan Mannen (som sprang på 2:40), vår kompis och jag - tre illaluktande hjältar!

Distans: 30 km tävling
Tid: 4:01:29
Känsla: Seg, ingen ladd i form av mat på hela veckan

Där satt den!

Trött men på väg!

Åker iväg till LL i alla fall, mår bra i dag! Nu får vi se om det blir start eller inte. Håll tummarna!

Allt enligt plan

Jag är en perfekt projektledare som gör upp snygga projektplaner, budgetar, milestones osv. Jag gjorde en för mig själv som jag skulle följa slaviskt. Den gick ut på en start i LL på lördag. Än så länge håller jag den.

Plan:

Frisk klockan 19.00 på onsdag kväll CHECK

Vilodag utan feber på torsdag CHECK (so far)
Kort formcheck på fredag (=kort löpning)

Start på LL lördag efter klockan 13.00

Målgång på LL efter ett lugnt och skönt lopp strax efter 17.00

Nöjd

Tills jag kan gå vidare med nästa steg i planen, tittar jag på cykel och låtsas att jag är med och kör. Jösses vad det går undan!

Ännu en dag i soffan

Ja, här händer inte mycket. Fast i dag har jag ingen feber i alla fall, alltid något. I går kväll var jag riktigt dålig med hög feber och hade en riktig formsvacka. Tur att Mannen fanns där och tröstade mig med Polly-godisar.

I dag äter jag näringsriktig lunch...

... och läser intellektuella tidsskrifter...

... i väntan på att bli frisk. Vilket bör, enligt mina beräkningar, inträffa i kväll klockan 19. Då kan jag vila i morgon, dra en kort löprunda på fredag morgon och sedan springa LL på lördag. Så får det bli!

Räddare i nöden

En kompis tjej har mig, av någon outgrundlig anledning, som sin stora idol här i världen. Hon tycker jag är cooooooool. När hon hörde att jag blivit sjuk, agerade hon genast. Hon är en handlingens kvinna. Snabbt på med arbetskläderna och tänkarhatten, ut kom denna ljuvliga teckning som ska få mig att må bättre igen. Underbart. Notera att hon nästan bara har sett mig i träningsutstyrsel, dvs med mina tofsar. De är röda och fina på teckningen. Att resten av håret är grönt, vad betyder det? Att jag håller på att mögla eller? Hmmm, jag ser ganska sammanbiten ut också, men det är nog för att jag är så himla cooooooool.

Fortfarande sjuk

Måndag morgon, en ny härlig vecka framför oss! Och det bästa av allt - Lidingöloppet, världens roligaste lopp väntar på lördag, jihhaaaa! Fast då måste jag förstås bli frisk innan dess. Jobbar hårt på det genom att ligga still, jobba hemifrån, äter apelsiner och diverse vitamindrycker. Det ska gå! Har ingen feber som tur är utan retas bara av en envis förkylning som ger en rejäl snuva och lite hosta. Men snart är jag fit for fight igen!

Tills dess, försöker jag lära mig två nya koreografier - BodyCombat 41 och BodyPump 71. Det är ju nästan som träning.

Medicin?

Har äntligen upptäckt denna dryck, kanske är den magisk och gör mig frisk i ett nafs?

Icke träningsdag = en dålig dag

Kom på mig själv att verkligen, för första gången på länge, tycka riktigt synd om mig själv. På schemat stod garderobsrensning och allmänt plockande här hemma. Efter det skulle vi belöna oss med en cykeltur (=MultiSport-träning). Men redan i morse kände jag mig hängig, har känt mig hängig av och till hela veckan men det har varken blivit bättre eller sämre. I natt har jag sovit riktigt dåligt och huvudet har bultat av och till. Så ja, i morse kände jag mig till slut besegrad och tvingades snällt lägga mig i soffan i stället för att ladda för rolig cykling. Det var då som jag insåg att mina värderingar nu har blivit: icke träningsdag = dålig dag. Fast inte när det är vilodag för då är det vilodag (precis som det var i fredags och det var helt underbart). Nä, det är de dagar då jag inte KAN träna fast jag vill, för att jag är sjuk, skadad eller kroppen inte orkar. Är det här sunt?

Efter att ha låtit huvudet bearbeta detta en stund så har den värsta känslan försvunnit, jag tycker inte längre att det är så hemskt som det var i morse. Jag kan tycka att det är lite skönt att bli ompysslad av Maken och barnen. Mysigt att läsa en bok under filten. Mindre kul kanske att snörvla och ha ont i huvudet. Men, jag kan ju inte göra något åt det! Nu är det som det är och det är ingen katastrof! Jag har en fantastisk kropp som presterar otroligt mycket (förra helgen tränade jag drygt 10 timmar från fredag eftermiddag till söndag kväll) men just nu är det bästa jag kan göra att vila. Och då ska jag njuta av det precis som jag hade njutit av att dra en repa på cykeln.

Nu laddar vi för en bra kommande vecka - med eller utan träning! Dock har jag en förhoppning om att få springa Lidingöloppet på lördag, det vore väldigt trist om förkylningen inte ger med sig tills dess.....

Shoppinglördag

Startade lördagen med en lååååång frukost. Vi har infört som helglyx att göra färskpressad juice, det är underbart! Fast vi har bara en '"gammaldags" juicepress, funderar nu på att köpa en elektrisk så att vi kan pressa annat än apelsiner också. Nyttig och rolig vana!

Lördagar är badhus-dag för oss, både sonen och dottern har simträning och jag och Maken är ledare i lokala simföreningen - jag för babysim och han i simskolan. Det innebär att vi är på badhuset från 9 - 11..30. Ganska mysigt faktiskt! Fast just den här lördagen lät jag resten av familjen starta sina pass på badhuset medan jag tog mig an slingan som går bakom densamma. Det blev 4,5 km i snabbt tempo i den kuperade slingan. Sedan var jag redo att ta mig an "mina" bäbisar.

Efter en gemensam lunch var det dags för det riktiga kraftprovet - shopping. Vi drog iväg till "köpis" för att köpa skor och annat. Det var en lång lista och jag befarade många svettiga timmar. Men det gick smidigt att hitta allt på listan och snart var vi på väg hemåt.

Snabbt kastade vi in kassarna och barnen drog iväg till var sin kompis. Jag och Mannen såg en träningschans komma glidandes och vi tog den. Jag passade på att köra igenom BodyPump 71, den nya releasen och Mannen drog iväg på en löprunda.

Kvällen avslutades med en god middag och ett glas rött. Perfekt!

Distans: 4,5 km snabb
Tid: 27 minuter (rekord på banan!)
Känsla: Lite tungt i början men sedan släppte det rejält.

Vilodag i dag

Insåg precis att jag inte haft någon vilodag sedan 3:e september så nu får det vara dags! I stället för den planerade löpturen i kväll ska jag gå på bio med Mannen. Härliga tider!

Less Fluff vecka 5

Dags för veckans händelse - Less Fluff!

Resultat
Vecka 5: -0,4 kg, totalt -1,6 kg
Vecka 4: +/- 0 (dvs samma vikt som vecka 2)
Vecka 3: Ingen mätning, skyller på tjänsteresa
Vecka 2: + 0,4 kg
Vecka 1: -1,6 kg

Summering av vecka 5
Veckan har verkligen präglats av träning! Helt otroligt rolig träning också med bl a Super Saturday och Multisportträning. Just när kroppen ganska trött och det känns som att något är på gång att bryta ut också, jag hoppas jag har fel då det bara är en vecka kvar till Lidingö nu....

BodyCombat: 3 gånger
BodyPump: 1 gång
BodyStep: 1 gång
MultiSport: 3 gånger (34 km cykling, 9,6 km paddling och 8 km löpning)
Löpning: 4 gånger (totalt 42,6 km + de km som är under MultiSport)
Vilodagar: 0/7
Total träningstid: 918 minuter!

Multisporträning

Efter tjänsteresan var det skönt att få slänga sig på cykeln och tillsammans med kompisen dra iväg på en runda som hon noggrant planerat. Första cykel i ungefär 5 km, lugnt cykling på väg och grusväg. Sedan slängde vi ifrån oss cyklarna och sprang iväg på stigar och besteg den lokala slalombacken. Pust säger jag bara! Efter det försökte vi cykla på helt omöjliga stigar men massor av stenar och lera, till stora delar var det så svårt att vi fick gå med cyklarna. Kul var det. Avslutade med cykling på vanlig väg, skönt att få sträcka ut lite. Men det börjar både bli mörkt och kallt nu, redan vid 19-snåret när vi sladdade hem. Hösten är verkligen här.

I morgon har jag planerat in en vilodag. Vi får se hur det går med det!

Där satt den!

Dagens träning avklarade och bra gick det! Nu softar jag på rummet resten av kvällen.

Distans: 8 km lätt
Tid: 52:20
Känsla: En liten pyttepaus, annars körde jag på lugnt och metodiskt. Kilometerknarkade helt enkelt.

Inte slöar jag inte...

... trots att man skulle kunna skylla på tjänsteresor om träningsorken inte finns där.

Jag tycker att tjänsteresor är alldeles perfekta träningsresor, inga barn som ska skjutsas, ingen städning, tvättning, matlagning utan bara tråkiga kvällar på hotellrummet som kan fyllas med rolig träning. Dock kommer jag väldigt sällan ut på någon gruppträning, vilket är synd, men eftersom de orter jag besöker är pyttesmå så finns det helt enkelt inget utbud (som jag hittar i alla fall). Men löpning, det kan man alltid utföra, antingen utomhus eller på gymmet. Nu bor jag på Scandic igen, världens bästa hotellkedja när det gäller gym (om du frågar mig). Borde nästan börja få rabatt på Scandic så ofta som jag berömmer dem och deras gym.

I måndags var jag alltså på date med nya älsklingen, efter det körde jag ett härligt BodyCombat-program. Börjar bli less på själva programmet så jag ser fram emot att få gnugga in det nya, började redan i bilen på väg till tjänsteresan.

Bild lånad från www.lesmills.com

Tisdag morgon startade tidigt och innehöll möten från morgon till kväll men innan representationsmiddagen lyckades jag klämma in ett besök på gymmet. Eftersom jag hade begränsat med tid fick det bli ett back-pass på löpbandet plus lite core. Eftersvettades fortfarande vid välkomstdrinken....

Distans: 2,5 km uppvärmning, 6 x 200 meters backar i 6 % lutning, 1,5 km nedvarvning
Tid: 44 minuter totalt
Känsla: Jag gillar backar, jag gillar att kämpa, jag gillar att svettas!

I dag har det också varit möten hela dagen och pga lite för mycket vin i går kväll blev det heller inget morgonpass på gymmet. Men NU, alldeles strax drar jag iväg till gymmet igen för att springa några kilometer på bandet. Kanske få till lite styrka efteråt också om gymmet inte är så fullt som i går. Sedan lätt middag på rummet tillsammans med tidningar, bloggläsning och reflektion. Egotid!

Får jag presentera - min nya älskling

Var inte ledsen Mannen men jag måste erkänna att jag har skaffat en annan. Men vi kanske kan vara alla tre tillsammans? Det gör väl inget?

I dag var jag ute på min premiärtur med älsklingen, en första date. Lite osäkert i början, rent av vingligt. Visste inte riktigt hur vi skulle förhålla oss tillvarandra. Jag tyckte han var lite hård, lite obekväm.

Efter ett litet tag började vi smälta ihop, till en enhet. Över stock och sten. Tillsammans. Jag och daten, alltså cykeln som jag lånat av en kompis. Och nu är jag fast. Helt beroende. Fick tvinga mig hem bara för att jag hade en dotter att skjutsa till träningen. Höll på att strunta i dottern bara för att få cykla en liiiiiiten stund till. Underbart! Nu längtar jag till nästa date. Håll mig inte på halster på detta sätt!

Skrapade ihop nästan 15 km på 53 minuter och det gick undan! Efter en stund började jag våga släppa på även i nedförsbackarna trots stenar och grenar i vägen. Uppför trampade jag på som en vettvilling, utan någon stil eller finess, bakhjulet spann hjälplöst när jag ångade på. Måste se om jag hittar någon bok/sida på internet om teknik. Känner att jag blev väldigt trött i ryggslutet, måste bero på dålig hållning eller fel inställd cykel. Vad vet jag. Men en sak vet jag - DET HÄR GÖR JAG OM! Puss på dig älskling! Ja, OK, puss på dig älskling nr 2 också (=Mannen).

Multisport-söndag

Vilken härlig söndag! Lite stel var jag dock efter en Super Saturday men inte så farligt trots allt. En STOR frukost, mycket kaffe, packa väskan och i väg. Första etappen var cykel ca 4 km, inga problem alls. Parkerade cykeln och drog iväg på löpning genom skogen, lite svårt att springa på stigar, det var länge sedan jag gjorde det. Men även löpningen på nästan 5 km gick bra. Upp på cykeln i 4 km till, målet var kanotstadion. Väl framme hällde vi i oss lite energi i form av choklad (!) och nötter, sedan ut. Kanadensaren är min stora skräck - jag är rädd för att ramla i och jag har usel paddlingsteknik. Jag har aldrig paddlat innan vi startade med denna utmaning. Den här gången gick det väldigt smidigt att komma iväg och vi övade även på några lyft mellan åar och sjöar. Solen sken hela tiden och det var en underbar dag! Vi fick i hop hela 6,6 km på vattnet! Jag var helt mör i armar och axlar efter etappen.

Kaffepaus. Sedan upp på cykeln igen för sista etappen, 12 km. Egentligen hade vi nog tänkt oss lite mer löpning men pga tidsnöd hanns det inte med (förutom några ruscher mitt i mest för att känna hur det är att byta grenar hela tiden).

Totalt tog vi oss drygt 3 mil på 3,5 timmar. Känslan då? Det är betydligt jobbigare än man tror att byta gren. Speciellt mellan löpning och cykling. Benen är konstigt stumma trots att det inte var några längre sträckor som vi tog oss. Jag var inte speciellt trött i kroppen efter dessa tre timmar, jag hade kunnat köra mer eftersom vi tog det väldigt lugnt hela tiden men energin tog slut emellanåt så noggrann uppladdning behövs inför tävlingen. Jag blev också väldigt trött av att vara ute en hel dag och hålla i gång, men det var härligt!

Efter Multisport-dagen vilade jag upp mig i badkaret med Mannen. Romantiskt.

I dag är det måndag och dags för en ny vecka! Mina lugnare veckor inför Lidingöloppet har startat, fokus ligger på korta, snabba pass och mycket på löpband pga tjänsteresor. Fokus ligger också på att lära in nya låtar på BodyCombat och pump. Har också lånat en fräsig MTB som jag måste bli vän med, den ser läskig ut....

Super Saturday

Japp, hemma igen efter en intensiv dag i Globen. Mitt första Super Saturday och vilken Super Saturday! Vi drog iväg vid sex på morgonen, då var jag riktigt ruskigt trött. Så trött att jag började tänka på Hitchcock's film Fåglar när jag stod och väntade på skjutsen. Titta på bilden, visst är det läskigt?

På plats vid halv nio, dags att ladda för första (och bästa) passet - BodyCombat med Rachel och Pernilla. Rachel är Mrs BodyCombat från Nya Zeeland, hennes man Dan och hon skapar hela konceptet. Coolt att få se henne på riktigt! Pernilla är den jag gick utbildningen för och som är ansvarig för BodyCombat i Norden. Vilket höjdarteam!

BodyCombat 41 drog igång och det var så grymt! Enda minuset var att lokalen var helkass med pelare i vägen och alldeles för trångt för att kunna ta ut rörelserna ordentligt. Men vilken upplevelse! Det kommer jag att leva länge på.

Nästa inslag var invigningstal av Jesper, ansvarig för Les Mills i Norden. Och mitt i alltihopa kommer en kille in som friar till sin tjej - grejen var att de träffades via Les Mills just på en Super Saturday för ett år sedan och nu friade han. Inte ett öga var torrt efter hans tal, han hade till och med köpt en ring. Och hon sa JA.

Dags för BodyStep med världens mest energirikaste tjej, Lisa Osborne. Hela hon gick på något uppåttjack som jag inte tror är tillåtet i Sverige. ;-) BodyStep för första gången för mig, det var riktigt kul!

Dags för BodyPump 71 med snygg-Fredrik, Glen (Les Mills ansvarig för BodyPump, från Nya Zeeland) samt Petter. Nu var jag lite lätt trött efter två pass men det gick om jag fegade med vikterna.

Dags för lunch och shopping! Sedan försökte jag vara med på BodyAttack en stund, men benen orkade inte så jag klev av och agerade publik i stället.

Sedan BodyCombat ännu en gång, denna gång med Rachel och Sarah (ännu en Nya Zeeländare). Denna gång i den största salen -vilket tryck med flera hundra deltagare som körde combat ihop .

Dusch, bilfärd hem och nu parkerad i soffan för att softa en stund. Härligt Super Saturday helt enkelt!

Fula gubbar

I dag hände något läskigt när jag sprang mitt långpass på härliga grusvägar. Långt ifrån mänskligheten var jag och glömt att berätta för mannen var jag befann mig. Helt plötsligt kör en Volvo i kapp mig, en gubbe börjar fråga än det ena och än det andra. Jag svarar lite korthugget, mest för att bli av med honom. Sedan kör han iväg bara för att stanna lite längre fram. Han öppnar bakdörren och börjar leta efter något. Jag får panik men vill inte vända, tittar rakt fram och försöker öka på stegen. Inga andra finns på vägen, det är långt till närmsta hus. När jag passerar honom, närmar han sig och frågar om jag vill ha något att dricka ur en smutsig flaska han tagit fram. Jag tackar nej och pekar på mitt vätskebälte. Nu har jag fått upp farten ordentligt och gör upp en plan i huvudet - om han försöker något springer jag rätt in i skogen och då bör gubben inte ha en chans mot mig.

Gubben stannar kvar på vägen och jag springer vidare. Mycket skärrad. Dessutom vet jag att om ett par kilometer ska jag vända och springa tillbaka igen samma väg. Ringer till mannen och berättar vad som hänt och var jag är. Dags att vända tillbaka vid Marre-skylten som vanligt.

När jag börjar närma mig gubben igen, som står kvar på exakt samma ställe, ser jag till min glädje att mannen slängt sig i bilen för att möta mig. Lycka! Det gick bra, gubben sa ingenting och jag vet inte om han bara var pratsjuk eller om man ville något annat. Just nu planerer jag alla mina kommande pass där det rör sig människor.....

Några kilometer senare kommer jag till min favoritplats, forsen, där jag alltid stannar och bara njuter av livet. Det är så vackert!

I ugnen puttrar den hemgjorda pizzan, äppelpajen som barnen gjort väntar på att få byta plats med pizzan, fruktfatet är fixat, Glassbilen är snart här och en helkväll med barnen i soffan väntar. Eventuellt en omgång Buzz så jag får slå dem igen. Livet är underbart!

Distans: 20,5 km

Tid: 2 timmar 18 minuter

Känsla: Snabbhet i benen, ofrivillig fartökning i mitten gav inga problem senare, känslan och styrkan finns där!

Hurra för fredagar.....

.... speciellt de jag får springa långpass på!

I går fortsatte träningen inför Multisport-tävlingen. Paddling i kanadensare. Denna gång betydligt stadigare och snyggare, även vid i- och urstigning. Vi börjar kunna detta nu! Eftersom kompisen drar iväg till Mallorca på en veckas semester snart (dålig timing, precis när vi ligger i hårdträning, fniss) så blir söndagen en sorts genrep. Planen är några km på cykel, 3 km löpning, 5 km cykel, 40 minuters paddling med lyft, 5 km cykel, 3 km löpning. Det ser jag fram emot!

I eftermiddag laddar jag för långpass alltså, ungefär 20 km planerar jag att få ihop. Det sista långpasset innan Lidingöloppet. I morgon är det heldag med Les Mills - Super Saturday! Och söndag alltså multisport-träning. Det blir en späckad helg!

Eftersom jag var en sväng till Finland i veckan, inhandlade jag givetvis helglyx, ett lyx som Miss Agda föreslog och jag inte kunde motstå. Mmmmmmm.

Less Fluff - the truth and nothing but the truth

Jag erkänner, det går åt skogen med mitt less fluff. Men jag är modig och redovisar siffror ändå.

Målet är att på 18 veckor (start 11/8) gå ner 6 kg. Och inga muskler ska gå förlorade, bara fluffet ska bort. Det ska alltså gå saaaaaakta och kontrollerat.

Resultat
Vecka 4: +/- 0 (dvs samma vikt som vecka 2), totalt - 1,2 kg
Vecka 3: Ingen mätning, skyller på tjänsteresa
Vecka 2: + 0,4 kg
Vecka 1: -1,6 kg

Sammanfattning av vecka 4
En ganska bra vecka förutom en kräftskiva som blev ett fylleslag utan dess like..... Hade också problem med hälen och till, valde därför att dra ner på löpningen. För övrigt riktigt mycket bra och varierad träning.

Paddling: 1 gång
Löpning: 2 gånger (14,1 km)
BodyPump: 2 gånger
BodyCombat: 2 gånger
Dubbel-step: 1 gång
Core: 2 gånger
Vilodagar: 0 av 7
Total träningstid: 582 minuter dvs nästan 10 timmar!

Vecka 5
Fokus ligger nu på att skärpa till sig när det gäller maten. Jag måste äta nyttigare och planera bättre så jag får i mig tillräckligt med mat nu när jag skruvat upp träningen en del. Jag vet att man kan stå stilla och jag vet att min kropp just nu samlat på sig vatten eftersom jag har en hemsk träningsvärk. Det kommer att bli bättre, ha tålamod!

Lunchen är över

Jag startade lunchen med en lugn jogg, njöt sedan i solen.

Avslutade lunchen med macka och yoghurt (kass lunch, jag vet men hittade inget vettigare i brådskan). Allt detta (inklusive dusch och uppfräschning mellan dessa två aktiviteter) på 1.5 timmar. Det är så grymt effektivt att springa!

Distans: 7,6 km lätt
Tid: 46:54 minuter
Känsla: LÄTT - kunde göra fartökningar här och där utan några problem alls!

Vill ha!

Mannen tjatar om en egen Garmin. Tänkte så här - om jag köper mig den nya modellen kan ju han ärva min gamla, eller? Jag håller tummarna så att jag snart kan bära en ny, snygg, fräsig, ultratoppmodern, teknik-geeksklocka på armen. Längtar.

Holy macarony

I går blev det en styrkedag. Hårt jobb hela dagen. Fort som tusan till pass 1 som var Pump á la Marre. Ganska lite folk i dag, är det solen som lockar till golfbanan i stället för till gymmet? Hem en snabb sväng för middag och läxläsning med barnen. Åter till gymmet för pass 2, en timme core. Soffan. Klart slut.

Intervaller på bana och dubbel-steppande

När jobbet var slut för dagen, drog jag på mig tightsen, snabba skorna och tuffhet i stegen. Mannen drog jag också med i samma veva som tightsen åkte på. Det var intervaller på schemat, tuffa sådana. Uppvärmvning i prattempo ca 2km, sedan ner på banan. Mannen har aldrig (och då menar jag ALDRIG) kört intervaller, närmaste kvalitet han kommit är backe men då brukar han fuska.

När jag efter uppvärmningen informerade han om upplägget, småskrattade han. Va då, 6 varv på 400 meters bana och dessutom med vila emellan, hur svårt kan det vara? Jag drog iväg på mitt första varv - fast besluten om att försöka göra så jämna varv som möjligt och inte springa toksnabbt för att sedan tappa mot slutet. Mannen står givetvis redan vid målet och väntar in mig, lite lätt röd i ansiktet kan jag skadeglatt konstatera. Lite vila och iväg igen. Andra varvet går också bra. För mig alltså. Mannen ligger nästan och kräks vid sidan av målet. Och så fortsätter det, jag ökar, känner mig stark. Mannen ser mer och mer grön ut i ansiktet. Men han ger inte upp, nej då, det finns inte i hans vokabulär, han kör på som om ingenting har hänt. När det återstår två varv vill han ge upp. Hans manliga stolthet förbjuder honom givetvis att göra det. Han biter ihop i två varv till.

Härlig nedvarvning och ett erkännande från mannen att det "visst var lite småjobbigt att köra bana" fick mig att känna mig som en kvinnlig Musse. Typ.

Efter en snabb middag testade jag också dubbel-step för första gången (som step-up men med två brädor i vinkel), vilken grej! Jag måste våga testa nya saker oftare!

Distans: 2 km uppv, 6 x 400 meter intervall, 2 km nedvarvning

Tid: Totalt 40 minuter (snittade intervallerna på 4.30 min!)

Känsla: Skönt att få visa mannen var skåpet ska stå ibland!

Vilket dygn....

Ibland blir jag förvånad över mitt egen planering. Eller ganska ofta. Som dygnet som påbörjades 17.30 på söndag kväll och avslutades 20.30 på måndag kväll. En recension:

17.30 - 18.30 Core
18.30 - 19.30 Jag leder BodyCombat
19.30 - 19.45 Snabbdusch på gymmet
19.45 - 21.15 Bilfärd till Arlanda
21.15 - 22.00 Incheckning, lite mellis
22.00 - 05.00 Sova
05.00 - 08.00 Incheckning, kaffe, köpa bok, flyg till Finland
08.00 - 16.30 Möten i Helsinki, incheckning, väntan, flyg till Arlanda
16.30 - 18.30 Bilfärd hem
18.30 - 19.00 Snabb middag, ur med resväskan, på med träningkläder
19.00 - 19.30 Receptionen på gymmet
19.30 - 20.30 Jag leder BodyCombat

Pust! Men det går trots känslan av att jag inte gjort något annat på ett dygn än haft BodyCombat....

I dag väntar kvalitetspass och solen skiner - det kan inte bli bättre!

Augusti topp 2

Konstaterat förvånat att augusti ligger på andra plats gällande antalet avverkade kilometrar 2009, knåpade ihop 157,87 kilometrar. Maj vinner än så länge med 168,5 kilometrar (med maran inräknad). Kan också konstaterat att mitt mål, som kändes som ett högt uppsatt mål, på 1100 km för år 2009 snart är uppnått - per i dag har jag fått ihop 1029,6 km. Hurra!

3 - 8

Jippiiieee! Finland vann! Jag njuter, maken deppar.....

Vilken vilovecka!

Forfarande trilskas min häl. Känns inte kul nu när jag annars är på gång och känner mig stark, smidig och snygg... ;-) Men det går inte att blunda för det längre, jag har ont i vänster häl, allra längst ut mot sidorna och speciellt på en punkt lite till vänster om mitten. Trodde att det berodde på att jag traskade runt i stövlar en hel eftermiddag efter ett långpass för några veckor sedan men det verkar inte ge sig. Känns nästan som ett blå märke alldeles i utkanten av hälen.

Vad gör jag åt det? Tja, hela veckan har jag tagit det lugnt. Struntade i tävlingen på 8 km i går och hoppade också över ett löppass (långpasset). Det har varit en riktig vilovecka med andra ord! Börjar också äta anti-inflammatoriska tabletter och på med zon-salva. Hoppas, hoppas det räcker, det återstår bara tre veckor till Lidingöloppet. Jag vill INTE missa det i år också.

I min deppighet körde jag en timme BodyPump för mig själv i lördags i stället för att tävla. Och i fredags började min träning inför ett multisportlopp som en kompis anmält mig till. Vi ska köra tävlingen tillsammas i ett lag, det handlar om löpning, MTB-cykling och paddling. Ungefär 3 timmars tävling mitt ute i ödemarken med enbart en karta till hjälp. Herregud! Tur att jag hängde med sonen på orientering häromdagen.... I fredags var vi ute på en stormig sjö och paddlade kanadensare i 45 minuter. Vad jobbigt det var! Min axlar skrek efter en stund och det kändes som att vi inte kom någonvart överhuvudtaget. Och när vi började öva på i- och urstigning höll vi på att ramla i för att vi fnissade så hemskt. Ja, det var ingen vacker syn. Men övning ger färdighet så vi fortsätter enträget att öva!

I dag kom jag iväg på en kort sväng med maken i alla fall, lugnt tempo och lite familjeråd samtidigt. Nytta och nöje!

Distans: 7,6 km

Tid: 47:20 minuter

Känsla: Härligt höstväder, bra styrka i benen, bra flås, lite oro för hälen.

Kräftor, snaps, morgonjogg...

... don't try that at home folks.

En sen middag på jobbet, en natt där jag sov väldigt dåligt och en morgonjogg på det. Nä, tänkte väl inte att det skulle vara en success-story och det var det inte heller. Det här passet lägger jag snabbt åt sidan och fokuserar på nästa pass. I morgon.

Distans: 4.6 km
Tid: 30 minuter
Känlsa: Nej

Ny karriär?

Lill-killen med kartan i högsta hugg, jag försökte hinna med så gott jag kunde.

I går följde jag med lill-killen på orientering. Det brukar vara pappsen som följer med eftersom mamsen är erkänt bra på att gå vilse (utom i shoppingcenter där jag har full koll). Men i går vågade han lita på mig nu när han själv blivit mer säker på kartan. Jag värmde upp med en kort jogg på 4,5 km, hämtade sedan grabben och höll tummarna för att jag inte skulle tappa bort oss båda i storskogen. Nu visade sig att storskogen var en liten skogsplätt och kontrollerna låg i stort sett vid stigen men ändå. Grabben drog iväg och jag efter. Jag fick inte titta på kartan - ingen vits eftersom jag ändå inte fattade något tyckte han - utan fick hedersuppdraget att hålla i kortet man ska stämpla i. Jag tog uppdraget på största allvar och skyddade det med livet.

10 kontroller senare kom en mamma som trampat i ett illaluktande dike och därför fick gå 10 meter bakom sonen och självaste sonen in i mål. Sonen blir bjuden på festis och banan och mamman får INGENTING. Motiveringen var att jag inte bidrog. Gjorde jag visst! Höll i kortet HELA tiden, skyddade även mot regnet som kom då och då. Fick igenom synpunkten och i utbyte fick jag en halv banan. Den halvan som blivit transportskadad.

Efter denna utmaning kändes min BodyCombat som en fis i rymden. Genomförde även den och festade till med en festis och banan som jag köpte själv. Rätt ska va' rätt.

Distans: 4,5 km
Tid: 28 minuter
Känsla: Nej, löpning är nog inget för mig. Har ont överallt. Lägger av. Kanske börjar med orientering?