Lill-killen med kartan i högsta hugg, jag försökte hinna med så gott jag kunde.I går följde jag med lill-killen på orientering. Det brukar vara pappsen som följer med eftersom mamsen är erkänt bra på att gå vilse (utom i shoppingcenter där jag har full koll). Men i går vågade han lita på mig nu när han själv blivit mer säker på kartan. Jag värmde upp med en kort jogg på 4,5 km, hämtade sedan grabben och höll tummarna för att jag inte skulle tappa bort oss båda i storskogen. Nu visade sig att storskogen var en liten skogsplätt och kontrollerna låg i stort sett vid stigen men ändå. Grabben drog iväg och jag efter. Jag fick inte titta på kartan - ingen vits eftersom jag ändå inte fattade något tyckte han - utan fick hedersuppdraget att hålla i kortet man ska stämpla i. Jag tog uppdraget på största allvar och skyddade det med livet.
10 kontroller senare kom en mamma som trampat i ett illaluktande dike och därför fick gå 10 meter bakom sonen och självaste sonen in i mål. Sonen blir bjuden på festis och banan och mamman får INGENTING. Motiveringen var att jag inte bidrog. Gjorde jag visst! Höll i kortet HELA tiden, skyddade även mot regnet som kom då och då. Fick igenom synpunkten och i utbyte fick jag en halv banan. Den halvan som blivit transportskadad.
Efter denna utmaning kändes min BodyCombat som en fis i rymden. Genomförde även den och festade till med en festis och banan som jag köpte själv. Rätt ska va' rätt.
Distans: 4,5 km
Tid: 28 minuter
Känsla: Nej, löpning är nog inget för mig. Har ont överallt. Lägger av. Kanske börjar med orientering?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar