Ögonlaser - off topic

Jag har under en längre tid funderat på att slippa glasögon, speciellt under träning, på jobbet fungerar det dock bra. Men jag är trött på denna imma på glasögonen, det tar emot (ex på yoga), är i vägen, svårt att komma ihåg att ta med sig (jag har två par, jobbglasögon och träningsglasögon, de sistnämnda är fula men mycket skönare och sitter bättre vid skumpig träning). Linser har jag aldrig testat och känner inte för att göra det, känns "läskigt" av någon anledning.

Innan jul fick vi ett erbjudande på jobbet om att göra en operation på Memira som sedan skulle betalas via bruttolöneavdrag vilket i praktiken innebär att det blir rabatterat och dessutom en bra finansiering utan ränta eller annat. Så precis efter jul var jag på förundersökning för att se om jag var "lämpad" och när jag fick beskedet att så var fallet, bokade jag tid. I går var det alltså dags för min FS-Lasik behandling.

Var supernervös hela dagen, fick en lugnande tablett när jag kom till Memira (som alla får, inte bara hispiga Marre). En stunds väntan och genomgång av medicineringen efteråt, förhållningsregler och annat. Sedan själva operationen....

Operationen började med att en sköterska steriliserade kring ögat och droppade i bedövningsdroppar. Sedan fick jag lägga mig ner på en brist, fick mer bedövningsdroppar. Lasermaskinen (en stor "arm") sköts in framför ansiktet och sköterskan satt på en plastgrej på högra ögat som skulle förhindra ögat att blinka. Var faktiskt ganska läskigt och gjorde lite ont. Sedan mer bedövning och tvätt innan ett "rör" sögs fast mot ögat. Det blev ett vakuumtryck som kändes lite lätt. I detta vakuumtryck skar en laser ett lock i hornhinnan. Det kändes inget men när locket sedan veks åt sidan, blev allt svart (med fina stjärnor i olika färger).

Nu togs vakuumröret bort och själva lasern sattes på plats. Det blev ett blått ljus men kändes inget, luktade dock lite bränt hår. Lasergrejen togs bort, läkaren "topsade" tillbaka hornhinnan, sköljde, hade på antiinflammatoriska droppar och så var det ögat klart. Dags för nästa. Samma procedur men det kändes som att det gick lite fortare.

Efter detta fick jag sätta mig upp, jag såg men suddigt. Jag fördes in i ett mörkt rum där jag satt i en halvtimme och bara blundade. Kändes grusigt i ögonen men inget värre än så. När halvtimmen hade gått fick jag bedövande droppar igen och optikern kikade på ögat för att se att allt såg OK ut och jag fick åka hem.

På med solglasögonen, ville gärna inte titta så Mannen fick leda mig till bilen. Efter en timme fick jag ganska ont så då tog jag bedövande droppar igen. Men sen blev det sakta bättre. Jag kunde inte riktigt titta utan låg och blundade i soffan fram till sjutiden (fyra timmar efter operationen), sen kunde jag börja halvkika på TV genom solglasögonen. Sakta blev det bättre så när jag vid tiotiden gick och la mig kände jag mig helt OK. Synen var bra, lite suddig kanske, hade lite svårt att se på nära håll (vilket tydligen är vanligt när hjärnan försöker ställa in sig). Tejpade fast de sexiga skydden man ska ha för ögonen för att inte råka gnugga sig där i sömnen. Får se om jag vågar knäppa kort i kväll, Mannen kiknade av skratt i alla fall....

I morse vaknade jag och trevade efter glasögonen i vanlig ordning. :) Kändes ännu mer grusigt på morgonen men efter några svängar med droppar så är det OK. Får droppa antibiotika och vanliga droppar sex gånger om dagen i en vecka nu. Efterkontrollen i dag var smidigt, det konstaterades att jag var något svullen på hornhinnan vilket alla är. Men jag körde bil utan glasögon i dag, vilken känsla!

Nu ska jag vara försiktig med att få in vatten eller annat i ögonen (inget smink heller, OMG!), har fixat ett svettband i dag så nu kanske jag kan träna något senare i veckan. Hoppas! Känner mig som Björn Borg. Fast han hade nog inga märken efter nattplastskydd kvar i ansiktet (ser ut som gigantiska påsar under ögonen).