Vet inte vad det är med mig i dag. Har skrattat så jag gråtit, läst en kärlekssaga så jag gråtit, gråtit för att allt varit så fint på löprundan och gråtit för att Mannen är deppig (alternativt 40-årskrisar). Också gråtit för att Mannens 40-årspresent nu är färdigriggad. Allt det och klockan är bara lunch. Hur slutar en sån här dag egentligen?Började dagen med färd på tjänsteresa, lämpligt nog i en rondell halvvägs får jag reda på att mötet är inställd och jag kör en hel runda i rondellen på väg hemåt igen. Innebär en hel dag då jag i stället kan beta av mail, hinna med en lunchjogg och fixa Mannens present.
På lunchen tar jag en runda runt sjön, så vacker men lurigt. Is ena stunden, asfalt nästa, klafs-klafs längre fram. Men underbart. Har haft lite jobbigt med löpningen en stund men i slutet av passet kändes det som att det lossnade och bara var härligt. Me like! Håller tummarna för att den härliga känslan består till på lördag då jag planerar långpass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar