Höstdeppighet

Trots mina glättiga inlägg om Multisport och att jag äntligen får träna, måste jag erkänna att höstdeppigheten nått mig. Varje vår och höst är det likadant. Tappar sugen till precis allt, har ingen lust att ens kliva ur sängen. Och till råga på allt vägrar förkylningen släppa greppet helt. Går omkring och snorar, har ont i huvudet, trött, irriterad, osocial. Ja, härliga symptom det där! Helst av allt vill jag bara stänga av allt, lägga mig i sängen med en bra bok (ja, inte ens boken jag läser nu är bra när jag tänker efter) och skriva en lapp på dörren "Stör ej, väck mig vid jul". Fast det går ju inte.

Vadan detta nu då? Ja, först och främst är det väl förkylningen som gör att jag inte kan träna riktigt och att tröttheten inte släpper. Detta åtgärdar jag med att flexa i dag och åka hem och sova några timmar. Och vilar. Precis som jag vilade i går.

För att få adrelanin, kör jag givetvis Multisport-tävling i morgon. Det kommer att ge mig en kick och roliga skratt. Även om det känns jobbigt att ladda i dag så vet jag att det kommar att vara otroligt roligt när vi väl är ute på äventyret. Hur det än går.

Jag och maken har också ett svårt beslut framför oss som tär på krafterna. Vi velar hit och dit och vet inte riktigt hur vi ska bete oss. Å ena sidan om vi kör, kommer en börda lätta från våra axlar men vi kommer båda att sörja. Om vi inte kör, kommer bördan att finnas kvar och vi skjuter på beslutet. Och NEJ, det handlar inte om att kärleken är slut, mycket enklare saker än så.

Nä, lite sömn och kanske en fika på konditoriet i dag kan pigga upp?