Snubbel och elände

Eller nej, inte så mycket elände när jag tänker efter, livet är ganska så härligt nu igen.

I går hade jag en hektisk dag, massor med möten, lätt träning på lunchen med mina BodyCombat kollegor inför ny release, massören, mer jobb och sedan löppass efter det innan möte på kvällen. Hualigen! Bara tanken på att hinna med allt ovan plus lite förberedelser inför dagens möten gjorde att jag gick i kok. En sak i taget....

Träningen på lunchen fick jag bokstavligen rusa till men det var kul att få testa den nya releasen på riktigt, watch out! Snabb lunch på väg till massören. Skönt att få lägga sig ner hos henne, småprata, mysa och AAAAJJJJJJJ! Smärtan var obeskrivlig. Precis överallt. Små, små spänningar och knutar som skulle masseras bort. Jisses. Har aldrig varit med om något liknande. Vid skuldrorna var det som pärlband med små knutar, dessa tog en evighet att få bort. Insida lår, precis ovanför knäna, jisses, har aldrig känt sådan smärta. Hela ryggslutet var som en klump. Hon fick jobba hårt. Och jag som sett fram emot en timmes härlig, avslappnande massage satt med hårt knutna händer och käkar och bara försökte överleva. Dialog innan jag dog på bänken:

Jag: "Men herregud, vad har jag gjort nu som fått så ont överallt?"

Massören: "Ja, inte vet jag, kanske kan det vara den där Multisporttävlingen på 8 timmar där du bland annat simmade och också krampaktigt försökte bromsa fast du inte hade någon broms på cykeln...."

Ja, se så lätt man glömmer...

Hem igen, jobba, jobba, jobba. Sedan ett svårt beslut - vilken typ av löpning är aktuellt när hela jag känns mörbultad? Ingen aning var svaret så jag helgraderade med att det kunde bli allt mellan 5 km och 15 km. Min ursprungliga plan var på 13 km i alla fall.

I väg i det vackra vädret, bestämde mig för att springa upp till slingan för att där göra mitt val. Bra också med den backiga terränglöpningen som slingan erbjuder. So far so good. Solen sken, livet kändes skönt. Tills KABOOOOM. Jag ligger raklång och fattar inte vad som hänt. Vattenflaskorna ligger utspridda över hela skogen och jag är mörbultad. Äsch. Efter det blev det sig inte riktigt likt. Benen snubblade överallt, det gick sakta, väldigt sakta. Fick vid ett tillfälle också sätta mig på en stubbe och ringa några jobbsamtal och skicka några mail. Rolig syn det där, kontorsMarre sittandes på en stubbe med löparMarres kläder på och försöker vara professionell....

Hur som helst blev det drygt 15 kilometrar som gick väldigt sakta men å andra sidan inte kändes väldigt jobbiga. Nu är jag på G med långpass igen! Nu återstår bara ETT långpass innan Lidingöloppet.

I dag är jag mör, både av massagen och av långpasset. Ingen löpning i dag men kanske BodyPump och/eller Yoga.