Det perfekta dygnet

Sista konferensen för året på ett magiskt ställe, magisk middag med magiskt sällskap. Kommer att sakna den här bönan så mycket.

Så det var något tungt huvud när jag vaknade på onsdag morgon för att ta tag i en ny jobbdag. Andades några andetag, drog ner axlarna och sen körde jag järnet.

Dagen blev inte riktigt som jag hade planerat den men den blev bra ändå. Åkte hem till de här två lite så där spontant.

Vi bestämde att vi skulle springa "en sväng" så han gjorde en karta till oss. Den lilla svängen blev mycket längre än vad jag tänkt men ack så härlig. Hon - den här bönan som alltid ser ett ljus i tunneln oavsett vad. Jag vill vara som hon.

Vi pratade, vi skuttade bland stenar, ibland var det mer dans än löpning och det gick väldigt sakta då ingen av oss är så bra på att springa på små stigar som ibland är obefintliga. Jag ramlade först.

Sen ramlade hon.

Men vi var ändå glada.

Till slut kom vi fram till han som ritat kartan.

Och kunde åka tillbaka för att hämta min bil. Klockan hade blivit väldigt mycket och jag höll på att dö av hunger när jag kom hem till mina små barn. Mysig middag och sen drog jag och Sonen iväg på äventyr.

Efter det var mamman helt trött och behövde sova. Men dessa ljuva, varma, ljusa sommarkvällar!!!! Älskar det!

I dag är det jobb (sista dagen på kontoret innan semestern), cykling på lunchen hoppas jag, glassätning på eftermiddagen och sen några glas rosé med en fin vän jag inte träffat på väldigt länge. Bra dag!

Min midsommar

Jag anlände från Finland sent onsdag kväll, spinnade torsdag morgon, jobbade och sen åkte jag mot Finland igen. Den här gången kryssning till Helsingfors. Jag och Han ville bryta våra respektive midsommartraditioner och göra något helt annat så det fick bli kryssning. Vi checkade in, bytte om och gick sedan loss på en fantastisk middag. Hann också med att besöka karaokebaren innan jag tyckte det var mitt i natten och ville gå och sova.

Väderprognosen för midsommarafton var något kylslagen. När jag lyssnade på morgon-TV i Imatra på onsdag morgon lät väderpresentatören extremt positiv "det som kommer ner från himlen är regn och inte snö".... Men vi hade spanat in att det fanns ett ställe som hette Allas Sea Pool mitt i Helsingfors och dit styrde vi stegen. Vi checkade in, bytte om till löparkläder och drog iväg på sightseeing. Jag skulle mest fokusera på att hålla ihop löpningen ty det var en sådan dag, Han skulle ansvara för att vi skulle springa mellan 60 och 75 minuter (fast det sa jag inte till en början utan det fick liksom växa fram). Till sin hjälp hade han den finska versionen av Google Maps - Kookli Mapsi. Bra grej det där.

Det regnade på tvären till en början. Men man kan ju bara bli blöt en gång. Dock avvek vi från planen att springa vid havet ty om vi gjort det hade vi blåst omkull.

In action. Kan noteras också att bloggfotografen blev extremt ängslig när han insåg att hela ansvaret avseende detta blogginlägg låg på honom. Han fotade i tid och otid. Försökte skynda sig att fota när solen var framme två sekunder och sprang också i förväg för att fota actionbilder. Han kommer att bli sjukt besviken när han inser att jag bara använt 1 % av hans bilder.

En ljusglimt i regnet. 

Till slut började jag få nog av löpning och ville ha kaffe. Då stod vi på ett torg och jag ville ju till den där kyrkan innan vi kom tillbaka till badstället. Problemet var att jag inte visste vad kyrkan hette eller vilken riktning den var i. Och jag ville ha kaffe. Sa jag att jag ville ha kaffe? Han fick försöka lirka med mig och försöka få ur mig vilken riktning som kyrkan rimligen bör finnas i men man kan väl säga att jag var rätt körd i vägg. Lite lätt grinig kan man också säga. Lite. Inte så mycket samarbetsvillig kunde vi konstatera.

Till slut fann vi kyrkan i alla fall (den finns vid 9 km passeringen), jag var nöjd och efter det var han noga med att konsultera Kookli Mapsi så att vi hittade raka vägen tillbaka till badstället. Dryga milen avklarad alltså. Tips förresten, där vid 5 km finns det en helt fantastisk badstrand, testa!

Jag frös när vi kom tillbaka så det fick bastubad. Länge och väl. Och dopp i poolerna också.

Lunch på stan, shopping och sen tillbaka till badstället för en kilometers simning. Efter det var jag nöjd och vi drog oss tillbaka mot båten. Blåsigt men ville absolut fota med finska flaggan i bakgrunden. Tyvärr var just flaggan rätt bråkig.

Ett glas champagne för att fira midsommaren blev det.

Sen åt vi fin middag, hängde i puben och pratade om livet. Typiskt bra midsommar. Till och med midsommarstång fanns det.

Nu väntar en veckas jobb, bröllop och sen Finland igen. Älskar mitt liv.

Dagen då jag nästan gjorde slut

Midsommarhelgen har varit underbar, det kommer ett eget inlägg om det men jag börjar med att berätta om min söndag, annandag midsommar om det finns något som heter så. Sara och jag hade bestämt oss för att cykla och tanken var att cykla mot Svärdsjö. Jag övertygade också henne om jag vill börja på ett annat ställe än Hofors så vi drog till Kungsgården.

Mitt huvud var lite jobbigt och bråkigt när vi cyklade iväg. Lite problem som Meckis orsakat (enligt Sara) störde i början men sen cyklade vi. Långsamt. Galet långsamt. Hon försökte övertyga mig om att det berodde på att det var uppför. Jag var inte så säker på det, jag tänkte mest att jag var kass.

Vi kom till Svärdsjö, där skulle vi ta en första paus. Hon kissade.

Vi cyklade vidare. Hon hade läst på en blogg om den här rundan och då stod det att han cyklade "ner till Svartnäs". Detta sa hon precis när vi svängde av mot Svartnäs. Jag blev glad. Det var jag inte jättelänge. Inte alls. Här började klättringen. Det var helt galet. Jag trodde inte det fanns sådana backar i mitt närområde. En backe var så brant att jag nästan inte kunde trampa uppför. Jag höll alltså på att kliva av cykeln och gå upp. Det har aldrig hänt tidigare. Kolla här.

Så hon hade rätt att det bara var uppför första timmen, sen lite nerför och härligt ny asfalt till Svärdsjö men sedan BARA uppför. När jag trodde att backarna var över så kom det en ny backe. Hela tiden och ideligen. Jag höll på att ge upp. Jag förbannade Sara över hennes val av runda. Jag skrek A L L V A R L I G T så många gånger att jag tappade räkningen. Jag ropade högt att nästa gång (om det blir en nästa gång ty jag ville göra slut) MÅSTE hon kolla på mammografin innan hon väljer runda.

Hon började nervöst prata om en kopp kaffe i det där förbannade Svartnäs men inte ens det gav mig hopp. Hjärtat pumpade och slog som en vettvilling och mina tankar gick till förra årets midsommardag då jag också cyklade uppför väldigt mycket och detta resulterade i en trolig hjärtattack. Inte en så mysig känsla. Då var kurvan så här.

Nåväl, vi kom till Svartnäs. Tror ni att det fanns fika där? Har det någonsin funnits fika på Folkets Hus i Svartnäs? Allvarligt?

Hon sa att hon letade efter rätt väg men jag tror hon desperat googlade på fik i Svartnäs. Jag la ut en annons på blocket om att cykel-vän bortskänkes mot en kopp kaffe. Inget napp och jag förstår dem.

Den där vägen från Svärdsjö till Svartnäs och lite till, vem vill bo där? Ingen tydligen för det stod övergivna och fallfärdiga hus överallt. Jag råkade säga någonstans under denna rutt:

"Jag vet inte var jag är, jag har aldrig varit här förut och jag kommer ALDRIG vara här igen. NÅGONSIN."    

Det var exakt så det kändes. Miserabelt. Men går det uppför så går det sen nerför. Det var tur för Sara det. Jisses vad vi körde. Så härligt! Men vågade inte riktigt tro på att backarna var slut så jag kunde inte njuta fullt ut. Men vet ni? Helt plötsligt börjar hon prata om kaffe igen! Vet inte vad som hänt med jäntan men jag fick kaffe! Hurra! Och bara 3 mil kvar när detta kaffe intogs (på typ 3 sekunder).

Sen cyklade vi som drottningar igen.

Och hon kissade igen.

Ni förstår att jag lägger in dessa kissbilder som lite hämnd va? Skulle ju aldrig komma på tanken att lägga ut kissbilder annars. Eller?

Till slut svängde vi in vid Coop i Kungsgården och åt go'fika. De nästa två bilderna fick jag ABSOLUT inte publicera enligt henne. Verkar det som att jag bryr mig?

OK, avslutar med en sötisbild.

Så här efteråt är jag grymt nöjd. 13 mil och 800 höjdmeter. Lite trött i ryggen men annars härlig känsla. Bra jobbat kompis! Du får vara kvar en stund till. Se bara till att nästa pass enbart innehåller nerförsbackar. Deal?

Det perfekta passet

Att gå upp långt innan kl 6 för att kunna sitta på spinningcykeln kl 06:30 är allt annat än optimalt. Det blir ett stresspåslag redan innan passet. Och tanken på att kl 08:00 ska jag sitta duschad och klar för ett viktigt möte. Gärna kläder på.

MEN, ibland överraskar kroppen på ett positivt sätt. Kolla på den perfekta pulskurvan. Kurvig på rätt ställen. Intervallerna var 10 min, 8 min, 6 min och dessa skulle vara under tröskel. Sen gick jag in i de hårdare intervallerna på 4 min, 3 min, 2 min, 1 min, 30 sek, 30 sek. Snyggt kroppen. Nöjd.

Nu ska jag jobba järnet, sen är det midsommar. Ha det!

Jag är inte gjord av socker

Före en timmes löpning

Efter en timmes löpning

Marre testar Mallorca (igen)

Min coach kallar Mallorca för öarnas ö och jag kan inte annat än hålla med. Den här gången åkte jag dock inte med ett cykelgäng utan med min söta lilla Dotter.

Förändringsobenägen som jag är hade jag bokat hotellet brevid det jag bodde på sist, Hotel Helios. Vi fick ett fint rum med fin utsikt över poolen och havet.

Då vi anlänt sent på torsdag kväll och jag hade jobbmöte direkt på morgonen så blev det ingen morgonträning. Vi åt frukost, jag fortsatte att jobba lite till och drog sedan på jogg. En mils löpning med världens bästa känsla. Världens bästa. Jag minns förra gången jag var här så fick jag verkligen traggla med löpningen, det var omöjligt att springa mer än 20 minuter. Skönt.

Lite mer jobb och sen finlunch. Ja ja, vi åt mat också.

Något mer möte och sen bara chill, bokläsning, samtal, solning, badning.

På kvällen hade vi stämt träff med några sköna bönor från Mora så jag fick piffa till mig.

Himla trevlig middag på Ingrossos restaurang (La Perla). Fantastisk pasta och fantastisk miljö och fantastiskt sällskap.

Efterrätt!

Snygga pinglor.

Vi shoppade och drack ännu fler drinkar.

Sen gick vi och la oss. Trötta, nöjda och lite fnissiga.

Lördag morgon och jag sprang en kort sväng. Skulle köra styrka också men jag orkade helt enkelt inte. Frukost.

Stranden väntade. Ännu en skön dag med massor med sol, bok, samtal, häng. Så underbart.

Lunch med Sangria.

Dottern fick den coola dödskalle-handduken. Jag fick en utan dödskallar. Mer mamma-vänlig sa hon.

När vi hade legat där hela dagen och jag dessutom hade somnat på mage vilket resulterade i bränd rygg så bestämde vi oss för shopping (eller nej, hon bestämde). Vi började dock med några glas rosé.

Hon shoppade, jag gick runt och drev. Till slut var hon klar och vi kunde åka tillbaka till hotellet för en efterrätt. Och Aperol Spritz. Hennes rom-drink var så stark att hon fick rysningar. Min drink var så stor att jag blev snurrig.

Somnade ovaggat och klockan stod på tidigt för ytterligare en mils jogg dagen efter. Ännu en underbar jogg efter stranden.

Sen slappade vi vid poolen tills jag fick ett tråkigt besked. Dottern tog hand om mig, packningen, utcheckningen, taxibeställningen och annat. Jag bara grät och ringde samtal. Så glad att jag reste med just den bästa globetrottern ever. Snygg är hon också i sin banandräkt.

Tack dottern för en magisk resa! Jag älskar att resa med dig!