.... läser jag på Stockholm Marathons hemsida och ryser (bild hämtad från samma sida).En ny bana, vad ska man tycka om det? Jag har varje år tyckt att rundan runt Djurgården är omänskligt jobbig, även om det är fint där finns nästan inget publikstöd, benen är trötta, mentalt är det riktigt tröttsamt. Den här gången är sträckan där borta ännu längre i och med Gärdet-loopen. Men det är ändå kul att de ändrar lite då och då så att tristessen kanske försvinner till viss del.
Just nu känner jag mig allt annat än förberedd för årets mara. Dock kan jag läsa mig till på Funbeat att jag alltid känner så här innan maj så jag antar att jag inte ska bli alltför stressad. Jag har nu dagens långpass + två till + Göteborgsvarvet kvar. Räknar bara långpass för jag tycker ändå att det är de passen som ger pannben till maran. De andra passen är också bra fast på ett annat sätt.
Mitt upplägg de sista veckorna blir fokus på löpning och cykling. Den andra träningen ska jag bara köra när jag hinner och har lust. Simningen ska jag försöka ta en gång i veckan men då bara som återhämtning och lugn träning. Men som vanligt är jag tok nervös inför maran, usch! Vad ger jag mig in på varje år?
2 kommentarer:
Men det är ju det det som är tjusningen. Pirret och nevositeten och upplevelsen såklart. Dy kommer ju grejja det superbra.
Usch jag gillar inte att andra varvet är såpass mkt längre! varför kunde det inte vara tvärt om?
Skicka en kommentar