Vansbro Triathlon 2014 - The Story

Innan loppet
Mot Vansbro på fredag eftermiddag efter en jobbdag som var galen. Nytt fokus, ladda, ladda. Coachen ringde och gav några bra tips inför loppet hur det än skulle bli. Frågade mig vad min plan var och jag svarade ärligt "att kunna dricka rosé i husvagnen efteråt". Han måste tycka att jag är helt korkad. Uppdaterade YR så mobilen glödde till slut. Anlände till Vansbro och det var uppehåll, tack gode gud för det.

Prerace-möte 20:00 men ingen ny information om simning/inte simning/kortare simning.

Vi gick och la oss när vi insåg att strömmen på campingen gått. Sov inte jättebra utan vred och vände på mig. Strax innan åtta gick vi och åt frukost som var svår att få i (som vanligt det också). Regnet strilade ner, jobbig känsla. Vi frukosten pratades det om att det nog skulle bli simning men kortare. Jag ville verkligen inte simma. Var livrädd för det kalla vattnet men framför allt hur kroppen skulle reagera på cykel då jag skulle ha svårt att få upp temperaturen.

Nytt prerace-möte kl 10:00 då Claes förkunnade att simningen är inställd, vi skulle få springa 6 km innan cykel men denna sträcka skulle inte dras av från avslutande löpningen (så brukar man göra). YES! Fixade till Getingen och packade boxen med kläder.

Loppet

Hade varit sur och vresig hela morgonen, huvudvärk from hell och en jobbig känsla i kroppen. Men när starten gick försvann alla svarta tankar. Fick en dask på rumpan av Kicki och sen var det bara att springa. Vi sprang till en elljusslinga, terräng som var väldigt kuperad och blöt men rolig. 6 km senare kommer jag in för växling (37:59). Växlingen tar en evighet för jag gör allting bak-fram. Cykelbyxor på, nej just ja, av med dem igen för jag glömde benvärmarna. Gör om gör rätt. Ungefär så höll jag på i en evighet. När jag till slut fick till allt, sprang jag med cykeln mot cykel ut. Något fattades.... Mmmmmm, glasögonen. Sprag tillbaka och fick rota runt en bra stund innan jag hittade dem. Suck. T1 på 9:12 är en skandal.

Cykel är inte roligt när det är åtta grader, motvind och hällregn. Någonsin. Men jag tyckte ändå att jag höll humöret i chack, kunde cykla om en hel del cyklister. Låg inte och maxade på något sätt utan lallade mest omkring och försökte få de 9 milen avklarade (3:16:49). Ju kortare distans jag hade kvar, desto bättre kändes det. Fick i mig vätska och energi hela tiden, precis som coachen beodrat.

Växlingen till löpning var inte helt lätt. Händerna var helt stelfrusna så jag började med att försöka byta strumpor, det tog en evighet. Tightsen korvade sig. Då bestämde jag att jag byter inte något annat, orkade inte kämpa med de stelfrusna fingrarna så jag drog av regnjackan och drog på löparjackan bara. Resten (cykeltröja och armvärmare) fick vara på (8:36 i T2).

Första kilometrarna var hemska, benen var stelfrusna, ingen känsel alls. Tänkte att det här går nog inte. Men för varje kilometer så gick det lite, lite lättare. Sprang mellan vätskekontrollerna och gick ganska många steg när jag tryckte i mig sportdryck och gels. Helt plötsligt hade halva löpningen gått och jag kände mig fortfarande pigg. Ingen smärta, väldigt blöt dock. Sista varvet var nog mitt bästa, det var ren lycka. Jag hejade på alla jag mötte, peppade de jag sprang om och var allmänt glad. När jag passerade 18 km var jag så nöjd över mig själv. Såg att jag skulle kunna komma under 6:30 om jag pinnade på så det gjorde jag. Löpningen gick på 2:15 vilket är fantastisk för att vara jag och under dessa omständigheter.

Min sluttid blev 6:28:31, förra året 6:12:46 (sim 41:14, cykel 3:08:28, löp 2:08:13) men det var ett helt annat år med helt andra förutsättningar. Mitt mål (om förutsättningarna hade varit lika som förra året) var att göra sub 6 och framför allt plocka minuter på sim, växlingar och cykel. Kanske hade det gått..... Målet var ändå att klämma Claes Björling på rumpan och det gjorde jag. Den här Claes är en helt otroligt ödmjuk och härlig människa.

Underbara, starka Kicki fick en bra start i och med att hon "slapp" simningen som hon bävat för, höll på att bryta efter 45 km cykel men kom igen och kom i mål med knäont men humöret på topp! Du är så bäst, Kicki!

Mannen har varit skadade i flera månader och har nyss börjat springa lite lätt så han valde att springa prologen, cykla (som en galning) och avsluta med 6 km löp utan att få känningar i foten, skönt! Och starkt att kliva av trots att känslan var bra.

Tillbringade kvällen med att äta och prata igenom loppet med våra vänner från Gävle Tri. Mycket trevligt.

Dagen efter
Var illamående hela kvällen och natten, borde ha ätit något direkt efter loppet som jag brukar. Nu känner jag mig mest lite trött men kroppen känns OK. Blir nog en dag i soffan....

Tack Jimmie (och Gabriel) för foton och pepp!

Greg - what happened? I missed you!

Detta underbara sommarväder! *kvitter*

Och regnet det bara droppar ner, temperaturen ligger stadigt under 10 grader. Hallå? Vad hände?

I morgon är det tävling. I går kväll kom det ut information om vad som gäller för Vansbro Tri:

Temperaturgränserna är sedan ett par år tillbaka exakt samma som i ITU:s reglemente och man tar numera även hänsyn till temperaturen i luften, då denna dels påverkar kyleffekten under simmomentet, men framförallt möjligheten att ”tina upp” under cyklingen. Den officiella vattentemperaturen minskas med 0,5C för varje 1,0C grad skillnad mellan luft- och vattentemperatur. Så om det t.ex. är 15 grader i vattnet och 11 i luften så blir den officiella vattentemperaturen 13 grader.

För simmomentet för medeldistans (som inte är en officiell ITU-distans och därför inte finns med i tabellen i reglementet) används (t.ex. på EM) gränserna för 3000m. Det innebär att:
15,0 grader eller mer – simning som vanligt 14,9-14,0 grader – 1500m simning 13,9-13,0 grader – inställd simning

Just nu ser temperaturen ut att vara 12 grader vid starten, vattentemperaturen är 14,5 grader just nu vilket då ger en officiell vattentemperatur på 13,5 grader vilket innebär inställd simning. Är nog rädd för att vattentemperaturen hinner sänkas lite till innan lördag. Klockan 10:00 på lördag tillkännagivs om det blir simning eller inte. Jag hoppas givetvis att vi får genomföra Vansbro precis som planerat men att simma i för kallt vatten och sedan tina upp när lufttemperaturen är kring 10 är inte vettigt tycker jag.

Hur som helst laddar jag för tävling i morgon, jag laddar för att cykla och springa i regn och även GILLA det. Vi är ju massor med människor som gör det och kan heja på varandra. Sen får tiden bli som den blir! Tycker däremot synd om Mannen som troligen bryter efter sim + cykel, då får han bara cykla men det är ju roligt det också. Han verkar taggad, hittade nämligen något nytt i hans packning i morse.... Min man - en strutis!

Värmde upp i går med att köra B-fit, en massa axlar. Så kanske önskar mina axlar i dag att det inte blir simning i morgon..... Dottern och jag teamde och hon körde sk*ten ur mig. Notera hennes hashtags.

Är du närrrrvössss inför ditt första triathlon?

Förra året vid den här tiden var jag som ett asplöv, jag hade gjort ett yttepyttelitet triathlon men laddade för fullt inför min halv-IM i Vansbro. Kanske ska du också tillbringa din lördag i Vansbro eller kanske har du någon annan triathlon-tävling på gång? Hur som helst så kommer här några tips.

Innan
Som alltid, sista veckan är njutveckan, träningen är gjord, kanske kör du några korta pass för att hålla igång bara. Min coach förordar två korta triathlon bara för att känna på växlingarna. Fokusera på att få koll på dina saker, ladda mentalt, sova och äta. Läs PM igen, kanske läsa igenom allmänna regler.

Packlista (jag kan ha glömt något)
Cykel, hjälm, cykelskor, slang, pump, vattenflaskor
Löpskor
Racebelt om du har, går lika bra med gummiband
Energi
Våtdräkt (om du ska använda en), simglasögon, badmössa (eller så får du det på plats), ev öronpluppar
Gärna en låda att ha i växlingsområdet för att lägga saker i
Handduk att ha i växlingsområdet
Kläder (se nedan)
Ev vaselin för att lättare få av våtdräkt och för att undvika skav

Kläder
Det här med kläder är svårt, "riktiga" triathleter har ofta en dräkt på sig från start till mål. Det är en tunnare "blöja" på som du både kan simma och springa i. Jag brukar vid längre distanser ha trosor och sport-BH på mig under våtdräkt när jag simmar, sedan dra på mig cykelbyxor, cykeltröja och strumpor inför cyklingen för att sedan efter cykel ta av mig cykelbyxorna och sätta på mig tights, ibland byter jag också tröja. Jag jagar inte minuter på det sättet....

Växlingplats
Se till att ha ordning på din plats, ha bara det som du ska använda framme. Hjärnan funkar inte riktigt under stress. Ställ din cykel "rättvänd" och gärna med låg växel i, häng hjälmen och racebelt med nummerlapp på styret så du inte glömmer det. Du får inte flytta på cykeln om du inte har hjälm på dig. Lägg ev glasögon i hjälmen. Kanske har du monterat på en klocka på styret. Ha både cykelskor och löparskor redo med ev strumpor i och se till att de är öppna så det är lätt att stoppa i fötterna. Kan också vara bra att ha någon energi/dryck som du kan dricka/äta när du växlar. En handduk är bra så du kan torka av dig det mesta vattnet.

Simning
Gå i god tid till simstarten, fixa med våtdräkt, glasögon och simmössa. Ta det lugnt i starten, försök hitta en bra rytm och eget utrymme. När du simmat klart, dra direkt av dig övre delen av våtdräkten ner till midjan. Ta det lite lugnt när du tar de första stegen då du kan vara yr.

 

T1
Dra av dig mössa, glasögon och våtdräkt. På med cykelbyxor, strumpor, cykelskor, tröja, hjälm, racebelt (lapp på ryggen) och glasögon. Led cykeln till den plats där du får börja cykla.

Cykel
Försök få i dig energi hela tiden, det är lätt att äta och dricka på cyklingen så nyttja tllfället! Håll koll på draftingregler (vanligast 10 eller 12 meter som du måste ha till framförvarande cykel). Kanske kan du under de sista kilometrarna köra på lättare växlar för att få igång benen för löpning.

T2
Byt skor, av med cykelbyxor på med tights och iväg.

Löpning
Benen känns som stockar men strunt i det! Små steg, trippa fram, njut av att det är sista grenen nu. Kom ihåg att dricka hela tiden då kroppen gjort av med mycket vätska och energi.

MÅÅÅÅL!
Fira! Njut! Samla ihop allt vid växlingplatsen och fundera över hur du ska få med dig allt hem. :)

Vill du läsa mer? Klicka in hos Queen-of-F*cking-everything.

Jagar öl i Tyskland

Reste till Tyskland i går kväll, avslutade dagen med en gigantisk wienerschnitzel för det var det enda jag kände igen på den tyska menyn (nä, det fanns ingen engelsk) och då var klockan efter åtta. Dock gick det alldeles utmärkt att beställa både öl och vin. Ibland kan jag. Hela kalaset slutade i svåra magsmärtor, alldeles för mätt känsla och svårigheter att sova. Men ställde klockan på tidigt ändå för att komma upp på en yttepyttekort runda där jag hade som mål att hitta tio ölskyltar innan jag fick återvända. Det hade jag gjort på 500 meter så jag fick utöka utmaningen till 50 skyltar vilket jag betade av på 3 km. Tog dock bara kort på ett tiotal. Var ju tvungen att springa också.

Lovade också malliga Dottern att publicera ett foto när hon gör en brygga med hål i brallorna. En vacker dag ska jag också göra bryggan. Så det så.

 

Tävlingsvecka

På lördag är det dags, Vansbro Tri hägrar. 1,9 km simning, 9 mil cykel och så 21,1 km löpning på det. Formen är osäker som sig bör inför tävling. Har inte sprungit många meter sedan Stockholm Marathon men i går fick jag till ett pass på dryga 16 km som kändes bra. Efter det simmade jag nästan 2 km också vilket kändes fint. Nu väntar jobbresa och vila fram till torsdag morgon då jag ska simma en sväng med den här bruden (bild snodd från Lantto).

Och dagens fundering, varför - nedan de ord som ligger i toppen när det gäller sökningar som leder till min blogg, den sista är ju.... intressant.

Rättelse

Jag hade fel! Händer nog bara en gång om året eller så men ändå (ironi). Fick en kommentar så jag rättar mig själv omedelbart!

Hej!
Kul blogg. Jag cyklade i samma klunga som Louise och det är spännande att se om hon tar tjejrekordet för En Svensk Klassiker. Men... rekordet innehavs just nu av Susanne Nyström (sattes 2012) och är på fantastiska 16.34.19.
/Micke T

Så rekordet för tjejer är inte 20+ timmar utan otroliga 16:34:19. Då får Louise Bergfeldt kämpa på ordentligt (14:33 nu med Vasaloppet och Vätternrundan).....

Glad midsommar!

Underbar midsommarhelg, vaknade innan tuppen på midsommarafton och gled ut i ett somrigt och soligt Sverige med Mannen. Vi unnade oss en finåkarrunda där vi stannade för att justera, fota, känna efter och cykla. Ren njutning.

Min Geting fungerade bra, men vi känner varandra inte tillräckligt bra ännu för att det ska vara optimalt.

Efter cykelturen väntade bastubad, grillning och open water simning. Jag älskar att ha vänner som delar mina intressen (korv och bastu)! Jag hade fixat och trixat med deltagarna på det här fotot att se glada ut, posera och så men precis när jag skulle fyra av upptäckte vi att MTB-hunden höll på att käka upp alla korvar så fotot blev lite..... annorlunda.

Avslutade kvällen med en full altan, skratt, mat, köldchock. I dag är en ny dag och efter en rejäl sovmorgon har det varit lite hemmaplock och sedan fincykling till Stjärnsund för fika. Lite hårdare cykling hem som följdes av ett kort crosslöp. Är så glad över att stukningen inte ställt till det.

I morgon hoppas jag på ett lite längre löppass, sedan packar jag väskorna och drar till Tyskland. När jag kommer tillbaka väntar Vansbro Triathlon. Ooooooops.

Dagens läsarfråga

Hej Marre!

Grattis till ännu en stark prestation runt Vättern! Jag har följt dig via din blogg ett längre tag. Imponerad att du hinner och orkar så mycket. Jag cyklade VR för tredje gången på sämsta tiden hittills: 17.32. Aldrig har jag varit med om något värre. Grinade stora delar av loppet för att jag var så trött och ville skrika åt motvinden. Hjälpe föga ;) Men, jag älskar att cykla och banne mig det ska gå att cykla fortare runt diket. Har du några tips? Jag vet ju att du förbättrat dina tider rejält. Ska nämna att jag inte ligger i klunga, tycker det är skitläskigt. Kanske hela förklaringen till mina tider ligger där?

Ser fram emot att läsa om dina kommande äventyr!

Mvh, Ulrica

Hej Ulrica!

Kul att du läser min blogg! Älskar när folk mailar eller kommenterar om olika saker, jag tror ju liksom att det bara är jag själv, Mannen och några vänner på byn som läser den. :)

Ja du, hur blir man snabbare på cykel. Jag försöker ge några tips och framför allt tankar om hur jag gjort för att minska min tid från 16 timmar till 12.

1. Be någon som kan det här med cykel att kolla hur du sitter på cykeln. Om du inte får ut all kraft du vill så spelar det ingen roll hur mycket du kämpar. Kanske ska du höja/sänka/flytta sadeln, kanske ska du se över hur ditt tramptag ser ut så att du verkligen jobbar både på upp och nervägen. När det är som jobbigast för mig tänker jag bara på att dra pedalen uppåt, inte trycka alls, det finns oväntat mycket kraft att hämta där!

2. Hitta en kompis! Finns det någon du kan träna med, kanske till och med en cykelklubb? Då kan du sakta men säkert lära dig att det inte är farligt att cykla bakom varandra och därigenom komma upp i hastigheter utan att bli trötta. Ni behöver inte ligga däck mot däck, det blir ändå en bra hjälp även om avståndet är lite längre. För jo, det är omöjligt att komma runt väldigt, väldigt snabbt om du inte har en kompis. Fast då pratar vi kanske sub 9, sub 8 och så.

3. Många mil i benen men inte vilka mil som helst. Jag försöker få ihop 100 mil innan VR; korta pass, snabba pass, intervaller, långpass på mellan 7 och 16 mil. Du måste vänja kroppen att sitta och nöta många timmar. Och återigen - om du har en kompis så blir långpassen betydligt roligare.

4. Hur långa stopp gör du? Där kan du hämta oändligt med tid genom att korta ner dem. Kroppen blir inte gladar om du vilar 30 minuter, det räcker att kliva av cykeln, sträcka på sig, äta något och iväg innan du stelnar. Här hämtade jag mycket tid från år 1 till år 2.

5. Våga cyklar med någon som är bättre än du. Det har varit mitt mantra i år, tacka ja till cykelpass som ligger utanför bekvämlighetszonen. Vad är det värsta som kan hända? Att du måste haka av, so what?

6. Ha rätt grejer, cykelbyxor, cykelskor mm. Behöver inte vara fancy, dyra grejer men rätt.

7. Se till att beställa bra väder. :) Vädret påverkar givetvis VR otroligt mycket, i år var det drygt på "andra sidan", riktigt drygt. Jag var också grinfärdig men då hade jag ändå en stark rygg att lägga mig bakom. Det är ett absolut måste om det är vind. Kanske inte behöver lägga dig i mitten av en klunga men åtminstone längst bak som en svans där du kan styra själv hur långt bak du vill vara.

8. Börja inte från noll när säsongen drar igång, se till att ha många kvalitetspass med dig från spinning/trainer hela vintern. Där kan du verkligen köra hårda intervallpass för att bygga cykelmuskler, ovärderligt inför riktiga säsongen!

9. Man blir bra på det man tränar så fortsätt att cykla hela sommaren/hösten, varva gärna med MTB om du har möjlighet för där arbetar du mycket mer med hjärta och får naturliga intervaller i terrängen.

Ja, ingen säger att det är lätt men det är klart du fixar det! Kör hårt nu och berätta hur det går!

Lekt triathlon igen

Jag tror jag aldrig kommer att känna mig som en "riktig" triathlet*, jag låtsas bara och leker lite triathlon på tävlingar. I går lekte jag triathlon igen, Fröken Simfena hade satt ihop ett eget triathlon som jag givetvis deltog i. Vi började med att simma 400 meter vilket gick väldigt bra och fort, för fort för jag blev osäker om jag hade simmat färdigt mina 16 längder men det hade jag tydligen.

Sedan cykel i ca 11 km och ut på löpning som var ca 4,5 km.

Fast jag hann bara tänka "oj vad bra det går" så stukade jag foten. Igen. Blir så TRÖTT på mig själv! Lite för ivrig, gick lite för bra och så pang. Trots att Fröken Simfena hade tagit bort deltagarnummer 13 (hon är smart hon!).

Nu har jag på mina stuka-fötter-skor igen då, precis som förra augusti. Läser igenom mina egna tips (som för övrigt är det mest lästa inlägget ever på min blogg) och tar dagen som den kommer. Försöker hitta ersättare till mitt Functional Moves pass i dag. Och så är det ju sista gången med löpgruppen idag också. Meeeeeeeeen.

Tack till söta Dottern som var världens bästa sjuksyrra i går, bar grejer, fixade, tröstade, packade ur och var allmänt gullig. Sonen konstaterade lite krasst att jag nog inte ska vara med på sådana här "mindre" tävlingar utan fokusera på tävlingar med fler än 1000 deltagare. Alltid. Han har tamigtusan rätt.

* Det roliga var att det på tävlingen också dök upp en kille som inte hör hemma i kommunen och jag säger spontant "men jisses, han är ju en riktig Ironman".....

OW med Nalle-Maja

Hade vilodag i går. Inget planerat förutom att styra upp middag för några dagar. Plättlätt. Men hur det än var sagt så hade jag hux flux planerat in simning, kanske mest för att vara simpis. Fick köra en intervallhandling, intervallfixning av middag (som resulterade i att jag i stället för att fixa sex kycklingfiléer som det var tänkt råkade fixa 12 st så nu får familjen äta kyckling resten av veckan) och blev sedan upphämtad av en cool triathlet.

Det blåste fruktansvärt ute men sjön var oväntat lugn. Vi hoppade i och simmade en halvtimme ungefär. Som vanligt känner jag mig något begränsad i våtdräkten men det gick bättre i dag, måste få till fler pass utomhus NU. För triathleten gick det hur bra som helst, som om hon inte hade gjort något annat än simmat OW hela vintern.

Väl på bryggan ställer triathleten seriösa frågor om utrustning, träning, tävling och annat men jag kan inte låta bli att fnissa. Hör knappt vad hon säger. Kan bara tänka på att hon står där med sin Bamse-väska, sonens foppa-tofflor, handduk runt midjan och ser så söt ut att man vill äta upp henne. Visst är hon som en liten Nalle-Maja?

 Nalle-Maja är ett av barnen till Bamse och Brummelisa. Hon är snäll, precis som sina föräldrar, modig är hon också, men framförallt självständig och kan ibland vara lite för självständig ”kan själv”, det är Nalle-Maja i ett nötskal. Hon älskar sport och äventyr, ibland lite för mycket. Brummelisa och Bamse har för det mesta ett vakande öga över deras sprallige och självständige Nalle-Maja.

Började dagen på bästa sätt, Verum med jordgubbar och en STOOOOOOOR kopp kaffe.

 

Vätternrundan 2014 - The Story

Då var den över, resan runt sjön. Den korta versionen lyder JA vi kom i mål, vill du veta detaljerna så läs hela storyn.

Innan loppet
Cirkusen drog iväg vid niosnåret på morgonen. Som vanligt stopp i Örebro för hamburgare, bra laddmat. Glada miner, väderleksrapporterna kollades av varje mil, blåsigt på "andra sidan" och regn i Jönköpingstrakten löd prognosen. Suck. Men lika för alla.Vi kom överens om att det fick blåsa hur mycket det ville bara det inte regnade. Som vi ångrade det sen....

I Motala släppte vi av husvagnen och åkte sedan för att hämta ut startbevis och shoppa i tältet. Blev inte så mycket shoppande då det är så sjukt mycket folk. Sponsrade dock Enervit med alldeles för mycket pengar igen.

Dock blev min mail hackad ungefär här. Panik! Alla mina mail var borta och det hade också skickats något märkligt mail till alla mina kontakter. Massor med pling i telefonen om mail som inkommit. Lyckades med hjälp av en kompis byta lösenord och försökte lägga det hela åt sidan.

Tillbaka till husvagnen, fika, promenad, mat och sedan i säng vid åtta. Kunde givetvis inte somna men det var skönt att cyklarna var klara, kläderna framlagda och nu var det bara vila fram till 01:30.

Loppet
Jag och Carola skulle köra ihop, jag skulle starta 02:34 och sedan vänta in Carola på första bästa ställe.

Det gick bra, hon kom susande och jag hakade på. Vi hittade en klunga och ett bra flyt. Tills det gått EN MIL. Jag hör "flapp, flapp" så vi stannar men ser inget konstigt. Kör iväg igen och jag ser att jag fått punka på bakhjulet. Åh nej. Men vi vänder upp och ner på cykeln och lyckas faktiskt ganska enkelt byta slang tillsammans. Hurra! Vi kan ju! Frågar hur många slang Carola har med sig, kan ju bli en lång resa.... Visar sig vara en säkerhetsnål som sitter rätt in i däcket. Suck.

Nåväl, vi har redan innan sagt att vi inte har något tidsmål i år, vi ska bara i mål. Det går oförskämt lätt ner till Jönköping, inga backar känns någonstans, det är medvind, solen går upp och livet leker. Förra året slet jag som ett djur i alla de här backarna men då hade vi motvind hela vägen ner.

 

I Jönköping äter vi förstås köttbullar innan vi rullar vidare (Carola ser alltid relaxed ut när hon äter). Får en chock när vi är längst ner på Vättern och cykeln håller på att kränga av vägen. Vad är det här??? Och värre blir det. Från Jönköping till Fagerhult är det ca 3 mil och alla de milen körde vi i runt 15 km/h fast vi trampade allt vi hade. Carola gjorde ett fantastiskt jobb här och bara malde på. Jag ville bara grina.

I Fagerhult fick Carola gå in i sjukvårdstältet och få sitt knä fixat. Jag passade på att stretcha och dricka kaffe, saker jag är bra på helt enkelt.

Vidare mot Hjo, fortfarande hemsk motvind men jag kände mig något bättre nu. Räknade ut att när vi kom till Hjo hade vi fixat halva motvinden, bara halva kvar.... Lasagnen var god som vanligt. Mellan Hjo och Karlsborg hade vi ett helt koppel killar med fina cyklar och dischjul bakom oss, de vägrade göra något jobb men till slut sa Carola ifrån och vi fick faktiskt till en bra klungkörning en liten stund. Jädra killar att åka snålskjuts! Hela tiden! Vi hade i stort sett aldrig några ryggar att följa utan fick göra hela jobbet själva.

I Karlsborg fortsatte killarna vi kört med och vi tog en fika igen. Härifrån var det tungt att komma iväg, vi drog på det in i det längsta. Men det gick ganska bra fram till Boviken, nu började det tunga mentala hindret att släppa. Snart medvind och Medevi var vårt mantra.

Jag tycker nog att vi ökade tempot från Boviken, svängde in mot Hammarsundet och där på vägen fick jag en rejäl svacka. Jag blev helt tom och höll på att vingla in i en klunga så vi stannade så jag fick peta i mig allt syntetiskt sk*t jag hade med mig för att komma ur svackan. Det är ju så nära nu!

Energin hjälpte och när vi svängade in på "hemvägen" kunde vi äntligen känna vinden i ryggen. Vilken befrielse! Och vad tyst det blev! Tyvärr kom vi mitt i en läskig olycka här, två cyklister med nack-krage fick föras in i ambulans. Hoppas det gick bra. Vi cyklade vidare till Hammarsundet för en sista fika innan vi laddade för målgång.

Sista milen var så lätta, så lätta, jag bara matade på som om det inte fanns en morgondag. Kikade på klockan men orkade inte räkna på några tider, hade knappt tittat på klockan alls under dagen. Skippade Medevi-stoppet (fast vi hade sagt att vi skulle stanna överallt) och öste in i mål på 12:53 (och sex minuter snabbare för Carola). Skön känsla!

Efter loppet
Lång, lång kö till maten, hittade några andra kompisar och Mannen, underbara Mannen, som kommit för att möta upp efter att ha varit och duschat på campingen. Åt mat tillsammans och gick igenom loppet igen.

Konstaterade att det här loppet var betydligt jobbigare än förra årets, vi fick kämpa mycket, mycket mer och var hela tiden ensamma. Inet en endaste gång nämnde vi något om de mörka känslorna och tankarna för varandra, inte en enda gång. Vi pratade bara om mjukglass med noisette, solsken, såg husvagnar som Carola kan köpa, kommenterade cyklar och cykelstilar, vad vi skulle göra när vi kom i mål, hur braiga vi var och annat positivt. Kände mig "susig" i huvudet när jag kom i mål, säkert av all motvind men inte supertrött men rastlös som alltid. En pizza, ett glas vin och jag var färdig för sängen igen.

Dagen efter
Kunde sova nästan 12 timmar och vaknade som en ny människa till den här utsikten från husvagnsfönstret. Inga skavanker, inte ont, inte trött i kroppen utan mer laddad för nästa äventyr..... Läser också att min Stark-kollega Magnus tagit sig i mål trots betydligt färre mil i benen än jag, bra jobbat Magnus!

Statistik

Läser att snabbaste tjej runt Vättern är Louise från Mora på 7:40, jag känner ju Louise! Jag har pratat om den här makalösa tjejen tidigare, hon är bra på exakt ALLT. Coolt och grattis Louise! Louise försöker för övrigt slå rekordet för En Svensk Klassiker (rekordet för tjejer är 20:44 för alla grenar tillsammans, 14:09 är motsvarande för killar). Just nu har hon 14:33 med Vasaloppet (6:53) och Vättern. Ser ut att bli plättlätt för henne. Lycka till!

 

Snabbaste gruppen i år runt Vättern fick tiden 6:55 med bland annat Oskar Svärd som också ska slå Klassiker-rekordet och SVT (?) gör dessutom en dokumentär om detta.

I mål

Allt du behöver veta om Vätternrundan

OK, vart börjar vi? Jo vi börjar med en disclaimer som alltid, även jag kan ha fel och dessa tips är utifrån min egen erfarenhet vilket betyder tre avklarade Vätternrundor, 2011 (16:19), 2012 (13:29) och 2013 (12:09).

Innan loppet
Som vanligt säger jag - tagga ner. Träningen är gjord. Försök sova, äta, ladda mentalt. Du ska INTE ge dig ut på några längre turer nu, kanske en kort-kort tur i dag bara för att känna på benen och att cykeln känns OK. Se till att packa, fixa på reflexer och cykellyse (om du ska cykla på natten) och sånt där småpill. Och ni vet ju vad jag tycker om hysterin med tömningar, laddning och annat så det tar jag inte ens. Vill du komma runt sjön på en speciell tid rekommenderar jag att använda den här kalkylatorn, mycket fiffig.

Packa
Ja vad packar man då? Oändligt mycket om man är lagd som Marre (kontrollfreak). Välj och vraka nedan, framför allt stryk....

Kläder: cykelbyxor, strumpor, BH (ja, kanske inte om du är kille), cykeltröja, armvärmare, cykelväst, vindjacka/regnjacka. Jag startar ca halv tre på natten och då kan det vara riktigt kallt, skönt att kunna ta av något lager när solen (förhoppningsvis) börjar värma.

Utrustning: cykel (mmmm), sadelväska med bra att ha saker såsom slang, däckavtagare och verktyg, hjälm, cykelhandskar, cykelskor, Garmin, vaselin. Jag har också en ramväska att lägga lätt-tillgänglig energi i. Och som sagt, startar du när det är mörkt måste du har reflxer och cykellyse (lyse vill du ha då, första gången cyklade jag hela natten med ett yttepytelitet lyse och det var inte trevligt). Glasögon - dock svårt när man startar på natten, ska jag ta mörka eller ljusa eller får jag med mig båda så jag kan byta glas?

Energi: Jag jagar inte tid, alltså stannar jag på alla depåer. Alla. Men jag tar ändå med mig en stor flaska med sportdryck och en liten flaska med vatten, dessa fyller jag på vid behov. Jag har också med mig Snickers i stället för bars mest för att det är gott och jag kan äta det trots att jag är less på allt annat. Några gel men framför allt GT, har ni inte testat, gör det! Perfekt att pilla i sig en tablett nu och då. Ibland har jag också en macka i bakfickan då jag har svårt att äta på morgonen.

Själva loppet inklusive de jobbigaste backarna
Som ni nog har koll på börjar loppet i Motala och är 300 km långt. I år är tydligen bansträckningen något förändrad längst uppe på Vättern då vi inte längre kan använda "genvägen" som för övrigt var väldigt fin trots att den var knögglig (ja, betyder typ durrig).

Trampa iväg från Motala och ha Ödeshög som första delmål. Att ha delmål är för övrigt ett bra sätt att fixa Vätternrundan, se aldrig på utflykten som 30 mil utan max till nästa kontroll. Nästa depå är också ny, den ersätter Gränna-depån men innan du kommer dit är det kullersten genom hela Gränna och en lång backe på vägen ut från Gränna (1,84 km lång, lutning 2 procent) så ta det lugnt! Sen är det bara 2 mil kvar så är du i Jönköping, tyvärr är det en backe här också värd att nämnas. Det är vid Kaxholmen (0,93 km, 5 procents lutning). Just den här backen glömmer jag ALLTID. Jönköping är det första stora delmålet. Här kan du äta frukost eller köttbullar. Här har jag tillbringat en kall och blöt natt med att sms:a en vän.

Efter Jönköping är det tufft en stund, du har Habo-backen som suger rejält (1,97 km, 3 procents lutning) men det är också en härlig nerförsluta efter den som dock slutar i en rondell så var försiktig! Fagerhult är nästa depå, fira att du cyklat 133 km. Vidare till Hjo och lasagne som är fantastiskt god. Enda nackdelen med Hjo är att det tar lite längre tid här att äta för du måste över vägen och in i en annan byggnad men å andra sidan är det skönt att få sträcka på benen.

Karlsborg är vackert och lätt att missa. Du måste nämligen svänga höger vid sjön för att komma till depån och vänster om du inte ska till depån. Tänk på att många cyklister börjar bli yra i bollen så ta det lugnt och krocka inte. Efter Karlsborg har vi backen som kallas Prästbacken (1 km, 4 procents lutning), det står en präst längst upp och välsignar oss, mycket charmigt. Och nu har du ju mindre än 10 mil kvar! Vidare till Boviken som är liten söt rastplats där det kan vara stökigt med cyklister överallt men charmigt.

Du börjar äntligen ana ett slut, vi är längst uppe på Vättern och nästa mål är att ta sig över de två broarna. Håll i cykeln för här kan det blåsa rejält och visst, det lutar uppåt då det är en bro. Väl i depån vid Hammarsundet råder alltid trevlig stämning, alla är glada och börjar se ett slut på utflykten. Tyvärr har jag en lite dålig nyhet för efter depån finns också en backe som är värd att nämnas när man suttit på sadeln i 27 mil, Brattebro (0,94 km, 4,5 procents lutning). Bit dig igenom den och sväng så småningom in mot Medevi, det bästa på hela loppet! Ja, förutom backen upp till kontrollen då (0,54 km, 5 procents lutning) men det är så mycket folk här som hejar så man tar kortbacken i ett huj. Välj om du stannar eller om du susar vidare på de små, härliga vägarna (kanske finaste på hela sträckan eller så tycker man det bara för att man bara har 2 mil kvar) ända in i Motala. Mest nerför, en härlig känsla, trampa in i mål och ta emot folkets jubel.

Efter loppet
Ja, då kan du ställa din cykel på en bevakad parkering, gå och hämta mat och dryck och bara ligga ner i gräset en stund och njuta av din insats tillsammans med alla andra cyklister. Få snabbt i dig mat, byt om till torra kläder och kanske slumra en stund om du varit vaken hela natten. Och vad du än gör, sätt dig inte bakom ratten! Det är som tur många poliskontroller på väg ut från Motala som kollar när du gått i mål och att du vilat minst 6 timmar efter loppet. Varför chansa och riskera ditt och andras liv?

Hur många cyklar finns det i vårt garage?

I går premiärade jag på min tri-hoj! På väg till mötesplatsen (ja, Monster-Linda fick vara min trygghet) kändes det väldigt vingligt och läskigt. Sakta men säkert lyckades jag tygla odjuret och leendet smög sig in på läpparna. 40 km är en bra början.

I dag har Sonen fått sommarlov. Detta har vi firat med alldeles för mycket fika och så har han fått en "ny" cykel. Han har nästan tjatat hål i huvudet på mig om någon BMX som "alla andra har" men jag har stått emot. Han har ju trots allt TVÅ cyklar redan nu - en skolcykel och en tränings/tävlings-MTB. Men sen vet jag inte vad som hände för helt plötsligt hade han vänt hela diskussionen MOT mig då han mycket sakligt började räkna upp hur många cyklar jag och Mannen har. Hrmpf. Som om det skulle spela någon roll. Nu har han lika många cyklar som jag, så det så. Nöjd?

 

Om tjejlopp

 

Läste något väldigt klokt hos Anna-Lena om tjejlopp. Skriver under på det till 100 % och slår samtidigt ett slag för Tjejmarathon som är längre än ett marathon bara för att (ja, killar får också delta). Just så.

Men tagga Vättern nu då!

Cykeln är i stort sett fixad, kanske att hjulet är snett åt "andra ledden" också, det måste min mekaniker aka Mannen titta på. Så i kväll på cykelturen tar jag tri-hojjen. Läskigt!

Status just nu, förutom att jag är något rädd för att krascha igen (en till som var med om samma krasch, läs här), är lugnt. Jag har fått ihop 1018,53 km. Stabilt. Känslan i helgen var magisk, jag hade pigga cykelben och kunde cykla en hel evighet. Visst ömmade finn-rukken som vanligt men jag kan hantera det.

På fredag åker jag ner med hela cirkusen (dvs husvagnen och cyklar på taket), jag lastar också på snabb-Carola men hon får sitta i bilen tror jag. Om hon skärper sig. Åker ner, spontanshoppar onödiga saker i tältet, nervöskissar, går och lägger mig vid 20:00, kommer inte att kunna sova, studsar upp alldeles för tidigt, rullar till starten, startar men väntar in snabb-Carola och sen cyklar vi. Ungefär så. Vi har båda släppt alla tidsmål och kommer bara att ta oss runt, dagen för visa vilken form vi har.

I går premiärdoppade jag mig, det var mycket varmare än jag trodde och jag såg varken döda människor eller hajar under mina 22 minuter i plurret. Mannen tyckte dock (efter att ha känt på vattnet med tårna) att vi bara skulle "skolas in" så här första gången, kanske dra på oss våtdräkterna och sitta och prata en stund på bryggan innan vi åkte hem igen. Nja, det är nog inte så man blir en bättre simmare resonerade jag och hoppade (gled ner i vattnet med fingrarna för näsan) gladeligen i. Visst, första gångerna ansiktet ska ner under vattnet är något utmanande men sen går det över. Jag kunde simma hyfsat obehindrat även om våtdräktskänslan inte är helt bekväm ännu.

Mannen då? Jo, det gick überbra för honom! Han krålade och krålade som om det inte fanns en morgondag. Stor lycka! Han har tidigare haft lätt att simma i bassäng men så fort han kommit i öppet vatten har han inte kunnat frisimma alls men nu verkar det alltså ha släppt, hurra för Mannen!

Siljan runt 2014 - The Story

Jag har cyklat Siljan Runt två gånger tidigare - en gång med Klassikerkompisen och en gång ensam i hällregn och +2 grader. Den här gången tog jag det säkra före det osäkra och skickade en invit till Monster-Linda och undrade om vi kunde teama runt pölarna. Jag fick ett ja men började fundera över vad jag gett mig in på när hon "väl kunde eventuellt tänka sig att stanna EN gång och käka korv". Oooops, Marre goes utanför komfortboxen. Tillbaka till loppet.

Innan loppet

Räknar matte helt hysteriskt med Dottern som har en komplettering att fixa innan hon avslutar termninen (vilket hon fixade galant, jag är sååååå glad och stolt!). Är allmänt irriterad och stressad, får en racervända med Mannen på fredag kväll för att lufta hjärnan mitt i allt procenträknande. Skönt.

Sover bra hela natten och när klockan ringer 05:30 är jag ganska pigg och får i mig hyfsat med frukost. Och så tre koppar kaffe vilket visar sig behövas.... Jag innan start.

Själva loppet
Jag och Mannen cyklar upp till starten och väntar in våra vänner, starten går 07:00 och vädret är underbart. Ingen vind, lätta moln, inget regn. Jag och Monster-Linda trampar på mot Orsa, kör förbi den första depån och hänger på klungor där det verkar fungera. Vissa klungor är alldeles för ryckiga för att det ska kännas bekvämt för oss.

Det är pigga ben när vi tar ett kort stopp i Nusnäs för saft och en macka. Sedan trampar vi lätt mot Garsås där jag äntligen får mina två korvar. Det är något tungt mot Rättvik, backarna i Tällberg men sedan glider vi lätt ner till Leksand. Monster-Linda är grymt stark, hon bara trampar och trampar. Jag har inte alls samma tryck i benen och Linda drar det mesta. Vi ser någon olycka här och var men vi är hela tiden på rätt sida, på den säkra sidan.

Efter Leksand är det ganska tråkig väg en stund, jag försöker få in Linda i en extra kaffedepå men tittar frågande på mig och jag inser att det inte är någon idé att tjata. :) Vi trampar och bestämmer att vi inte stannar någon mer gång. På slutet erbjuder sig en kille som hängt efter oss att dra oss som tack och vi säger givetvis ja. Det går lätt och bra och jag njuter.

När vi äntligen ser bron över till Sollerön är jag glad, vi cyklar och pratar om livet. Utanför campingen kikar jag extra mycket på publiken för att se om familjen är där och då - PANG. En mötande bil gör en vänstersväng och vi cyklister faller som käglor. Jag ligger underst och får den ena efter den andra cyklisten över mig. Vågar inte känna efter hur det känns, ligger bara still och blundar. Till slut får publiken stopp på bakomvarande cyklister och kan börja plocka bort cyklarna som hamnat på mig. När min cykel lyfts bort reser jag mig försiktigt upp och konstaterar att jag mår ganska OK ändå. Jag får hjälp att fixa min cykel så att den rullar igen och bestämmer mig för att ta mig till mål. En backe kvar. Det går bra och jag når äntligen mål, omtumlad och vet knappt vad jag heter när jag säger hej då till Monster-Linda och tackar för hennes starka ben.

Efter loppet

Lyckas ta upp telefonen och ringer Mannen som lovar komma med bil och hämta mig. Vinglar mot maten och bloggläsaren Greg kommer fram och hejar, vad glad jag blir! Vi diskuterar träning, träning, träning och Ironman. Inspirerande! Mannen hämtar upp mig och min sneda cykel. Jag går och duschar och konstaterar att jag fått skrapsår och blåmärken men inte så mycket mer. Så här ett par dagar efter loppet har jag lite känningar i ryggen, höften och benet men det är helt OK. Mannen har gått igenom cykeln och det mesta är helt, det är bara framhjulet som är snett men det är också riktat nu.

Men hur gick det?

Mina tider på Siljan Runt tidigare (16 mil) har varit 7:20 respektive 6:53. Nu lyckades Monster-Linda dra mig till en tid (inklusive krasch) på magiska 5:44! Helt galet! Hon är grym den där Linda! Och ja, lite grym är jag också. :)