Sambandscentral på långpass

Tänk att jag alltid har sån ångest innan långpassen men när jag väl stänger dörren och drar ut med mitt vätskebälte fastsatt i midjan, då har jag ett stort leende på läpparna. Jag blir galen på mig själv!

Bestämde mig för att springa minst 15 km, helst upp emot 18 km. Valde att ta på pulsbältet också och försöka hålla mig under 160 hela vägen, mest för att skona mig då jag skulle köra fler pass under samma dag.

Första timmen var jag stressad, axlar uppdragna till öronen och jobbtankar vinandes i hjärnan. Svårt att koppla av, att njuta. När första timmen gått kunde jag äntligen slappna av och njuta. Dock började sambandscentralen få några samtal från jobbet och hemmet. Tänk att det bara är mamma som funkar när det ska ordnas med mellis, skjuts, träningskläder och annat....

Efter en och en halv timme kände jag glädje över att jag faktiskt inte lyckats snubbla en enda gång fast jag körde samma steniga stigar som förra veckan och jag då ramlade flera gånger. Skulle jag inte ha tänkt. Låg raklång IGEN på stigen. Den här gången slog jag mig också rejält. Blåslagna knän och lite blod också. Stackars Marre. På't igen bara och hem.
Det blev totalt 17,1 km och jag blir återigen förvånad över att kroppen orkar men också fundersam över att det går så himla sakta (2:12). En förklaring är själva slingan som går uppför i 6 km, sedan är det stenigt och fullt med rötter (se bilden ovan) även om det går nerför. Just ja, sen var det sambandscentralsjobbet mitt i också. Ja ja, får väl ta tältet med mig när jag kör Lidingö och campa på mitten. 500 meter kvar började regnet ösa ner, timing kallas det!
Efter långpasset hade jag läxläsning på schemat, mat och iväg på BodyCombat. Första gången jag körde nya releasen, så himla roligt! Hem igen, återigen skjutsning och matning av barn. Sedan var det dags för premiär av Functional Moves - salen full med folk och förväntan. Snacka om en energikick! Functional Moves är verkligen The SHIT! Jisses vad kul! Om du inte testat det, gör det!