tisdag 30 juli 2013

En ny dag

I går ungefär vid 20:00 bestämde jag mig för att sluta älta väggningen och ta nya tag. Skrev ett långt mail till coachen och väntar nu på ett spännande svar om hur jag ska lägga upp resterande tiden fram till Ironman. Men inte sitter jag still i soffan och väntar inte. Nä, jag, Mannen och några morgonpigga (?) brudar varav de allra flesta dessutom hade semester drog oss till gymmet 07:30 för att riva av ett Crossfit-pass. Bara för att vi kan. Svettigt och härligt och jag känner hur jag saknat dessa pass. Väldigt mycket. Nu chill en stund innan det vankas 10-kaffe med go'fika som nästa punkt på dagens agenda.
Tack för dagens WOD! Lycka till i Sälen!

måndag 29 juli 2013

Bonk, bonk

Det tjongade till rejält i dag när jag bonkade/väggade på löppasset. Jag borde ha räknat ut det innan. Redan i morse när jag som vanligt tar en minut och funderar över min dag, kom på att det står långpass på schemat och benen bara skrek NEEEEEJ och som att förstärka skriket passade de på att krampa lite också. Bara lite.

Jag kan min yr.no utan och innan men i dag hade den fel. Den hade lovat mig lite regn på förmiddagen och en sval och skön eftermiddag. Det blev det inte. Den svala, sköna eftermiddagen blev i stället 30 grader i skuggan och vindstilla. Nåväl, det är ju ändå bra att träna i varma förhållanden tänkte jag. Benen sa fortfarande nej men det struntade jag i.

Drog iväg strax innan två, när det var som varmast. Fem små ynka vattenflaskor á 2 dl med vatten och sportdryck fick hänga med. Redan vid 5 km fick jag ta första promenaden uppför en backe. Helt slut. Och så fortsatte det. Så fort en backe dök upp så fick jag gå. Och värmen var helt övermäktig. Det gick bra i de partier det var skugga men annars var det tack och god natt.

Kämpade på, ringde till Mannen vid 15 km och rådgjorde, han var inte hemma så det var bara att fortsätta. Kämpa, kämpa. Hjärnan spelade mig spratt, hade svårt att minnas var jag var och vart jag var på väg. Till slut fick jag nog. Hade i stort sett slut på dricka och hur jag än vred och vände på det hade jag minst 8 km hem. Satte mig i dikeskanten, grät en skvätt, blev bromsbiten och började ringa kompisar som typ alla var på semester eller på annat håll. Fick till slut tag på MTB-räven som jag valde att ringa sist då de är få på sitt jobb nu och har fullt upp. Men hon kom som en räddande ängel i sin SAAB och plockade upp disktrasan med låt oss säga vacklande humör för att uttrycka det milt.
Det här var första gången jag avbryter ett pass och desperat ringer efter skjuts. Det känns inge vidare. Men så här i efterhand vet jag att jag gjorde rätt. Jag hade kunnat fortsätta småjogga/gå hem men då fått dras med ännu större vätskebrist i flera timmar. Nu kom jag hem, drack allt jag kom åt, en massa salt, drack ännu mer, åt isglassar och nu känner jag mig OK igen. Men besviken att ännu ett långpass gick åt skogen. Surt sa räven. Nä, undrar om jag ska ta och öppna en chipspåse och fixa till salthalterna i kroppen? :)

söndag 28 juli 2013

Dagens

Dagens outfit på långpass cykel (12 mil):
Dagens (och världens bästa) mellanmål:
Lägg till 3,6 km simning och yoga så har du hela min dag. Vad har du gjort?

Coola tjejer och en kille

Om du vill inspireras till att prova nya saker eller kanske bara läsa om hur det kan vara att släppa sargen för en stund, läs om tjej nummer ett här som kom trea i mix-klassen i Multisport-SM. Och då snackar vi inte om en sketen liten tävling utan om THE tävling, Helags 24 timmars. 30 timmar och 58 minuter kämparvilja i stundtals 25 sekundmeter och temperatur nära nollan. Respekt. Ida Svensson från Karlstad Multisport. Cooling. Bild från Idas blogg.
Helags två
 
Tjej nummer två är Queen-of-f*cking-everything Lantto som i går körde Amfibiemannen som en genomkörare innan Ö-till-ö. Amfibiemannen handlar om löpning i tre mil och simning i fem km. Om vartannat. Bild från Lanttos blogg.
130727_AM084
Och så har vi förstås coola Jonas Buud. Han tog sin sjunde seger i Swiss Alpine Marathon i helgen. Helt galet.

I dag om tre veckor...

.... är det över. Det jag har tränat för i nästan ett år. Det har inte gått en dag utan att jag tänkt på Kalmar Ironman under året som gått. Jag hoppas så att jag håller mig frisk och skadefri de sista tre veckorna, att jag kan stå där på startlinjen, att jag kan simma 3860 meter innan repet dras, att jag kan cykla 18 mil utan att ryggen pajar ur helt och att jag efter det kan stappla mig 42,2 km löpandes (nåja, så mycket löpning är det nog inte tal om då) och ta mig i mål innan sista repet dras. Jag hoppas och jag hoppas.

Medan jag hoppas gör jag allt jag kan för att vara förberedd. Jag förbereder mig mentalt och tänker hur det kommer att kännas, vilka tankar jag ska välkomna, vilka jag ska styra åt sidan, hur jag ska tänka vid olika delmål, hur jag under mitt lopp ska välja glädje. Hela tiden.

Under veckan som gått har bloggen varit tom men jag har laddat mina batterier, som vanligt under vår heliga Ålandsvecka. Samma vecka, samma camping, samma rutiner. Så gör vi. I träningshänseende har jag sprungit några korta pass, kört lite styrka, ett långpass löpning, ett längre cykelpass med Mannen. Ja, typ det. Resten av tiden har gått åt till att äta gott, gå på konsert med Petter, skratta, dricka stora mängder rosévin, reflektera över livet, basta, fiska, mysa, läsa böcker, spela Rock-Bingo där Sonen vann TVÅ gånger, sitta på klipporna och titta på solnedgång. Här är några bilder.







lördag 27 juli 2013

Ålandsdeff

Bloggen har varit vilande en vecka men jag har inte vilat. Återkommer strax och berättar om Ironman-status så här TRE veckor innan tävling.

fredag 19 juli 2013

Och så var andra veckan slut

Får nästan panik över hur fort semestern lunkar fram. Två veckor har nu passerat och jag har knappt hunnit blinka. Sedan i går är vi hemma igen, gosar med katten, tvättar kläder, umgås med vänner och så tränar vi förstås. Just i dag ska jag simma 4 km. Fast jag känner mig något trött och sliten så jag har bestämt att jag simmar så länge det känns OK och sen bastar jag resten av tiden. Bra kompromiss. Några bilder från veckans oerhört spännande händelser.

Först ut gårdagens rafflande triathlon - började med 4 mil landsvägscykel och hoppade sedan snabbt i snabbskorna för 4 km (inte så snabba som skorna vill påskina men ändå) löpning.
Vidare mot badsjön där jag drog av 2 km simning.
Senare på kvällen umgicks vi med vänner och käkade årets sockerbomb som efterrätt - maränger, mashmallows, jordgubbar, kolasås, chokladsås och Noblesse.
Och en tillbakablick från Finlandsresan. Känner alltid ett stygn av vemod när jag lämnar detta land.
Man tager vad man haver tänkte jag när jag sa hej då till Finland med ett Björgenpass åtföljt av härliga tabator med vedklabbe. Fotograf: Skuggan Dottern
 

tisdag 16 juli 2013

Semesterlunk

Dagarna består av sovmorgon, långfrukost, träning, lunch, sova middag, fika, läsa bok, äta middag, basta, spela poker, äta korv och sova. Sköna dagar! 

Men träningen har varit ganska tuff, i söndags stod det 4 x 7 km på schemat. Vi vaknade till ösregn och väntade ut det. Länge. Noll motivation när vi drog iväg. Dog efter 12 km men kämpade till dryga 21. Död.
I går simning men kunde inte motivera mig att simma mer än 30 minuter och sen åka rutchkana i ytterligare 30 minuter.
I morse hade jag ångest för de två mil som skulle avverkas men det var helt i onödan för i dag var jag stark. Även Mannen som äntligen hittade sin plats i livet och blev kvar där. Bye bye Mannen!
Nu vila, mat och Lapin Kulta (hoppas coachen inte läser detta).

lördag 13 juli 2013

Långpass

Fick till ett skönt pass på cykel i solen. 

Det var bra för nu har vi åkt på semester utan cykel.

Jag DÖÖÖÖÖÖR!

Jojje har läst min blogg. The Jojje har läst att jag har kissat i min våtdräkt i Vansbro. Jag är totalt starstruck.

onsdag 10 juli 2013

Vad händer?

Dagen efter Vansbro Triathlon blev det inte många knop gjorda. Vi flyttade husvagnen från campingen i Vansbro till en camping i Falun där jag och Sonen stannade kvar medan Mannen snällt fick åka hem och jobba. Det blev slappande vid stranden, glass, rosé och mys. Kroppen kändes bra, inga skavanker, något stel i låren kanske om jag kände efter för mycket.

På måndagen däremot tyckte jag det var dags att få igång benen igen så när Sonen bänkade sig framför Sommarlovsmorgon drog jag iväg på en racertur i Falun. Vilka fina vägar det finns! Nästa gång, när benen har mer ork, ska jag köra runt Runn. Nu blev det bara 3 mil i lugnt tempo innan vi drog till stranden igen. Tufft liv. :)

Tisdag morgon - coachen sa 90 minuter lugn löpning så jag drog iväg på morgonen. Det var varmt, riktigt varmt. Redan efter 4 km gick jag totalt i kok så jag bestämde att jag skulle vända efter 5 km så jag fick ihop en mil i alla fall. Benen var helt OK, hade jag haft vatten med hade jag kunnat springa lite till.

I morse kom vi hem igen och i dag står det 120 minuter racer på schemat. Får se om jag lyckas motivera mig till det i dag eller om jag bytlånas morgondagens pass till i dag i stället. Nedan en bild som jag hittade på Vansbro Triathlons sida, alla simmare på väg mot simstarten. Tittar man riktigt noga så ser man mig med gul simmössa närmast staketet och Mannen med rosa simmössa precis bakom mig.
Så här i efterhand när jag tittar på bilderna inser jag verkligen hur roligt det var! Givetvis inte hela tiden (speciellt inte på cyklingen) men resten! Jag njöt, hejade på andra, fick pepp, kände att det var en rolig dag helt enkelt. Triathlon är verkligen underbart!

söndag 7 juli 2013

Vansbro Triathlon 2013 - the story

Jag hade två mardrömmar inför loppet och båda infriades.... Men vi tar det från början.
Innan start
Nervös, Mannen var helt galen och grinig och jag ville bara iväg. Vi var i god tid vid tävlingsområdet, skönt att kunna checka in innan massorna anlände. Vi kom vid niotiden och var bland de första att checka in våra cyklar. Hann gå en sväng och kika i försäljningstälten (tänk var mycket saker det finns som man inte vet att man behöver) och nervösprata med kompisar. Och ser ni COLTING bakom Sonen! Sonen för övrigt var bästa supportern, high-fives och hurrarop vid varje varvning, så kul!

Simning - 1930 m
Vi drar på oss våtdräkterna och går mot älven. Nervöst. Blir kissnödig precis när jag dragit på mig våtdräkten. Ingen återvändo, gick ner i vattnet och.... ja, ni fattar. Köp aldrig en begagnad våtdräkt. Just saying.

En minut till start säger speakern men blåser samtidigt av till start. Hoppas! Det är bara att köra alltså! Bestämmer mig för att hålla mig till vänster, mot kanten. Simmar relativt fritt men alltid är det någon bröstsimmare framför mig som sparkar mig. Är livrädd för sparkar men lyckas parera men det går inte jättefort. Efter 500 meter lyckas jag hitta fritt vatten och kan simma ordentligt. Fram till vändpunkten går det ganska bra, får en kallsup här och var speciellt när vi vänder upp i älven men det går bra. Ser bojen och går in för vändning och då händer första mardrömmen - jag fastnar i repet som håller i bojen och får repet runt halsen. Panik! Sprattlar, blir rädd men kommer till slut loss. Ingen märker att jag kämpar så jag får ångest på riktigt. Väljer att släppa det och simmar vidare. Mardröm nummer två en stund efter - TRE simmar simmar rätt över mig. Hallå! Visa hänsyn! Men nej då. Blir lite arg och ökar takten. Klarar av dryga 1900 meter simning på 41,14 - mycket nöjd!

Växling T1
Hysteriskt! Småsprang från älven till växlingsområdet men allt var kaos. Hittade inga strumpor, handduken var borta, fick inte på mig cykelbyxorna. Suck. Sist men inte minst lyckas jag tappa ner cykeln i asfalten medan jag pillar med handskarna. Iväg.

Cykel - 9 mil
En varvbana där vi åker ut till en vändpunkt tre gånger. Första svängen ut går fort, på vägen tillbaka är det lite tyngre. Nästa varv är tungt, riktigt tungt. Börjar få ont i ryggen rejält och får stå och trampa en del för att lätta. Sista varvet däremot går i ett huj, speciellt vägen tillbaka. Roar mig med olika saker hela tiden - t ex att räkna hur många jag möte, hur många hus som är till salu, hur många gropar det är i vägen och annat intelligensbefriat. Lyckas hålla ett snitt på dryga 28 km/h, totalt 3:08 utan något stopp alls. Kul att möta Affe, Mannen och ytterligare två hemma-triathleter på både cykel och löpning, det ger energi! Och så tjejen med nummer 24, herregud vad du hjälpte mig ur min svacka på cyklingen - vilken energi, tusen tack!

Växling T2
Lite bättre växling. Byter både tröja och byxor och unnar mig ett toabesök. Iväg.

Löpning 21,1 km
Det känns tungt från första början. Det är riktigt varmt, runt 28 grader tror jag. Känns tungt men när jag kikar på klockan får jag ändå hyfsade kilometertider, får inte riktigt ihop det. Tror att alla som jag möter är ute på sitt sista varv vilket inte stämmer. Kan inte räkna för fem öre. Tre gånger till vändpunkten här också. Första är tungt, andra är lite lättare och tredje går superbra. Såg Jörgen och vågade heja på honom och fick hejarop tillbaka varje gång vi möttes, kul! Kan till och med öka på sista varvet. Gör halvmaran på 2:08 vilket är snabbare än Göteborgsvarvet, så nöjd! Hade jag vetat att jag var inne på en så bra tid hade jag kunnat tagit i lite till.

Totaltid: 6:12

Efteråt
Kunde spurta vid målgång och fick en kram av Claes Björling - vet inte vilket som var bäst. Inte så trött, ont i huvudet en aning, smärta i ryggen men inte så farligt. Och så träffade jag Karin, starstruck men jag vågade gå fram och prata... Lite mat så var jag fit for fight igen. Även så här dagen efter känns det helt OK, lite stumt i låren men inget annat. Men vilodag förstås. Nedan vinnaren i herrklassen.
Och så Marre - vinnare i sin egen klass.
Och så återhämtning vid en camping i Falun med Sonen. Livet är härligt!
 
Men i morgon, då börjar uppladdningen inför Kalmar Ironman. Gulp.

fredag 5 juli 2013

Önskar så att jag var massör....

Ladda, ladda, ladda


Spanar läget

Tog en kvällspromenad för att kika på tävlingsområde och den kalla ån. Det såg fridfullt ut. Än.







torsdag 4 juli 2013

Sista rycket

Sista rycket nu, både inför Vansbro Triathlon och inför semester. För Vansbro firade jag det hela med att dra iväg på en lunchjogg i går. Var väldigt osugen innan och känslan släppte inte under passet heller. Det var tungt, hög puls, kändes som att jag sprang superfort fast det gick så sakta så myggorna hann ikapp och lyckades bita mig. Då är det inte sprint direkt....
På kvällen däremot fick jag sällskap av MTB-räven och Fröken Simfena då vi gav oss ut i stora skogen. Lurades ut på värsta kalhygget när stigen "helt plötsligt försvann" (kan tilläggas att tydligen hade samma stig helt plötsligt försvunnit även förra gången de här tjejerna varit på samma ställe). Roligt var det och nya skrubbsår fick jag, vilka jag för övrigt måste dölja på alla sätt och vis så att de coola landsvägscyklisterna på lördag inte tror att jag sysslar med dirty saker på fritiden. Däremot lika feg som vanligt och vågar inte vara iklickad där det är stökigt, dvs på alla ställen utom asfalt- och grusväg. :)
Ovan: MTB-räven funderar över om hon ska våga cykla ner för monsterstupet eller inte. Jag behövde inte fundera. Släppte ner cykeln och gick baklänges ner på typiskt kärringmanér.
Och så starka Fröken Simfena. Baddräkten skymtas under den rosa t-shirten.
 
Nu jobbar jag några timmar till, sen åker jag hem och fyller husvagnen med vin och sprit och drar till Vansbro för en hejdundrande spritfest! Eller vänta, kanske var det lite annat som skulle styras med där också innan fyllan på lördag kväll. Och temperaturen just nu är hela 16 grader.