Det spirar

Efter mitt tråkinlägg häromdagen har jag tänkt om. Allt handlar om inställning och jag tycker ju att löpning är KUL, det är bara tungt just nu. Fortsätt kämpa, hitta glädjen, släpp kraven. I går kväll kom jag hem seeeent från tjänstresa, ändå snörade jag på mig mina NYA Asics Nimbus och luftade dem lite. Gissa om jag blev förvånad över att det gick BRA, sjukt bra! Inga stopp, inga jobbighetskänslor, bara pinna på. Skillnaden var att jag inte tänkte så mycket, inte pressade, bara sprang. Och vilken skillnad! Jag är trött, grinig, slut och behöver vila. Det är mycket på jobbet och jag har tränat hårt under en period. Gulliga Andréa påminde mig om det.

Distans: 6,3 km
Tid: 40 minuter
Känsla: Härligt!

I dag sitter jag därför i soffan i stället för att springa 8 km. Ser duggregnet sippra ner men känner ingen lust att sticka ut. Bara återhämta mig och sitta under filten med barnen och titta på barnprogram.

I morgon är det en ny dag, då kanske det blir löpning eller så blir det inte det. Kanske blir det spinning i stället? Men just nu behöver jag inte bestämma mig, jag ska bara njuta av att vila och inte ha några måsten i dag. Det var länge sedan.