Sviterna av ett Öppet Spår

Mannen tog sig igenom Öppet Spår med bravur trots ett evinnerligt snöande sista fem milen (som resulterade i att bara ett spår var användbart). 6:28 blev det totalt. När jag lämnat av honom i Berga tidigt på morgonen, åkte jag tillbaka till Tandådalen för att motionera lite jag också. Närmare bestämt lite lätt löpning. Det blev fem helt underbara kilometrar då jag såg fjället vakna. Vilka underbara färger, vilken stillhet, fågelkvitter. Efter det kämpade jag och barnen i slalombackarna mot snöstorm. Givetvis följde vi Mannen över internet hela tiden. Med spänning. Avslutade dagen med bio, En gång i Phuket, se den! Underbar och härlig på alla sätt!
Började också denna dag med morgonlöpning innan vi åkte till skidparadiset Trysil. Det var säkert 20 år sedan jag var där senast och vilken förvandling! Trysil är verkligen helt underbart, långa härliga backar och helt perfekt preparerad snö. Och utsikten i solskenet. Mumma för själen.Avslutade dagen med go'fika i husvagnen. TVÅ dasslock till bullar. Inget socker i bullar va? :)I morgon planerar jag för lite längdskidåkning och Mannen orkar valla mina skidor. Ser verkligen fram emot det.

Öppet spår förberedelser

Långpass check

Ok, vad har hänt med min lugg? Bad hair day men inte bad run day som tur var. Dryga 11 km njutning. Nu innebandy, sen orkesterrep, avslutar med partaj. Underbar lördag.

Estelle....

.... vilket vackert namn på vår nya, lilla prinsessa. Sen får surgubben Herman tycka vad han vill.

Hypokondriker

Går och känner efter hela dagarna om jag också ska få magsjuka eller inte. Halva avdelningen har haft eller har någon i familjen som har magsjuka. I går kväll trodde jag att timmen var slagen för mig också, kände hela eftermiddagen hur det stormade i magen och kurrade så medarbetarna fick ha öronpluttar i för att kunna koncentrera sig. Drog iväg på dotterns innebandy och kände mig så trött, så trött. Middagen gick i utan problem men sen blev jag ännu tröttare. Bestämde mig för att hoppa över kvällens löptur för vem vill ha brunt i brallan en torsdagkväll?

Kvällen bestod i att läsa nya Fitness Magazine, äta en ansenlig mängd tunna potatischips och sedan gå och lägga mig vid åtta ungefär. Somnade direkt och sov ända till morgonen. Något trött med andra ord. Så därför är jag nöjd med mitt val i går - ingen träning och lite extra energi i form av chips. Halleluja!Har också bestämt mig för att ändra från Szalkais 4:30-program till 5-timmarsprogrammet på löpningen. Det känns mer hanterbart. Nu så! Mogen-Marre har talat!

Laddar med lunchpass i dag också, den här gången Functional Moves. Bring it on!

Chiquita-tävling

Vinn en iPad - gör ditt roligaste klistermärke. Barnsligt roligt.

Utväcklande core

Hoppar in nu och då för att köra lunchcore på gymmet. Core är svårt tycker jag, det är svårt att få ihop just den där perfekta balansen mellan de olika musklerna, olika intensiteterna, mycket beroende på att tiden är komprimerad med också lite för lång för att köra enbart plankan. 45 minuter i det här fallet. Började med uppvärmning á la Functional Moves, något modifierad. Sen la jag in en cirkel med fyra stationer; planka, enbenshöftlyft, "cykelsit-ups" och avslutade med en variant av mountainclimbers. Körde 60 sekunders arbete och 15 sekunders vila. Två varv. Skönt att få upp temperaturen direkt!

Efter cirkeln var det mer "vanliga" core-övningar såsom balans, variant av v-sitt, omvända crunch, långa och sneda sit-ups. Lite smått och gott. Kändes väldigt bra.

Fick precis sms från sonen: "Komm ihåg utväcklingssamtal 15.15", nej just ja, så var det ja. :)

Kunglig dag!

Vilken start på dagen - en underbar nyhet om en liten tjej som kommit till världen. Grattis Viktoria och Daniel! Jag undrar hur det känns att vara så påpassad när det enda man vill är att få umgås i den lilla familjen och bara hitta varandra.

I Marres värld finns inga barn i sikte (så vitt jag vet) utan närmaste mage man kommer är core-passet jag ska köra för deltagarna i dag på lunchen. Har tänkt busa till det lite och börja med en cirkelmojäng..... Jag återkommer med responsen.

I går hann jag med Functional Moves som deltagare för första gången på länge. Passade på att fläska till med 10 kg på nästan alla övningar. Jisses vad armarna skakade där ett tag. Men jag bet ihop. Efter det passade det bra med dragspelsövande i bästa orkestern. Återhämtning.

Fettisdagen

Hembakt, mmmmm. Och nej, det är inte jag som bakat.

Broarna i Madison County?

Känsligt i dag

Bilder från ett vackert Sälen, skidåkning när det är som bäst, med familjen och med en decimeter mjuk nysnö.Vet inte vad det är med mig i dag. Har skrattat så jag gråtit, läst en kärlekssaga så jag gråtit, gråtit för att allt varit så fint på löprundan och gråtit för att Mannen är deppig (alternativt 40-årskrisar). Också gråtit för att Mannens 40-årspresent nu är färdigriggad. Allt det och klockan är bara lunch. Hur slutar en sån här dag egentligen?

Började dagen med färd på tjänsteresa, lämpligt nog i en rondell halvvägs får jag reda på att mötet är inställd och jag kör en hel runda i rondellen på väg hemåt igen. Innebär en hel dag då jag i stället kan beta av mail, hinna med en lunchjogg och fixa Mannens present.På lunchen tar jag en runda runt sjön, så vacker men lurigt. Is ena stunden, asfalt nästa, klafs-klafs längre fram. Men underbart. Har haft lite jobbigt med löpningen en stund men i slutet av passet kändes det som att det lossnade och bara var härligt. Me like! Håller tummarna för att den härliga känslan består till på lördag då jag planerar långpass.

Träna rätt för din ålder

Aftonbladet är en outsinlig källa för kunskap. Nu har jag fått reda på hur jag ska träna för min ålder, tänk att jag famlat i ovisshet så länge! Läser intresserat att jag nu i 40-årsåldern (ja, jag är inte 25 år som jag brukar ge som officiell ålder när någon frågar) kan räkna med att få högt blodtryck och gå upp "onödigt mycket" i vikt. Jag har nått den gyllene medelåldern (PANIK) och ämnesomsättningen börjar dala. Står något om hormonella förändringar också (inte klimakteriet väl?). Börjar bli riktigt deprimerad vid det här laget. Längtar efter en stoooor påse chips, inte undra på att vi 40-åringar lätt går upp i vikt när vi får sånt här slängt på oss utan någon chans att värja oss.

Nåväl, hur ska jag träna då? Blir något lugnad, det är ju ändå en hel del saker som föreslås. Börjar med löpning, raska promenader, ridning (om h*vetet fryser till is), bodycombat (oh yes, now we're talking!), yoga, spinning, zumba, kettlebells, crossfit och pilates. OK, ganska bra. Var rädd för att knyppling med pulsklocka skulle vara det mest avancerade. Ser fram emot att bli 60 år, då ska man tydligen träna "lek med barnbarnen". Tänk inte ens tanken, dottern.....

Och på tal om ålder - grattis bästa Mallan som fyller 40 år i dag!

Bananflugor med Alzheimers

Åkte bil en bra stund i morse och lyssnade på nyheterna, nu har man fått ett genombrott gällande medicin mot Alzheimers, vad bra! Man har nämligen gjort tester på bananflugor och upptäckt att de ökar sin livslängd med 75 % om de får något färgämne utvunnet från gurkmeja. Nu undrar jag bara, hur vet forskarna att bananflugan har Alzheimers? Ställer de några luriga frågor om vart flugan är på väg och varför? Eller tittar de på flugorna som ser förvirrade ut och känns som att de är tillbaka i sin barndom? Skulle vara kul att veta om man träffat på en bananfluga med Alzheimers.... Spännande forskning! :)

För övrigt känner jag mig som mig själv igen. Första dagen då jag slipper medicin efter ögonoperationen, första dagen med smink också. Shit vad ovant! Kan medge att det varit ganska skönt att inte sminka sig i en vecka. Men dottern nämnde att jag sett typ medvetslös ut en vecka så jag hoppas den fasen är över. Och om ni tror att operationen nu nått benen som vikt sig på fotot så är det självförvållat. Sonen är ju något kortare än jag och jag tyckte jag såg så hemsk ut när han knäppte lite underifrån (skuggor ni vet). Vet inte om det är snyggare att se lite lätt bajsnödig ut.Det är förresten inte mycket till träning just nu, efter tre dagars löpning på raken skippade jag ett löppass i går, låg på soffan med älsklingen och åt gelehjärtan. Om ni undrar.

Alla hjärtans dag

Mmmmm, började dagen med att göra tester på min adept, grymt stark hon är! Fatta att hon står i korrekt planka i 2:39!!!! Och så är det alla hjärtans dag. Än så länge har jag inte sett till så mycket hjärtan faktiskt men dagen har ju bara börjat.

Långpass-söndag

I går sken solen som aldrig förr, hade egentligen tänkt mig ett kortare pass men när jag väl kom ut i solskenet kändes benen pigga (trots schlagerlördag med vin och annat) så jag bestämde mig för milen på ett ungefär. När jag efter dryga 12 km kom hem, var det med lätta ben och en härlig känsla. Det enda som inte riktigt var OK var att Mannen snott mina snygga, snabba löparbrillor och jag fick ta ett par andra. Dessa urusla Telia-brillor "andades" inte alls, fick torka svettdroppar hela tiden. Pust. Gör inte om det där, Mannen, om du vill ha hälsan i behåll.

I dag är det måndag, laddar för ett lunchpass men har inte riktigt bestämt mig. Huvudet känns tungt, ena ögat torrt och livet känns allmänt jobbigt. Så kanske är det exakt en löprunda som behövs för att jag ska få fokus på rätt saker igen. Kanske det.

De här dojjorna....

har nog inte varit ute långpass på ett tag. Stackarna.

Schlagerlördag

Förra lördagen missade jag schlagerpremiären (eller eftersom vi var på Nike-konvent ville vi hellre ladda inför söndagen med att titta på Gladiator-muskler). Men i dag smäller det! Men först började jag dagen med att städa i spinninghallen då vi får in nya cyklar. Kul! Fortsatte sedan dagen i innebandyns teckan då sonens lag krossade motståndet totalt och självaste sonen pytsade i ett snyggt mål.

Lite mat på det och sedan kunde jag dar på mig springkläderna, pannbandet och coola brillorna för att ta ett lätt löppass. Hade tänkt kring fem kilometer men i dag var det en sån där dag då jag hade kunnat mata på i en hel evighet. Gjorde dock inte det (all träning är ju bonus den här operationsveckan) utan styrde stegen mot gymmet och stängde min Garmin på nästan 7 km. Känner mig faktiskt riktigt cool i mina Merida-brillor även om en gubbe som jag mötte muttrade om att jag var fånig som hade solbrillor fast det inte ens var sol ute. Gav honom fingret och sprang vidare.På gymmet körde jag PT-träning med två brudar som är som maskiner. De bara kör och kör, klagar ibland på att de är nära att svimma men ruskar på sig och kör ännu hårdare i nästa intervall. Spinning, box och styrka blev det. Väldigt mycket i intervallform då tjejerna gav ALLT och lite till. Imponerad.

Men NU är håret tvättat efter stor möda (får inte skvätta vatten i ögonen) och det är dags att ladda för SCHLAGER!

Så länge kunde jag hålla mig

Exakt 51 timmar efter min ögonoperation. Så länge kunde jag hålla mig innan jag drog på mig sexiga pannbandet och rockade loss på BodyPump. Helt magisk känsla.Bara för att jag kunde, körde jag också ett lunchpass Functional Moves i dag. Men nu får det vara färdigtränat, det är dags för fredagsmys i form av fika, god mat och sedan hockey.

Hot Babe

I stället för en sexig negligé drar jag på mig dessa helt oemotståndliga ögonsköldar på kvällen. Lägger till ett sexigt grrrrrrr, blinkar lite (är ju så förbaskat torr i ögonen), lägger huvudet på sne. Mannen blir alldeles till sig. Vet inte hur han ska hantera sin Hot Babe. Vrider sig av och an i sovrummet. Av skratt. Så blev det med det. God natt.

Jag längtar

Att få dra på sig ett par tights, en färgglad top, kanske de nya Nike-skorna, att komma in i salen med det vackra ljuset och stora speglarna, att få svettas, att känna glädje med andra, eller andas frisk luft och känna vinden smeka kinderna medan endorfinerna rusar runt i kroppen. Jag längtar. Har därför gjort en kompromiss, om jag sköter mig hela dagen på jobbet med droppar och annat, ska jag få gå på BodyPump i dag. Med det fula pannbandet på. Jag längtar.

Ögonlaser - off topic

Jag har under en längre tid funderat på att slippa glasögon, speciellt under träning, på jobbet fungerar det dock bra. Men jag är trött på denna imma på glasögonen, det tar emot (ex på yoga), är i vägen, svårt att komma ihåg att ta med sig (jag har två par, jobbglasögon och träningsglasögon, de sistnämnda är fula men mycket skönare och sitter bättre vid skumpig träning). Linser har jag aldrig testat och känner inte för att göra det, känns "läskigt" av någon anledning.

Innan jul fick vi ett erbjudande på jobbet om att göra en operation på Memira som sedan skulle betalas via bruttolöneavdrag vilket i praktiken innebär att det blir rabatterat och dessutom en bra finansiering utan ränta eller annat. Så precis efter jul var jag på förundersökning för att se om jag var "lämpad" och när jag fick beskedet att så var fallet, bokade jag tid. I går var det alltså dags för min FS-Lasik behandling.

Var supernervös hela dagen, fick en lugnande tablett när jag kom till Memira (som alla får, inte bara hispiga Marre). En stunds väntan och genomgång av medicineringen efteråt, förhållningsregler och annat. Sedan själva operationen....

Operationen började med att en sköterska steriliserade kring ögat och droppade i bedövningsdroppar. Sedan fick jag lägga mig ner på en brist, fick mer bedövningsdroppar. Lasermaskinen (en stor "arm") sköts in framför ansiktet och sköterskan satt på en plastgrej på högra ögat som skulle förhindra ögat att blinka. Var faktiskt ganska läskigt och gjorde lite ont. Sedan mer bedövning och tvätt innan ett "rör" sögs fast mot ögat. Det blev ett vakuumtryck som kändes lite lätt. I detta vakuumtryck skar en laser ett lock i hornhinnan. Det kändes inget men när locket sedan veks åt sidan, blev allt svart (med fina stjärnor i olika färger).

Nu togs vakuumröret bort och själva lasern sattes på plats. Det blev ett blått ljus men kändes inget, luktade dock lite bränt hår. Lasergrejen togs bort, läkaren "topsade" tillbaka hornhinnan, sköljde, hade på antiinflammatoriska droppar och så var det ögat klart. Dags för nästa. Samma procedur men det kändes som att det gick lite fortare.

Efter detta fick jag sätta mig upp, jag såg men suddigt. Jag fördes in i ett mörkt rum där jag satt i en halvtimme och bara blundade. Kändes grusigt i ögonen men inget värre än så. När halvtimmen hade gått fick jag bedövande droppar igen och optikern kikade på ögat för att se att allt såg OK ut och jag fick åka hem.

På med solglasögonen, ville gärna inte titta så Mannen fick leda mig till bilen. Efter en timme fick jag ganska ont så då tog jag bedövande droppar igen. Men sen blev det sakta bättre. Jag kunde inte riktigt titta utan låg och blundade i soffan fram till sjutiden (fyra timmar efter operationen), sen kunde jag börja halvkika på TV genom solglasögonen. Sakta blev det bättre så när jag vid tiotiden gick och la mig kände jag mig helt OK. Synen var bra, lite suddig kanske, hade lite svårt att se på nära håll (vilket tydligen är vanligt när hjärnan försöker ställa in sig). Tejpade fast de sexiga skydden man ska ha för ögonen för att inte råka gnugga sig där i sömnen. Får se om jag vågar knäppa kort i kväll, Mannen kiknade av skratt i alla fall....

I morse vaknade jag och trevade efter glasögonen i vanlig ordning. :) Kändes ännu mer grusigt på morgonen men efter några svängar med droppar så är det OK. Får droppa antibiotika och vanliga droppar sex gånger om dagen i en vecka nu. Efterkontrollen i dag var smidigt, det konstaterades att jag var något svullen på hornhinnan vilket alla är. Men jag körde bil utan glasögon i dag, vilken känsla!

Nu ska jag vara försiktig med att få in vatten eller annat i ögonen (inget smink heller, OMG!), har fixat ett svettband i dag så nu kanske jag kan träna något senare i veckan. Hoppas! Känner mig som Björn Borg. Fast han hade nog inga märken efter nattplastskydd kvar i ansiktet (ser ut som gigantiska påsar under ögonen).

Sista löppasset på länge

Japp, sade tack och god natt till löparskorna för ett tag framöver. Förhoppningsvis också tack och god natt till immiga och prickiga glasögon (dock inte tack och god natt till den dimmiga blicken, herregud människa, skärp dig). För om några timmar ska en otäck laser lasra mina ögon till perfektion. Då blir det svettförbud i en vecka. Håll tummarna för mig!

Själva passet då? Jo vars, 7,5 km som bara flög förbi. Testade sista två kilometrarna om kärringen kunde pressa sig under sex-minuters fart och se på f*n, det kunde hon! Nöjd!

Nike Blast 2012 - superlångt inlägg

Nu är det dags att summera årets träningshelg!

Fredag
Börjar helgen i en bil med underbara träningskompisen och snöstorm. Fortsätter med workshop i Functional Moves för självaste Mango. Han är så underbar! Själva klassen var helt otrolig men teorin värdelös. Ett rabblande genom övningarna och inget utöver det som redan står i häftet. 90 minuter. BOOOOOORING. Men vi höll till på hypade stället House Of Shapes, coolt. Där skulle jag gärna träna. Kollegan gick och testade alla maskiner de hade på gymmet. Och lite till. Lördag
Det är NU det börjar på riktigt! Tunnelbanan var full av entusiastiska konventdeltagare. Vi kom fram till Globen, irrade runt ett bra tag innan vi hittade rätt ingång (skyltar kanske?) och fick stå i kö hur länge som helst trots att vi checkat in dagen innan. Garderoben var ett slagfält, underdimensionerat så det hette duga. Men nåväl, vi kom in och kunde gå in och hämta våra skor och goodiebag. Jag har tydligen för stora fötter så jag fick inte de skor jag ville ha. Dåligt Nike! Men de här var också OK, ett par Nike Lunar Allways TR i stället för Nike Air Max. I goodiebagen fanns duschcreme, schampoo, lukta-gott-spray, vattenflaska och tandkräm. Sedan hamnade vi i shoppen av någon underlig anledning, hur gick det till? Men vilken shop. Allt lockade. Trots att det var ungefär en miljard människor där samtidigt. Vis av föregående år, plockade jag på mig massor med kläder i rätt storlek och valde sedan omsorgsfullt ut vad jag skulle handla (visade sig senare att Nike varit smarta nog att ta med sig mycket mer kläder än vanligt så det fanns faktiskt kvar kläder även på söndagen då det var betydligt lugnare i shoppen). Och som sonen utropade i morse "Vad ska pappa säga när du handlat så HÄR mycket?" så Mannen, det mesta är gamla trasor som legat i garderoben.... Men passen då?

NTC Masterclass med Marie Purvis (grundaren)
Höll på att missa klassen då jag blev akut sugen på kaffe men kom lagom till uppvärmningen. Enkel klass med burbees, hopp, och en massa annat. Tror det var 90 sekunder av varje grej och sedan byte. Svettigt!

Functional Moves Atlet med Mango
Bra övningar men lite trångt (som alltid). Magnus hade plockat ihop en massa gamla godingar och några övningar som jag inte kört också. Och Mango är ju Mango....

Hors Categorie med Jessica Clarén
Helt klart den bästa klassen jag varit på! Vilken underbar instruktör hon är, Jessica. Det bara lyser och det känns som att hon ser exakt varje deltagare. Skönt också med ett upplägg där man sätter en målpuls för varje intervall och det är upp till mig hur jag tar mig dit. Dessutom krånglade Activios pulssystem men även det hanterade hon med bravur. Hon är tamejtusan ett geni den där Jessica. Satt och stirrade in i Tri-Karins rumpa hela passet, lite coolt att ha en Ironman framför sig, gjorde att jag tog i lite extra....

Global Yoga Play med Johanna Andersson
Hade länge tvekat om jag skulle våga ta en yogaklass men jag gjorde det och tur var väl det. Helt underbar yoga med en underbar Johanna Andersson som vågade ta ner yogan till en "rolig" nivå. Jag kände att jag kunde göra nästan allt, vågade mycket mer än jag tidigare gjort trots en massa människor runt omkring mig som jag lätt hade kunnat ramla på. :)

BodyCombat 51 med Fredrik Andersson och Michael Steenhouwer
Svårt att komma igång med BC efter yogan men killarna var helt fantastiska, det var show från första minuten. Man måste bara älska dem. Själva releasen var ingen WOW direkt men kanske blir det bättre i ett mindre format.

Nu var vi helt slut, åkte hem, tände ljus och körde finmiddag. Eller nja. Söndagen började jag med föreläsning, det var barnprogramledar-Fakiren som var presentatör, vilken rolig kille!
Fighting spirit med Paolo Roberto
Paolo trollband mig från första stund. Vilken underbar man! Från att ha varit en av de tre farligaste ungdomarna i Sverige till att driva sju framgångsrika företag. Vi fick höra hans livs historia kryddat med en massa skratt och härliga citat. Bland annat tyckte han att det var dags att på allvar utrota filmen Stockholmsnatt då han inte längre ville se sig själv i pungbrallor.... Skönt också med hans ego - "Jag är för fan född i form" var hans svar på det mest. Och så förstås "Bring it on din jävla räka" som han mottog varje utmaning med. Han ställer också en hel del provocerande frågor till publiken, bland annat "Hur många av er har problem med att få ihop livspusslet?". Flera räcker upp handen varvid han skriker "Pussel är till för mesar!". Enligt Paolo handlar livet om prioriteringar hela tiden, att inte bli ett offer. Det är sex bollar som hela tiden ska hållas i luften, tre av gummi, tre av kristall. Gummibollarna är jobb, pengar och materiella ting. Kristallbollarna är familj/nära vänner, kroppen och själen. Han uppmuntrar oss att tro på något, vad som helst bara vi ber, mediterar eller på något annat sätt lyssnar på hjärtat. I'm in love. NTC Get Lean med Marie Purvis och Maria Olofsson
Svårt att komma ur Paolo-bubblan och in i träning igen, återigen Nike Training Club (ni vet den där appen man kan ha i ifååånen). Den här gången roligare upplägg med 30 sekunder x 9 övningar, upprepa, nya 30 sekunder med andra 9 övningar, upprepa. 10 minuter core och sedan upp och köra de första 9 övningarna en gång till. Riktigt roligt när det blir korta ruscher att köra.

Sh'bam 7 med Dorotka Baburin och Kimmo Jukuri
Kimmo är min stora favorit, så söt så man vill äta upp honom. Och Sh'bam är precis så lätt att till och med jag hänger med i svängarna. Underbart! Timmen gick otroligt fort!

Försökte hänga med kompisarna på Paolos boxning men lämnade salen efter en stund, orkade helt enlkelt inte.

The power of adventure med Ola Skinnarmo
Dagens sista pass, visst var Ola bra och visst var det kul att få höra på hans äventyr men det blev krystat när han skulle väva in hans erfarenheter och få ihop det med vår träning. Det blev många klyschor om "ni som äter morötter hela dagarna" och annat. Eller så hade jag blivit alldeles för bortskämd av underbara Paolo..... Nu var det dusch och iväg till hotellet på Arlanda i väntan på tjänsteresa. Smällde i mig en stor påse med godis (första gången sedan i höstas någon gång!) och bara slappade.
Så vad tar jag med mig från helgen? Det är underbart att få träna med hundratals andra, mer föreläsningar till nästa år, fler spinningpass. Bring it on din jävla räka.

Återhämtning

Vilken underbar träningshelg! Det här kommer jag att leva på länge! Det kommer givetvis en längre recension men eftersom jag fick åka direkt från Globen till Holland på tjänsteresa så får det vänta till i morgon. Inga större krämpor, lite klagande kan höras från höftböjarna bara. Men jag slår dövörat till.

Kungen i Kungsan

I'm in love.

Dags för dagens andra pass, FM atlet

Nike Blast 2012 har startat!

FM med Mr FM

Nike Blast - here we come!

Nu är det dags! Vid lunchtid går bilen mot storstaden och jag ser sååå fram emot det! I går kändes det väl så där, vaknade med lätt irritation i ena bihålan men inte värre än så. Långpasset gick OK men på eftermiddagen började bultande öka. På dotterns innebandyträning fick jag bita ihop och det planerade BodyPump-passet kändes väldigt osäkert. Men eftersom jag och Mannen skulle ha en träningsdate för första gången på länge så tänkte jag att åker ändå och tar det lugnt med vikterna. Har ju inte tränat BP sedan innan jul någon gång tror jag!

Hur som helst så gick passet ganska bra (kanske för att jag fegade lite väl mycket med vikterna men jag vill ju inte dö av träningsvärk i helgen) men på kvällen var jag helt slut och dunkandet bara ökade och ökade. Kände mig frusen och eländig. Inget medhåll fick jag heller. Snyft.

Men efter en massa timmars sömn vaknade jag i morse till ett icke dunkande huvud. Så glad! Nu är det bara att ladda om!

Oväntad lucka

Plötsligt hände det - ett möte slutade EN TIMME före utsatt tid. Hur ofta händer det? Jag såg det som ett tecken, ett långpasstecken. Men, snön yrde som aldrig förr utanför fönstret. Kvicksilvret visade runt tio minusgrader. Vind så det hette duga. Hur ska jag göra? Ska jag trotsa vädrets makter eller ska jag kanske gå på core? Eller bara vara (=jobba över lunchen). Svåra beslut. Bestämde mig för att åka hemåt och låta vädret besluta. Såg knappt köra hem, vinden yrde runt snöflingorna. Men väl hemma tänkte jag att en liten runda är bättre än ingen runda, dessutom ser min kväll mer än fullsmockad ut.

Såg knappt något alls, glasögonen immade igen omedelbart. Vinden ven. Men faktiskt kändes det helt OK ändå. Trots besvärad min nedan.Då och då slutade snön att vräka ner och solen uppenbarade sig.Szalkai nämnde något om 12 km, jag satte som mål att fixa 8 km (med tanke på vind, snöstorm och kyla), det blev 10,2 km. Så nöjd med sminket rinnande runt ögonen och på andra ställen. Fick tina rumpan i en kvart i duschen, den är fortfarande något kall. Slängde ihop värsta lyxlunchen på nolltid - ceasarsallad, brödkrutonger, fylld pasta, dressing. Mmmmmm.

Gegg i huvudet?

Nej, nej och åter nej. Mitt huvud känns tungt i dag. Känns som det är gegg i det. Sånt där gegg man inte vill ha i huvudet ett par dagar innan Nike Blast. Men jag tänker att det är dålig sömn i kombination med mycket jobb och avsaknad av Keso. Så MANNEN, om du läser detta, var snäll och leverera Keso i massor till kontoret NU. Och gärna några apelsiner också. Jag svälter ihjäl på mina möten i dag!