Min framgång mäts framför allt på löppassen. Det är känslan, snabbheten, distansen och glädjen som är facit på hur stor framgången är. Målet mäts också i tävlingarna, framför allt de tre stora målen; Göteborgsvarvet, Stockholm Marathon och Lidingöloppet. Där har jag satt upp mål för mig själv som jag vill kunna uppnå under året.
Ibland känns det dock som att annat också spelar in, t ex känslan av att kunna dra på sig sina favoritjeans utan att få andnöd och njursvikt. Det har jag inte kunna göra nu på ett år och det har känts tungt. I höstas besämde jag mig för att sakta men säkert försöka ge mig på projektet att komma i jeansen igen, men hela tiden med träningen i fokus. För mig innebär det att det inte får bli någon hetsbantning och kalorinerdragningen får inte påverka mina träningsresultat. Då tar det tid och det får ta tid.
I går rensade jag i garderoben, råkade stöta på mina favoritjeans och tog en chansning. Skulle jag inte få på mig dem, so what, fortsätt att traggla på sakta men säkert. Men döm om min förvåning när de gled på! Inte alldeles lätt och helt bekvämt sitter de inte ännu men de gick på!
Hela kvällen gick jag och smålog för mig själv, med jeansen på förstås, och i dag åkte de på till jobbet också trots att det inte är en jeansdag i dag pga viktiga möten och sånt. Kompenserar med blus och kavaj. Allt för att jag ska få känna en framgång i dag. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar