Jag tror jag aldrig kommer att känna mig som en "riktig" triathlet*, jag låtsas bara och leker lite triathlon på tävlingar. I går lekte jag triathlon igen, Fröken Simfena hade satt ihop ett eget triathlon som jag givetvis deltog i. Vi började med att simma 400 meter vilket gick väldigt bra och fort, för fort för jag blev osäker om jag hade simmat färdigt mina 16 längder men det hade jag tydligen.
Sedan cykel i ca 11 km och ut på löpning som var ca 4,5 km.
Fast jag hann bara tänka "oj vad bra det går" så stukade jag foten. Igen. Blir så TRÖTT på mig själv! Lite för ivrig, gick lite för bra och så pang. Trots att Fröken Simfena hade tagit bort deltagarnummer 13 (hon är smart hon!).
Nu har jag på mina stuka-fötter-skor igen då,
precis som förra augusti. Läser igenom
mina egna tips (som för övrigt är det mest lästa inlägget ever på min blogg) och tar dagen som den kommer. Försöker hitta ersättare till mitt Functional Moves pass i dag. Och så är det ju sista gången med löpgruppen idag också. Meeeeeeeeen.
Tack till söta Dottern som var världens bästa sjuksyrra i går, bar grejer, fixade, tröstade, packade ur och var allmänt gullig. Sonen konstaterade lite krasst att jag nog inte ska vara med på sådana här "mindre" tävlingar utan fokusera på tävlingar med fler än 1000 deltagare. Alltid. Han har tamigtusan rätt.
* Det roliga var att det på tävlingen också dök upp en kille som inte hör hemma i kommunen och jag säger spontant "men jisses, han är ju en riktig Ironman".....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar