Plötsligt hände det - ett möte slutade EN TIMME före utsatt tid. Hur ofta händer det? Jag såg det som ett tecken, ett långpasstecken. Men, snön yrde som aldrig förr utanför fönstret. Kvicksilvret visade runt tio minusgrader. Vind så det hette duga. Hur ska jag göra? Ska jag trotsa vädrets makter eller ska jag kanske gå på core? Eller bara vara (=jobba över lunchen). Svåra beslut. Bestämde mig för att åka hemåt och låta vädret besluta. Såg knappt köra hem, vinden yrde runt snöflingorna. Men väl hemma tänkte jag att en liten runda är bättre än ingen runda, dessutom ser min kväll mer än fullsmockad ut.
Såg knappt något alls, glasögonen immade igen omedelbart. Vinden ven. Men faktiskt kändes det helt OK ändå. Trots besvärad min nedan.Då och då slutade snön att vräka ner och solen uppenbarade sig.Szalkai nämnde något om 12 km, jag satte som mål att fixa 8 km (med tanke på vind, snöstorm och kyla), det blev 10,2 km. Så nöjd med sminket rinnande runt ögonen och på andra ställen. Fick tina rumpan i en kvart i duschen, den är fortfarande något kall. Slängde ihop värsta lyxlunchen på nolltid - ceasarsallad, brödkrutonger, fylld pasta, dressing. Mmmmmm.
1 kommentar:
Ja, tänk om man bara fick en "lucka" sådär hipp som happ, vore lite enklare då. Himmel, vilken storm det var bitvis...
Skicka en kommentar