Deppigheten på förmiddagen byttes ut mot totalt mörker när Multisportkompisen ringde och meddelade att hon blivit sjuk. Näääää, hur blev det här nu då! Fick diskutera med henne en stund, fundera om jag ändå vill ställa upp men med någon annan och i så fall vem. Klockan tickade. Hade två på lager som kanske skulle kunna tänkas upp och som jag kunde tänka mig att tillbringa 5 timmar i skogen med. Hade tur - en av dem lyckades jag övertala efter en timmes telefonpratande och en flaska vin (som hon får efter målgång givetvis). Så i kväll har jag smitt planer igen men med en annan kompis. Konstig känsla men bra ändå. Vi kommer att greja det här! Vi kanske inte är snabbast i morgon men vi är garanterat snyggast. Nu kör vi, Marie!
Har nu alltså gått från deppighet till mörker, övervägt och hittat en väg ut, planerat, ätit pasta och druckit vin (hmmm, inte kanske bästa uppladdningen men livet ska njutas), konstaterat att tvättmaskinen med mina tävlingskläder gått sönder och inte går att öppna, packat ryggsäcken med bars, gelé, extrakläder (om multisporttävlingen förvandlas till Vansbro-look-a-like), fixat med cykeln och nu strandat framför Kristallengalan och funderar över hur jag ska få ur kläderna ur tvättmaskinen. Nåväl, det rodnar sig säkert på ett eller annat sätt.
1 kommentar:
Skönt att det verkar ha ordnat sig (förutom maskinen då). Lycka till! Du är redan en vinnare som reste dig upp från de negativa tankarna!
Skicka en kommentar