tisdag 11 juni 2019

Spring för Terese

Det finns inga ord. Jag har följt Spark-i-Baken-Terese så länge jag kan minnas. Denna sprudlande, glada, energiska människa med sund syn på livet och som delat med sig av sina erfarenheter på så många sätt. Även de erfarenheter som gjort ont. I bilen hem från Idre gick jag in på hennes Instagram och blogg och läste för första gången hela historien. Den släpper inte taget om mig, jag kan inte sluta tänka på det. I går kväll grät jag mig till sömns över denna orättvisa över att hon inte kommer att få se hennes barn växa upp. Jag grät över att hennes man satt där brevid henne på sjukhussängen med tillkämpat leende och gud vet vilka känslor inom sig. Att han nu ska rodda vidare den där båten som kallas familj. Ensam. Med sin sorg.

Terese drabbades av aggressiv äggstockscancer, hon blev inlagd i slutet av april, fick sin diagnos lite senare och i lördags beslutade hon tillsammans med läkare och nära och kära att få sova resten av sin tid här på jorden. Ångesten över en kropp som förtvinar blev för stor och hennes krafter räckte inte till. Hon blev 37 år i onsdags.

Så du som kan - spring för Terese! Och ge en gåva till Cancerfonden i hennes namn Och ännu viktigare - lev ditt liv NU! Inte sen. Njut av dina val. Njuta av dina nej och njut av dina ja. Gör saker som betyder något. Kramas, älska, var snäll mot dig själv. Ta tillfället när det kommer över dig, t ex när Sonen frågar om vi ska cykla en sväng och jag blir så löjligt glad att hjärtat slår dubbelslag.
Eller när en fin vän kommer över och vi pratar om drömmar, livet vi lever och den tacksamhet vi känner.
#fuckcancer

måndag 10 juni 2019

Löparhelg i Idre

En minisemester mitt i allt stök. Har inte ens skrivit något om Siljan Runt (16 mil i regn men med snabba ben och härligt sällskap) eller något annat heller för den delen men här är en bild i alla fall.
I torsdags drog vi iväg till Idre - fyra taggade löpare. Marie hade bestämt att vi skulle springa 18 km första dagen, runt något berg. Vi kom iväg lite sent så vid 15 stod vi och skulle påbörja löpningen. Dock drog en åskstorm in precis då så vi väntade snällt i bilen tills den drog förbi.
Sen peppade vi iväg oss. 18 km - here we come! Efter ungefär en kilometer insåg vi att det här skulle bli en långdragen historia. Vacker men helt olöpbar terräng för asfaltslöpare som oss. Vi bestämde om, den här gången att vi skulle springa 30 minuter och sen besluta vad vi ska ta oss till. Efter 30 minuter hade vi kommit typ 3 km.... Vi körde lite till och vände sedan. 90 minuter och dryga 6 km blev det. Bastu och mys fick avsluta dagen. Eller rättare sagt spel. Jisses vad vi spelade den här helgen! Min pojkvän fick brännsår på armbågarna av allt spelande.
På fredagen var vädret oerhört ostadigt så vi höll oss i närheten av stugan och sprang runt en annan kulle. Mer löpning och mysigt. Sen hann vi med en bilutflykt till Grövelsjön för att dricka kaffe. Varning! Åk aldrig till Grövelsjön för att dricka kaffe. Det finns inte. Ingenstans finns det kaffe. Åk aldrig dit. Och på tal om att åka - nedan våra två guider. Det var sällan de var överens om vilket håll vi skulle åt. Det var mycket spännande....
Vi drack en hel del champagne också.
Lördag - prognosen visade sol och härligt löpväder. Nu skulle det där berget intas. Vi tog oss runt till slut men det tog nästan 4 timmar. Jisses. Vi behöver öva på att löpa i terräng. Det vi inte behöver öva på är att äta korv. Det kan vi till perfektion.
På kvällen åt vi finmiddag på Pernilla Wibergs hotell. Jag åt en ren och glass.
Det blev en helt perfekt helg. Mina batterier är helt fulla nu. Så många skratt, dåliga skämt, kramar, kärlek. Tack gänget!
Dags att ladda för Vätternrundan! Har dock inte rört cykeln på 1,5 vecka. Kanske ska lufta den lite i kväll?