måndag 14 september 2009

Får jag presentera - min nya älskling

Var inte ledsen Mannen men jag måste erkänna att jag har skaffat en annan. Men vi kanske kan vara alla tre tillsammans? Det gör väl inget?

I dag var jag ute på min premiärtur med älsklingen, en första date. Lite osäkert i början, rent av vingligt. Visste inte riktigt hur vi skulle förhålla oss tillvarandra. Jag tyckte han var lite hård, lite obekväm.

Efter ett litet tag började vi smälta ihop, till en enhet. Över stock och sten. Tillsammans. Jag och daten, alltså cykeln som jag lånat av en kompis. Och nu är jag fast. Helt beroende. Fick tvinga mig hem bara för att jag hade en dotter att skjutsa till träningen. Höll på att strunta i dottern bara för att få cykla en liiiiiiten stund till. Underbart! Nu längtar jag till nästa date. Håll mig inte på halster på detta sätt!

Skrapade ihop nästan 15 km på 53 minuter och det gick undan! Efter en stund började jag våga släppa på även i nedförsbackarna trots stenar och grenar i vägen. Uppför trampade jag på som en vettvilling, utan någon stil eller finess, bakhjulet spann hjälplöst när jag ångade på. Måste se om jag hittar någon bok/sida på internet om teknik. Känner att jag blev väldigt trött i ryggslutet, måste bero på dålig hållning eller fel inställd cykel. Vad vet jag. Men en sak vet jag - DET HÄR GÖR JAG OM! Puss på dig älskling! Ja, OK, puss på dig älskling nr 2 också (=Mannen).

3 kommentarer:

Snorkfröken S sa...

Tufft av dig att cykla i terräng! Jag är allt för mesig för det; har du några tips?

Andréa sa...

Jag vill också ha en ny älskling! :) (gärna en riktig också, men en cykel är en bra början :P)

Marre sa...

Snorkkis: Det gäller att inte tänka så mycket, våga släppa på. Men jag kan säga att jag krampaktigt höll i bromsen i början.....

Andrea: Ja, nu är det väl dags att du skaffar dig en ny älskling, eller två...... ;-)