Blånaglar

Första åren som löpar hade jag konstant blånaglar och besvär med mina fötter så fort jag sprang över 15 km. Många av mina naglar är fortfarande krokiga och hemska sedan den tiden, de växer liksom aldrig till sig riktigt. Men nuförtiden har jag gått upp en storlek i skor och slipper besvären. Tills nu. Vad hände?

Jo, den jobbiga åkomman hotelldöden attackerade och innan jag visste ordet av hade jag råkat köpa nagellack när jag skulle inhandla läppsmörja och öronpluttar på apoteket. Och så blev det så här. Förstora INTE upp bilden för då ser ni att min målning mer liknar en treårings teckning. Får se vad mina internationella kollegor säger vid middagen i kväll. Eller vänta, jag kanske inte ska vifta med tårna på middagsbordet.

Råkade dessutom måla naglarna på händerna också. Nu vågar jag knappt röra något och sitter här som en primadonna och försöker jobba det sista (och blogga). Och äta glass. Multitasking.

Så till dig som mailade mig häromdagen om jag aldrig utför andra sysslor på fritiden än sådana som går att regga på Funbeat - ser du väl att jag gör! :)



Skjut mig!

Den här adventsutmaningen på vårt gym tar död på mig! En enkel tävling på pappret - bilda ett lag på mellan 2 - 4 personer, träna en massa gruppträning, det lag som har högst medel på antal minuter/deltagare mellan första advent och trettondagen vinner något fint. Gymmet har aldrig varit så fullt i december. Det hetsas, jämförs, ALLA stannar på ett extra pass så fort de har möjlighet oavsett hur slut de är. Så även vi i Supergirls. I går körde jag kettlebells på lunchen och återvände till gymmet för att köra spinning OCH BodyPump på kvällen. Så trött att jag knappt kunde tvätta håret på kvällen. För att inte tala om i morse då jag var som ett lik. Men är det tävling så är det. Min vänner i Supergirls är minst lika engagerade. Det här blir bra.

I kväll åker jag nog skidor, innebär att jag först bara ska köra 30 minuter kettlebells innan jag stressar till skidorna. Död eller inte.

Synd förresten att vi inte får registrera ännu värre pass för då hade jag kunnat lägga till julshoppingen jag utförde i raketfart på lunchen. Åkte iväg till närmsta köpcentrumet för att handla det sista. Tänkte jag var ensam om tanken då jag utförde detta vid 11-snåret i dag. Icke sa Nicke. Totalt proppat med folk och alla skulle vara exakt på samma ställen som jag. Hela. Tiden. Med pulsen i 200 rusade jag igenom affärerna och ryckte åt mig det första jag såg. Nu återstår att fördela klapparna - undrar om min pappa blir glad över ett pysselkit lådor/glitter/färgpennor? Jo, det borde han bli.

Andades ut på ett fik med jordens största latte och dubbla extra shots. Pust.

Segt värre

Det blev en del glögg i går. Och vin. Och Rocky Road. Känner mig något seg i dag men ska alldeles strax hinka i mig sju liter vatten så jag är fit for fight inför mötet med triatleten. Men först ska jag malla mig om mina fina presenter.

En fin vedkorg som värmer både utifrån och inifrån. Finfina viner som kommer att sparas till speciella tillfällen (dvs inte intas i en husvagn i plastglas).

Blommor, fick massor med andra också men missade att fota dem. Observera fatet de ligger på, det är ett korvfat som kan hängas över öppen eld och så fixar man till en korvpanna. Praktiskt. Fast då bör nog blommorna tas bort först.

Och så ett fint halsband.

Och några skumtomtar. Det känns som att mina vänner vill att min skumtomteutmaning ska gå åt skogen. Men än så länge har inte en endaste illmarig tomte passerat mina läppar.

Ännu mer vin (mina vänner känner mig för väl).

Och glögg.

Just ja, sen har jag ju fått ett par nya slalomskidor också, de ska hårdtestas i mellandagarna!

Vilken härlig dag!

Vilken present - off topic

En kär vän ringde och grattade på födelsedagen, ni vet en sådan där som man pratar med en gång om året men det känns som att det var som i går och man kan prata i evigheters evigheter. Ända tills nästa möte i alla fall. :)

Hon skickade mig några bilder så jag skulle minnas hur det var när jag var ung, dvs från hennes bröllop (och ett urgammalt kort på Mannen från ett nyårsfirande för länge, länge sedan). Memory Lane....

Något uppstyltade utanför Örebro slott.

Självaste stiliga brudparet Lena och Simon.

Brudens mamma ser något chockad ut när jag visar hur vi Norrlandsbrudar kysser - hårt och brutalt. Och jag verkar ha stått där en stund med tanke på kön som bildats bakom mig.

 Och så lilla Mannen.... *fniss*

Godkänd!

Alla 25'ish-åringar i min by måste genomgå en besiktning. Eller måste och måste men vi får i alla fall en inbjudan. I dag var det min tur eftersom jag fyller 25'ish nästa vecka. Lite läskigt var det att komma dit. Tänk om de säger att jag måste äta bättre, motionera mer och gå ner 10 kg i vikt för att släcka mina tvåor.

Det började med vikt och längd. Sedan stick i fingret för att se vad jag har för blodsocker. Vila en stund och blodtryck. Frågeformulär. Lungtest. Sammanställning. Nervös.

Resultatet? Lungor som en 48 åring. What????? Vet att jag fått det förut också för jag är helt usel på att blåsa hårt i den där manicken. Men ändå? Tur att resten av värdena var mycket bra. Blodtrycket och puls i vila var utomordentligt bra. Så sa hon sjuksyrran. En väldigt kompent sådan (förutom förmågan att läsa av lungtestet då kanske).

Men då mina båda föräldrar haft hjärtsmällar, ska jag tillbaka nästa vecka för att mäta blodfetter. Då kanske generna drar ner mitt värde en aning men jag kommer ändå inte att hamna i riskgruppen. Värt att fira! Med något fiberrikt så klart. Så som lussebullar....

Dagens Marre

Vet att Dottern förbjudit mig att ha med dagens men i dag kunde jag inte låta bli. Fick nämligen frågan från ett av barnen i morse: "Men herregud, ska du gå till jobbet och se ut så där i håret!?!". Hmmm. Så hemskt är det väl inte?

Det är just här problem uppkommer när man tränar mycket, vill bara tvätta håret en gång om dagen (max) vilket blir efter kvällsträningen. Och eftersom jag är så kvällstrött så lägger jag mig i stort sett alltid med blött hår. Skulle önska det blev mer så där sexigt rufsigt och inte bara tok-rufsigt.

Var och sprang på löpband i går på lunchen, tänkte det kunde bli en ny, bra tradition. Packade också träningskläder i dag för att träna core på lunchen men av någon anledning blev jag kvar vid datorn i stället så det blidde inget. Får ladda till i kväll i stället.

 Julen är också en härlig tradition. Sonen gjorde en underbar skapelse i går. Så fluffigt och vackert!

Någon som inte gillar julen är Larz från Gävle. Vrid på huvudet och läs hans insändare i dagens tidning. Kul kille det där.

Typiskt bra dag i dag!

Vaknade tidigt i morse, vi hade ju en färsk 11-åring i huset som troligen bara blundat med ena ögat hela natten och väntat på sin skönsjungande familj (och en mamma som knappt sovit en blund då hon druckit för mycket dessertvin på middagsbjudningen hon haft, EN MÅNDAG!). Se de förödande spåren nedan.

Denna 11-åring försökte se glad ut trots att han precis inser att alla paket var mjuka och inte ens kuvertet innhöll något roligt, bara ett sk*tet kort. Han börjar tappa hoppet.

Men då avslöjar elaka familjen att det finns hopp för det finns ett ytterligare paket i hallen. Hö, hö. Han skuttar ur sängen så snabbt så katten ramlar ur.

Och sliter upp det stora paketet. Och visst, nu börjar den här födelsedagen att arta sig.

Direkt efter firandet drog jag och dottern till storstaden för nu var det dags att bekänna färg - teoriprovet för moppekörkort. Nervöst både för mor och dotter. Men det gick vägen! Grattis Dottern!

Nu en massa jobb innan firandet i kväll fortsätter mellan innebandyträningar och innebandymatcher. Och så ska jag komma iväg och simma en sväng också, missade ju den sedvanliga simningen i lördags och så har simfröken ställt in torsdagens klass också så här blir det att jobba av för att få ihop simpassen i veckan.

I morgon bitti hoppas jag på morgonträning om jag har några morgonpigga kompisar. För övrigt har jag kommit på att jag måste fixa tusen saker i veckan och jag har lite för lite tid för att få ihop det. Men det brukar ordna sig på något sätt. Och har jag sagt att bilen är trasig igen? Och så var det -23 grader i morse. Japp. Härliga vinter!

Jerringpriset

Glöm inte att rösta på den/de du vill ska vinna Jerringpriset 2012! Jag vill vara lite hemlig med vem jag röstat på, nämner inga namn.

Livet just nu

Stress. Från det ena till det andra hela tiden. Men på något sätt går det att få ihop ändå. Som i går:

1. Konferens fram till halv fem

2. Biltjuvsåkning hem typ 3 mil

3. Skjutsa dottern till träning som börjar 17:00

4. Snabbt förbi ICA för att handla, 15 minuter

5. Kvällsmat som hade exakt 10 minuter på sig att bli klart

6. Middag i intervallfart med sonen, 10 minuter

7. Hinna handla igen det som Sonen glömt att han skulle ha som matsäck

8. Till gymmet för att leverera Functional Moves

9. Biltjuvåkning till dotterns träning för att hämta upp henne

10. Fixa matsäck, byta om, ringa Mannen som jobbat över

11. L ö p n i n g - tack gode gud för det

Tips på bra mat på 10 minuter - Lax- och pastagratäng

Koka "finpasta" (färsk pasta), jag väljer de där platta spaghettin som finns med citronsmak. Fräs lök, häll i rökt lax och färdig bechamelsås. Dutta i dill och spenat (under protest från ungarna). Klegga ihop allt i en ugnsform. Riv ett gäng morötter under de 5 minuter som gratängen är i ugnen. Ät. Inte världens lyxmat men helt OK och väldigt gott. Ännu godaer med färska lasagneplattor men det tar ju 20 minuter i ugnen och det hade jag verkligen inte tid till i dag.

Solen skiner igen

Uh vilken deppdag jag hade i går! Tur att det är över nu för i dag skiner solen. Rumpan/benet känns något bättre och gårdagens stavgång gav en massa bra energi. Och träningsvärk. Att det ska vara så jobbigt att gå med pinnar i händerna? Fast i går körde vi också backintervaller - det var utfallssteg, sprätt, rusch, hopp, skridskohopp och en massa annat som jag inte kommer ihåg.

I dag vilar jag och laddar energi, i morgon är jag på G med kort löpning och lite kulsvingande igen. Och så här ser det ut utanför mitt fönster nu, gudomligt vackert. I alla fall om man ser det på riktigt och inte genom en urusel fotograf.

Tomt och tyst

Bloggen har inte varit så prioriterat den senaste veckan, först en vecka i USA och även den här veckan flänger jag land och rike runt fast i Sverige. Så blir det ibland. Mina adepter skriker efter piska och morgonpass så jag får väl försöka "offra" mig och piska på dem någon tidig morgon (fredag preliminärbokat).

För övrigt är det marafokus och marafeber, 19 dagar kvar nu enligt min nedräkning på Funbeat. Långpass på 27 km i helgen och ännu ett helgen som kommer. Sen är det klart. Nu är det bara att försöka hålla sig frisk. Och så ska jag komma in i bra matvanor igen. De i USA var inte helt hälsosamma, frukosten såg ut så här.

Men tur att jag har hunnit vara ute i skogen och få igång kroppen igen, som här när jag sprang i solsken i lördags.

Och så gulliga gänget på långpasset i söndags.

Råkade springa på hajpade Lululemon i USA också, tyvärr inte på en söndag då jag hade fått vara med på yoga i affären. Coolt!

På flyget hem beundrade jag bergen i Canada... 

... och läste ett nytt nummer av tidningen Triathlete.

Som lördagsgodis valde jag härliga frukter istället för de sockerbomber som jag ätit en vecka i USA.

 Det börjar ta sig!

Är jag vältränad?

Hittade en intressant frågeställning hos Petra:

Hej Nicklas!
Vem är egentligen mest vältränad – någon som bara kör styrketräning och är grymt stark och har låg fettprocent, eller någon som endast kör hård konditionsträning som löpning?
/Anna

SVAR:
Hej Anna,
tack för din korta men också mycket komplicerade fråga. Att vara vältränad kan tolkas på olika sätt och görs så av olika personer. Jag skulle säga att för att vara vältränad så krävs det flera olika komponenter så som till exempel kondition/syreupptag, styrka, explosivitet, rörlighet, koordination och balans/stabilitet.

I och med att detta handlar om två helt olika typer av träningar så skulle det vara som att jämföra äpplen och päron. Ska jag vara hård så skulle jag säga att så länge personen inte ligger i elitklass konditions- eller styrkemässigt och är så ensidigt tränad så är ingen av dem vältränade.

Detta är ju självklart min högst personliga uppfattning och som jag inledde svaret så finns det troligen lika många uppfattningar som det finns individer.

Hälsningar Nicklas

Hepp, skriver under på varenda ord. Kämpa på, kämpa på.....

Dagens Marre

Jag har lovat min tonårsdotter att inte ta bilder på dagens outfit och lägga vare sig på bloggen, Facebook eller Instagram. Men så tänkte jag att hon gör ju revolt mest hela tiden så då kan ju jag också, så varsågod, kanske för första och enda gången - dagens Marre 1 (direkt efter tidig morgonlöpning på hotellets löpband) och 2 (kontorsråtte-Marre. Notera att lila är dagens färg. Notera också att stegräknaren hänger med trots att jag tar pinsamt få steg i vardagen.

Och om nu dagen går i lila, innebär det att jag svingar med det lila klotet på kvällens kettlebells? Det väger ju bara ynka 20 kg. Kanske.

Stegräkningstävling

På jobbet startat i dag en stegräkningstävling. Vi är en stor enhet på närmare 1000 personer och alla som vill får delta i lag om 2 - 8 st deltagare för att försöka få ihop så många steg som möjligt under två månader. Andra aktiviteter såsom gruppträning kan omvandlas till steg.

I dag är första dagen och folk har börjat knappa in steg lite smått för att se hur det fungerar. Och jag noterar på topplistan att någon gått 31 020 steg. Herregud! Och klockan är bara eftermiddag! Min stegräknare visar på dryga 2000 steg. Hur ska det här gå?

Minimigränsen man bör uppnå ligger på 10 000 steg om dagen. Jobba Marre, jobba.

Gott och blandat

Min första gott och blandat är träningen senaste 60 dagarna. En bra mix av bra saker.

Gott och blandat nummer två är den banankladdkaka som jag gjorde i fredags och försvann snabbare än familjen när det är städdag. Därför finns det ingen bild på skapelsen, det hanns inte med.

Mindre gott och blandat är det faktum att mitt köttsår sedan i går faktiskt gör ont på riktigt. Det känns fint att Halvsjuksyrran Mattias tar det hela på allvar och visar sympati. I brist på sympatin jag hade förtjänat i skogen i går. Han är ju trots allt utbildad och följdaktligen inläst på sådana här svårare fall.

Och så är det måndag - hela veckan framför mig! Avlutar med en bild på en riktig goding, kommer troligtvis att få stryk för den men jag chansar. Låt mig presentera - schlagerkungen!

Citat Markus T

Tittade på några YouTube-filmer med Markus Torgeby i går, han är en riktigt skön kille. Några citat från dessa filmer (med reservation för att jag inte minns dem ordagrant):

"Jag vill ju bara käka havregryn och springa - jag vill inte ha något himla krångel"

"Har varit skadad och fått cykla. Att cykla är heltrist, det svider i benen och man får ont i pungen"

Med anledning av vad som kan hända när man ska springa 130 mil i fjällen och man bryter benet:
"Att hoppa på ett ben i 10 mil är ganska långt alltså....."

Och så en klassiker från hans blogg om hur man vet om man är på väg att bli övertränad:
”När jag inte vaknar upp med morgonfjong brukar det vara ett av några säkra tecken på att ta det lite lugnt. Det skall vara morgonresning när jag vaknar och pulsen bör inte vara hög. Men i onsdags var det varken det ena eller det andra.”
Beställde filmen om honom, Löparen, hoppas den dimper ner i brevlådan snart. Kanske slutar att tjata om honom efter det. Men lovar inget.

Hjärnhinneinflammation, blodpropp eller annat

Känner mig hängig, har som vanligt googlat på alla möjliga åkommor som ter sig som en smärta i höger tinning - herregud, det kan ju vara vad som helst! Känner efter lite extra, tycker synd om mig själv. Givetvis. Fast sen tänker jag tillbaka på Lanttos inlägg och skäms. Nä, jag har nog bara spänningshuvudvärk trots allt.

Har lunchat med en underbar kompis och ältat, ältat och ältat. Tänk vad skönt med vänner som bara sitter där och nickar, inte tycker att jag är helt dum i huvudet (eller kanske tycker det men säger inget), försöker lätta på trycket och försöker få mig att se livet från den ljusa sidan igen. Jag har nog halkat in i en post-tävling-depression. Tävlingar fyra helger i rad sätter nog sina spår kan jag tänka. Eller så håller jag på att bli sjuk. Hjärnhinneinflammation, TBE, propp i hjärnan.... Vi får väl se.

Dagens tänkvärda är - men Marre för tusan, sluta älta, äta chips och tycka synd om dig själv. Leverera i stället! Sir, yes sir.

Löpardag på Bosön

Nu har programmet kommit för löpardagen 2:a september. Eftersom jag är så himla glad och förväntansfull, har jag redan kryssat i vad jag ska gå på (och vad jag ska hoppa över). Det här kommer jag att roa mig med:

Run yourself happy (backträning)
Med Running Sweden (skippade långpasset med Szalkai, hade nog blivit för starstruck)

Föreläsning med idrottsläkaren Sten Björnum
Sten är ortoped och idrottsläkare som hjälpt många svenska idrottsstjärnor.

Löparskola med Markus Torgeby och Lisa Blommé
Markus, ni vet den där "galningen" som levt i en kåta i de jämtländska skogarna i fyra år när han toksatsade på elitnivå. Och han som skulle springa från Treriksröset till Grövelsjön (130 mil) men fick avbryta den turen efter 731 km. Härliga Lisa behöver väl ingen presentation direkt. Vunnit SM i 5 000 m, 10 000 m, terräng både 4 och 8 km, Tjejmilen och en massa annat.

Vattenlöpning med Catti Lindström
Catti är tränare hos Running Sweden (som Lisa och Ruben driver), henne har jag inte så stor koll på.

Föreläsning med Ruben McRae
Ruben är en f d nya zeeländsk landslagslöpare som numera är t ex tränare för Hässelbys friidrottsklubb, han hjälper också svenska friidrottslaget med ex skador.

Föreläsning med Markus Torgeby

Runners gym utomhus

Så nöjd!

Har våndats länge och väl för Vasastafetten. Inte riktigt min grej att vara en länk i en kedja där de andra länkarna är toksnabba. Prestationsångest så det heter duga. Och så med detta trilskande ben tillika. Kände mig smått grinig och sur mest hela veckan och försökte pussla ihop en logistik för mig, Mannen och barnen för att få helgen att gå ihop. Det är ju oftast det som är svårast, inte själva loppet....

Jag skulle springa sträcka 8 så jag hade verkligen inte bråttom iväg. Tyckte lite synd om "Den-Vite-Kenyanen" som övernattade i vår husvagn och hade klockan på ringning vid femsnåret för att hinna till första sträckan. Hann ta det lugnt, chilla, äta lunch och ladda. Hörde om än den ena efter den andra som gjort stordåd på sina sträckor. Hualigen!

Till slut var jag på plats i Hökberg i alla fall. Dödsnervös. Givetvis fotosession i bajamajan som sig bör.

Värmde lite, det brukar jag aldrig göra innan ett lopp, men med tanke på min skada så kändes det bra att värma upp långsamt. Väl tillbaka hann jag bara in i fållan innan mitt lag påades. Dags att springa!

Upptäckte att chipet saknades på stafett-bandet och hann skänka den problematiken några sekunder. Sen sprang jag. Och sprang och sprang. Hade som mål att komma om 10 personer så det var bara att köra. Kikade ner på klockan vid några kilometermarkeringar och såg tider som 5:15, 5:03 och sånt. Helt sagolikt! Så jag öste på ännu mer. Tänkte att jag skulle ge järnet. Spurtade sista 700 metrarna för växling. Så nöjd. Snittade på 5:16 i kilometerfart! Har ALDRIG sprungit så fort. Tyvärr fick jag ju ingen officiell tid då jag saknade chip, surt när jag lyckades springa så bra....

Snabb dusch och vidare till kräftskivan där barnen och en massa andra familjer väntade. Mysigt i logen!

I dag en ny dag, värmebölja men jag laddar för Functional Moves. Och kanske BodyCombat om kroppen orkar och vill.

Men naw....

.... kolla vad jag hittade när jag letade efter något helt annat på datorn. Min lilla gulleplutt med sin största idol. Ja då alltså. Jag vet när vi hade träffat Charlotte Perelli, frågade han om hon var gift. Jo, det var hon ju då. OK, då får jag väl vänta tills hon har skilt sig då. Naw..... Och Sonen - hon är singel nu tror jag....