tisdag 31 juli 2012

Jonas och Markus

Vilka grabbar det finns! Läser precis om två helt fenomenala (eller galna) sådana.

Nummer 1
Jonas Buud. Tog sin sjätte raka seger på Swiss Alpine Marathon i helgen. 78 km, 2400 höjdmetrar. Och honom träffade jag i en bajamaja-kö på självaste midsommarafton. Åh vad jag ångrar att jag inte hånglade ner honom i gräset. Eller hmmm, just ja, Mannen läser det här, bad om ett foto i alla fall.

Nummer 2
Markus Torgeby. 130 mil i full frihet kallar han sitt projekt att springa den svenska fjällkedjan. Det pratas om 34 mil på 6 dagar, det pratas fötter som behöver dubbelt så stor skostorlek, tår som inte ser ut som tår längre (se bild). Och jag undrar bara - varför? Nåväl, vem är jag att döma. Bilderna från Markus blogg.

Kompis det går bra nu!

Inne på sista semesterveckan, måndagen bjöd på extremt varmt och härligt väder. Passade på att paddla en sväng med sonen. Kvällen avrundades med Kettlebells och en löpsväng. Så varmt och härligt. Sommar på riktigt.

I morse ringde klockan tidigt igen. Vaknade till en gråmulen och regnig morgon. Och så var det ju långpass inplanerat. Äsch då. MTB-kompisen stämde av om vi fortfarande var PÅ eller om vi var AV. Självklart var vi PÅ. Och precis när vi ger oss av, upphör regnet på ett magiskt sätt. Eftersom det är Cykelvasa-träning, körde vi grusväg, grusväg och ännu mer grusväg i dag. Jo, det blev någon snutt asfalt också. Men hela 7 mil fick vi ihop på strax över 3 timmar. Så nöjd! Och kroppen svarade på ett helt underbart sätt. Var så taggad att jag till och med glömde bort att knäppa kort.

Resten av dagen har jag tillbringat på bio (Cockpit, se den) och slappat i soffan. Inte helt fel.

I morgon väntar en löptur och tekniskt MTB-pass. I lera säger MTB-räven.

På tal om MTB-räven har jag utlovat en belöning för henne eftersom hon jobbat så hårt som min adept i nästan ett år. Och vad passar bättre en ler-älskande räv än Tjurruset? Nä, tänkte väl det. Hon mailade något om Kalvruset men glöm det. Vi ska ut och gegga i oktober. En mil terräng. Får vi väl se hur mycket lera hon gillar efter det..... Hämnden är ljuv, så ljuv. Kolla filmen här. Jag är livrädd. På riktigt.

söndag 29 juli 2012

Tips inför Sälen AIM Challenge

Sofy har samlat en himla massa bra tips för oss alla som ska tävla i Sälen i helgen - 60 kontroller på 6 timmar. Det är inte mer än rätt att jag länkar till henne, det är ju hennes "fel" att jag vågar ställa upp.

Del 1 av den ultimata guiden till Aim Challenge
Del 2 av den ultimata guiden till Aim Challenge

Här finns mer information från Sofy, bland annat härlig video och bra-att-ha-länkar.

Marre testar - Powerade

Nu har jag tagit mod till mig och testat den blåa sportdrycken. Har tyckt att den är lite för sliskig och söt för min smak tidigare men antingen har man förändrat receptet eller så är det mina smaklökar som ändrat sig för nu smakade den riktigt bra. Perfekt att ha med sig på en långrunda i solen. Läskande och energigivande. Ge den en chans ni också!

Långpass MTB

Hade stämt träff  dag med MTB-räven, ni vet hon som jag ska tävla med på lördag. Klockan 09:00 stod jag uppställd och redo för ett brickpass, först en massa grusväg på cykel och sedan kort löpning. Solen sken och humöret var på topp när vi gav oss av, Team Milf (ja, vi heter så på lördag, vinnande namn).
 Vi hade fått en tjusig karta som vi följde så gott vi kunde men varenda by hette ju någonting med Finn så det var inte så himla lätt. MTB-räven försöker orientera och jag knäpper kort. Är rädd för att det blir så på lördag också. Det är så himla fiffigt när man är duktig på olika saker tycker jag.
Men sen hittade vi rätt korsning och drog vidare.

När vi nästan var framme, uppenbarade sig världens längsta uppförsbacke. 3 km tuggande blev det innan vi kom till toppen. Men vi visste att det vankades gofika så vi höll ut. 46,5 km senare sladdade vi in på gården till glass, sockerkaka och kaffe.
När fikat sjunkit undan något, var det dags för dagens pass nummer två, löpning. Vi fick en karta och en fast hand visade oss riktningen rätt ut i skogen. Där skulle vi tas oss ungefär 4 km till en plats där vi eventuellt kunde bli upphämtade och få skjuts hem.
Vi tyckte nog att det var alldeles för många stigar i verkligheten jämfört med kartan. Inget stämde. Lerigt och eländigt. Många träd och buskar i skogen också. Oväntat. Men till slut fick vår chaufför nog och kom och mötte oss i skogen så vi skulle komma fram någon gång. Och då hade han hunnit köra ungefär 2 mil med bil och dessutom möta oss typ halvvägs på vår rutt. Hmmm, rutinerade tjejer de där Milf-tjejerna....

En härlig dag och idel solsken i alla fall! Vi spurtade in i "mål" och tränade på målgester. Nu är vi laddade och klara!

Marre testar - Sommarträning

Innan semestern satt jag ihop ett pass som jag tänkte köra ett antal gånger när vi varit ute och flängt land och rike runt. Har inte lyckats fått till något pass med både TRX och kettlebell. Kulan har jag svingat lite varstans, bland annat som underhållning på en camping på Åland. Gubbarna flyttade stolarna och vred på nackarna så jag trodde de skulle få nackspärr när jag svingade på i bara sport-BH. De måste ha blivit yra av att se tuttarna flänga runt. Men TRX-banden har fått ligga kvar, har inte sett något lämpligt ställe att fästa dem på utan att dra för mycket uppmärksamhet till mig.

I går kom vi hem igen och jag var rastlöst som alltid. Efter en stunds övertalande lyckades jag få med Mannen på ett härligt kombi-pass; löpning till gymmet och sedan Sommarträning. Han gnällde lite över att behöva bära TRX-bandspåsen men då påminde jag honom om att han egentligen också skulle springa med kettlebell i handen och då bara muttrade han något om försökskanin.

Själva träningen då? O M G. Näst intill spyjobbigt. Första cirkeln (30 sekunder per övning, 4 övningar) gick väl OK. Varannan på TRX och varannan med KB eller helt utan verktyg (ex burbees). Cirkel två började kännas en del och i trean hann jag dö varje gång jag var fast i banden. Även Mannen var grön i ansiktet. Hualigen! Här finns passet beskrivet (men jag ändrade lite här och var för att lägga in mer TRX magövningar).
Så Marres betyg - 5 av 5 kettlebells i jobbighet och rolighet. Svettig var bara förnamnet. Måste göras om!

lördag 28 juli 2012

Marre testar

Det sägs att det är bra att alternera sin träning. Bryta invanda mönster. Chocka kroppen. Nu har jag testat sumobrottning. Inget att rekommendera om du vill ha några hela ben kvar i kroppen. Kände mig dock ganska stark och vi kom överens om att ge oss innan matchen var över eftersom vi fick lite väl mycket horn i pannan. Sonen däremot, han var helt galen och hoppade runt som en liten studsboll i sin dräkt. Fullständigt livsfarlig.
Så sumobrottning - Marre säger nej tack. Inte om du vill ha livet i behåll.

onsdag 25 juli 2012

måndag 16 juli 2012

Nu då?

Post-marathon-depressionen slog över mig som en bomb i dag (fråga Mannen som fått parera den hela dagen). Känner mig rastlös, grinig, trött, pigg, konstig. Hade en fundering på att lätt MTB-pass i dag men när Sonen valde en kompis framför sin griniga mamma, struntade jag i det också. Fortsätter att vara grinig och sur en stund till och vilar vidare.

I morgon ska jag dock träna igen, morgonträning de lux. Cirkelträning. Men jag får se hur mycket jag kör själv, kanske skriker på de andra... Hoppas kunna träna på kvällskvisten också, kanske MTB, kanske BodyStep. Vi får se hur kroppen känns.

Träningen denna vecka får bero helt och hållet på vad kroppen vill. Gärna MTB, lugna pass. Kanske en jogg om det känns OK. Nästa vecka, då kör jag igång med lite mer löpning och veckan efter ska jag försöka ge mig på mitt 4,5-timmes marathonträningsprogram men ta det lugnt med kvalitetspassen en stund till. Ser faktiskt fram emot det (trots att jag såg att det redan denna vecka är 16 km på schemat, gulp).

söndag 15 juli 2012

Dagens läge

Soffläge, chipsläge, matläge, återhämtningsläge, dvd-läge (Sherlock Holmes, nyaste, så bra), likis-läge, kärleksläge. :)

Jubileumsmarathon 1912 - 2012

Börjar med att säga - vilken grej! Jag är så otroligt glad över att fått möjligheten att delta i detta fantastiska lopp. Ett stycke historia, en del av löpar-Sverige, så mycket arbete bakom för att få till den rätta känslan genom hela evenemanget. Och sen vill jag säga - fy f*n vilket j##### lopp. Men kanske ska jag ta det från början.

Min uppladdning var inte den bästa som jag nämnt tidigare och värre skulle det bli. Vi tog nämligen färjan från Åbo till Stockholm på fredag kväll, anlände Stockholm 06.10. Utan att fått en blund i ögonen. Helt omöjligt att sova. Båten ruskade som besatt, jag var nervös inför maran och... ja, det funkade helt enkelt inte. Jagade rätt på ett frukostöppet McDonalds där vi stod i kön tillsammans med gänget som var på väg hem från krogen och var för fulla för att kunna läsa menyn och bad om det fetaste de hade.

Vi tog vår McDonalds-frukost och åkte till Strandvägen där vi satt i solen, åt frukost och tittade på båtarna. Försökte slumra en stund i bilen innan nummerlappsuthämtningen öppnade. Gick inte.
Härlig känsla att komma in på den marknad som man hade gjort nummerlappsutdelningen till. Mysigt! Vi gick runt en stund och bara insöp atmosfären, försökte bli taggade trots grusiga ögon. Vidare mot hotellet i Värtahamnen för att lämna av packning och barn.

Nu började det närma sig! Vi tog med oss en varsin sallad till lunch, satt på Stadion och tittade på alla löpare som kom in och fotograferades, magiskt! Även på Östermalms IP var stämningen hög, upplevde den dock mest från bajamaja-kön. Mannen, som är toksnabb och startade i grupp 1, drog iväg och ensam blev jag kvar med en italienare som flirtade järnet med söta-snälla-lilla-svenska-flicka-som-väl-inte-ska-springa-marathon-för-det-vara-inget-för-flickor. Pyttsan gubbe.
Stod nervös och väntade utanför Stadion på att min startgrupp skulle få gå in. Mäktigt att glida in på Stadion till publikens jubel, höra "gevären" dundra och sedan iväg. Otroligt mycket folk som hejade och ropade, så kul!

Loppet då. Hade redan innan start känningar i vänster höftböjare, troligtvis efter simingen i söndags. Detta gav inte med sig utan spred sig på ett obehagligt sätt till vänster utsida höft. Tror att jag överkompenserade så det dessutom spred sig till höger utsida höft. Fram till en mil gick det ganska bra (en timme ungefär), vid femton km började smärtan öka något men det gick fortfarande bra. Jag stannade första gången vid 7,5 km och drack, sedan vid varannan vätskestation fram till vändningen vid 2 mil. Gick hur bra som helst. Men vid vändningen började smärtan tillta. Från 25 km provade jag att stretcha varannan km men kom inte åt stället riktigt. Vid 3 mil tänkte jag kliva av. Vid 33 km hade jag så ont så jag nästan grät. Kände att det gjorde något mindre ont att småjogga, att gå var vidrigt för höften. Försökte hitta ställen i vägen där det lutade åt höger för då var det något bättre. Hoppades på uppförsbackar för då var smärtan mindre än i nerförsbackarna då den också strålade ut i knä och benhinnor. Nä, inte var det kul. Och här snackar vi en bana som bara innehöll upp- och nerförsbackar, inga släta partier alls. Vissa delar var dessutom genom ganska tråkiga delar av Stockholm, utan publik, men ex i Sollentuna var det helt otroligt med alla människor, gamla bilar, musik och folkfest.

Fortfarande vid 35 km var jag osäker på om jag skulle uthärda smärtan in i mål, bestämde mig vid 25 km att det definitivt "bara" skulle bli den gamla mara-distansen 40 075 km så när jag kom in på Valhallavägen och in på Stadion, var valet enkelt. In i mål och en kamp för att gå till Östermalms IP för att hämta ut Finisher-tröjan och min väska. Som tur var hade Mannen tagit sig tillbaka till Stadion med bilen så jag fick skjuts till hotellet. Vet inte hur jag hade fixat det annars.

Lyckades äta, dricka en öl, ta några Alvedon och sedan försöka sova. Ont, ont, ont.
I dag känns höften fortfarande öm men när jag väl kommer igång och rör på mig så går det bättre. Så vi rörde oss mot Stadion i dag också för att delta i den stora festen. Vilken grej! Mat, underhållning, bilder från loppet, så häftigt! Och ännu mer stolt över att ha genomfört detta historiska lopp. Och vinnaren i utklädningstävlingen får pris av självaste Evy Palm.

Känner mig fortfarande stel och har ont när jag sitter still. Passade därför på att återhämtningsdammsuga nu när jag kom hem. Förena nytta med nöje. :) Och fundera över hur jag ska lägga upp träningen inför nästa mara..... Ingen simning innan (ingen risk, den är i november) och betydligt mer löpning på asfalt. Amen.

lördag 14 juli 2012

onsdag 11 juli 2012

Uppladdning Jubileumsmarathon

Hela 2011 var ett marathonfritt år för mig efter att ha sprungit Stockholm Marathon fem år i rad innan det. Konstigt år, tomt på något sätt. Men i år ska jag slå till med två marathon, bara för att. Det första av dem är på lördag. Oooops. Det är inte helt ultimat att ha en mara så här på semestern, uppladdning blir.... annorlunda. Träningen är gjord i och med mitt sista långpass på 25 km för en vecka sedan. Efter det är det finlir som gäller, några snabba pass, några håll-igång-benen-pass. Vila, äta, ladda mentalt.

Just i år har jag inte haft någon vettig plan för uppladdningen, det har blivit lite hoppsan-hejsan över det hela. Ta dagen som den kommer. Simmade ett Vansbrosim t ex. Inte helt optimalt känner jag av träningsvärken. Och när jag är i Finland på semester älskar jag att springa på alla barndomsstigar och underbara grusvägar, nu måste jag avväga om det är värt det eller inte. Trist.
Och en kolhydratuppladdning på vinegum från båten och finsk korv med finsk senap vet jag inte heller om det är det bästa. Eller så springer jag racerfort på det. Eller blir nya bajsmannen (ni vet han från Göteborgsvarvet med vita shorts och en..... olycka där i).

Några generella tips jag kan ge för er som springer er första mara på lördag:

1. Gör upp en plan, oavsett hur planen ser ut. Titta på banprofilen, se efter vart vätskekontrollerna är, hur lägger jag upp mitt lopp, har jag tidsmål eller ska jag bara genomföra, var ska jag börja öka om jag har krafter kvar osv. Otroligt värdefullt att veta innan för hjärnan samarbetar inte jättebra när du sprungit långt.

2. Dela upp loppet i delmål, kanske första milen, till vändningen osv. Tänk INTE hela loppet. Nu har du dessutom chansen att gå i mål efter 40 075 meter eller ta en extra slinga för att få ihop 42 195 meter. Och det bästa av allt - du behöver inte bestämma innan vilken sträcka du tar.

3. Sov och vila mycket veckan innan loppet. Kanske kan du inte sova ordentligt sista natten men då kan du trösta dig med att du har vilat rejält innan.

4. Om du inte testat att göra en kolhydrattömning innan, gör det inte nu. Lita på att du känner din kropp och gör som du brukar inför långpass. Ät extra kolhydrater, bra mat som din kropp behöver men inget överdrivet. Inte kul att stå på startlinjen med ballongkänsla. Tro mig, jag har testat.

5. Förbered kläder, grejer och allt du kan dagen innan. Se till att undanröja så många stressmoment som möjligt. Onödigt att slösa energi på en oladdad Garmin-klocka....

6. NJUT! Det här är egentligen den bästa veckan i en marathonträning, all träning är gjord, du kan ligga och pilla dig i naveln och bara invänta loppet, festen. Och vilken grej att vara med om, once-in-a-life-time-grej!
Själv fortsätter jag äta korv (och tårta), surfa, ladda mentalt, basta, ta någon kortare löpturer till, tar sedan båten på fredag kväll mot Stockholm, kliver av båten tiiiiidigt lördag morgon, äter frukost, softar, hämtar nummerlapp, äter lunch och sedan - njutspringer en jubileumsmara.
Min målbild - bilden efter förra maran då jag satte PB och var sjukt stolt.

måndag 9 juli 2012

Sponsring Hofors Adventure Group


För ett tag sedan nämnde jag något om ett nytt sponsringskontrakt, nu är det klart och det är Hofors Adventure Group som har det goda omdömet att sponsra mig. Kolla vilken snygg cykeltröja jag fått (dock inte jag som poserar i den nedan utan en i multisportlaget), känner mig nästan som ett proffs! Gjorde reklam för dem för fulla muggar i Vansbro. Detsamma gäller givetvis under Jubileumsmaran.
Hofors Adventure Group är ett multisportlag med bas i Hofors, de har rönt stora framgångar i exempelvis Åre Extreme Challenge (som de tävlade i individuellt) och Sälen Aim Challenge. Varje år anordnar de också en tävling i Hofors för att uppmuntra fler till att prova på multisport. I år är det fjärde gången som tävlingen anordnas, och för varje år blir det fler och fler deltagare. Även "proffs" börjar hitta till tävlingen. Från början fanns bara en sträcka (lång sådan), nu kan man välja mellan lång (vinnartid ca 4 - 4,5 timmar) och kort bana (vinnartid ca 2,5 - 3 timmar). Två personer per lag; herr, dam eller mixed. I tävlingen cyklar man MTB, springer, paddlar (kanot går att hyra) och så är det i år även ett äventyrsmoment som är hemligt. Men ALLA kan delta, oavsett om du tävlat tidigare eller inte. I år går tävlingen inuti en gruva, så coolt!
Anmäl dig till årets multisporttävling som går av stapeln 25/8!

Gainomax Sports Team Lidingö

lidingo-stor


Nu har även Sports Team-deltagandet inför Vansbrosimningen tagit slut. Jag är oändligt tacksam över den sponsring som Gainomax gett mig i form av bars och återhämtningsdryck. Det är också trevligt att för en stund få "kollegor" som tränar mot samma mål. Men framför allt gillar jag de experter som Gainomax binder upp inför varje lopp, det är erfarna motionärer/elit som hjälper oss att nå våra mål. Proffsigt!

Det är dags att ansöka om en plats till Gainomax Sports Team Lidingö, jag hoppas och håller tummarna för att jag platsar där, det är ju faktiskt löpare jag är i grund och botten *blink*. Ansök du också! Det gör du här.

Morgonträning och Gainomax-överraskning

Rivstartade den här veckan med morgonträning. Ett tappert gäng tog sig till gymmet till klockan åtta för att riva av ett svettigt cirkelpass. Och svettigt blev det. Jag hade trixat om i det ursprungliga programmet för att få in kettlebells och även trx. Sjukt jobbigt. Darrade fortfarande en timme efter träningen.

När darrningarna gett sig, hämtade jag ut ett Gainomax-paket som kommit förra veckan. Rolig överraskning!

söndag 8 juli 2012

Vansbrosimmet 2012

En lite annorlunda uppladdning i form av resa till Madonna-konsert och Ullared för shopping. En riktig tjejresa som gav energi och ont i skrattmusklerna.

Kom hem, gosade med familjen och drog sedan iväg med Mannen i den underbara sommarnatten. Vi tog MTB-cyklarna och hittade nya, vackra vägar. Varmt och skönt, sommarkänsla. Snabba och lätta ben.
I morse vaknade jag innan klockan ringde, hade ångest över yr's prognos för dagen, regnet smattrade ner hela vägen till Vansbro. Men precis innan Vansbro upphörde regnet, halleluja. Vi hämtade ut nummerlapparna och drog till starten för att fylla på med Keso. Satt på rälsen och bara njöt av stämningen. Regnet började falla lite lätt men inget störande.

Starten var annorlunda i år, startgruppen släpptes in i fållan och sen var det fritt fram att gå ner i vattnet. Jag glömde fixa mina glasögon, skulle ju för första gången i mitt liv spotta i dem. Urk. Men backade tillbaka och gjorde det ändå. Inte för att det hjälpte för det var immigt från start och in i mål.

Simningen gick väl så där, när jag simmat 500 meter kändes som att jag hade simmat minst 1 km. Sakta, sakta försökte jag tänka på annat, fokus på semestern eller vad som helst. Simmade alldeles för lite med "rätt" teknik, det blev slafsigt helt enkelt. Till slut hade jag avverkat 1 km, sedan 500 meter till och jag kunde se Enervits flytbrygga vilket innebar att jag skulle svänga in på slutspurten. Hängde en stund vid Enervit och försökte rätta till mina glasögon men det var så himla strömt där så det gick nästan inte.

850 meter kvar, gick ganska bra första hudnra metrarna. Gott om plats, inte så många sparkande fötter som tidigare. Valde att ligga kvar bakom en tjej vid bryggan hela sträckan. Ingen stress eller panik, bara lugn simning och en förhoppning att komma i mål.

Äntligen, såg målet och la in en liten spurt. Tog mig upp och hamnade i en kalabalik där en man kollapsat precis brevid mig. Tog min medalj, lite varm dryck och iväg för att hämta kläderna. Det tokregnade. Kaos i duschen, för lite plats under taket. Sedan god mat och hemfärd. Ganska nöjd med tanke på den lilla träningen.
Lärdom: Det är smart att träna simning innan en simtävling
Antal kallsupar: Två, en liten och en rejäl där jag höll på att bli upplockad på bryggan

Gör jag det igen? Troligtvis.

Nu är det dags

tisdag 3 juli 2012

Madonna

I morgon drar jag till Göteborg för att se Madonna igen. Turnén är sågad men jag tror att jag kommer att njuta av varje sekund i alla fall. Götet bjuder på 25 grader och sol i morgon kväll. Kanske en öl innan. Bästa tjejerna som sällskap. Då kan ju inget gå fel. Bild från Aftonbladet.

Hur du genomför Vansbrosimmet

Det här är tredje gången jag ska ge mig i kast med att simma i Vansbro. Första året gjorde jag tjejklassikern parallellt med stora klassikern vilket då innebar simning i dagarna två. Förra året enbart en simning vilket räckte gått och väl.

När det gäller träning, hade jag ett gediget program som jag följde ända från jul första året. Det simmades längd efter längd, minst en gång i veckan. Började med en kilometer för att i slutet vara upp i två kilometer. Köpte en våtdräkt och simmade en hel del i öppet vatten också. Övade på teknik och på att våga.

År två simmade jag ett fåtal gånger i bassäng och började utomhusträningen efter midsommar. Hoppade i några gånger men simmade ganska långt då jag var i.

I år har jag simmat två gånger, den ena gången 20 minuter och den andra 25 minuter. Vattnet var kring 17 grader (eller något lägre) och fokus har legat på att känna mig trygg i kallt vatten och i våtdräkten. Inget crap kring teknik eller sånt. Det hinns inte med. Nu blir det som det blir.
Karta över Vansbrosimningen


Vansbrosimningen klarar de flesta av kring dryga timmen så rent uppladdningsmässigt tycker jag inte det behövs något extra (lite sent att börja bygga på med extra underhudsfett). Det som de flesta tycker är läskigt är förstås att simma i öppet, strömmande vatten med en massa ben och armar och flaxar runt omkring. Men det är inte så farligt som man kan tro. Gällande kylan finns det bra fett att köpa i mässan, ullfett. Luktar skunk, vet inte om det hjälper på riktigt men placeboeffekten är hundraprocentig....

Tänk på att ha gått om tid på dig från uthämtningen av nummerlapp/simmössa för det är en bra bit från målet till starten. Du får en påse där du kan lägga handduk, kläder mm som sedan hämtas ut vid målet. Använd den, smart!

Jag kommer att starta innan 12 vilket innebär att jag äter en ordentlig frukost, fyller sedan på med några mackor/Gainomax bars eller annat innan start. Det vankas ju mat när jag kommer i mål.

Ta det lugnt, starta bland de sista och ta allt i din egen takt. Håll dig nära repen första 2 km, det finns massor med funktionärer i båtar som håller koll på varje kallsup du tar (jag lovar, jag har testat många gånger). I år är dessutom starten annorlunda, du prickas av i startfållan och får dra iväg själv, ingen repstart alltså. Skönt!
När du kommit i vattnet, svänger Vanån 90 grader mot höger och det är dags att börja simma på riktigt. Om du vill ha mer "medström", simma lite mer mot mitten av ån. Det finns ett antal distansmarkeringar (stora, vita bollar) men jag brukar alltid missa dem. De första två kilometrarna går fort, mycket att titta på och medströms. Det brukar också finnas en Enervit energistation mot slutet av Vanån där det serveras varm energidryck, rekommenderas om du har tid.

Efter två kilometer är det dags att runda eken (?), titta på klockan som gubbarna i ekan där håller upp (om du vill veta hur snabbt du simmat, för mig tar det ungefär lika lång tid att simma två km nerströms som en km uppströms). De brukar också bjuda på sockerbitar.

Det är nu det börjar på allvar. Det börjar märkas direkt ett det är motström här, det sägs att Vanån också är varmare än Västerdalälven men det har jag nog inte märkt. Det är bryggor efter hela Västerdalälven så behöver du hänga en stund för att rätta till glasögon så är det något lättare här. Här brukar det blir trångt. Startgruppen efter har hunnit i kapp dig (kanske) och du har hunnit i kapp de mer långsamma simmare i startgruppen innan. Ett himla virrvar av badmössor i en massa olika färger.

Den sista kilometern kan kännas som en evighet men fokusera på publiken, funktionärerna och att du snart är i mål.

Målet syns lång väg, synd bara att det tar sån tid att ta sig dit.... Sätt handen på "målplanket", ta dig uppför rampen och du är i mål. Tjohoooo! Om du har våtdräkt, skala av dig den direkt så du kan bli varm. Varm energidryck väntar dig här. Hämta din påse som du lämnat in vid starten, ta en varm dusch (förhoppningsvis), ät mat och njut.
Här kommer också en film som Mats Rupertson (som bäst 12:a på Vansbro, tävlar i mastersimning) gjort kring Vansbrosimningen. Mats hjälper oss i Gainomax Sports Team med uppladdning inför Vansbrosimmet.

Sommarträning

I dag är min sista officiella jobbardag innan semestern. Kommer att jobba lite till i veckan men inte från kontoret. Firar det med solsken, långpass och kanske ett glas rosé i kväll.

Dags att fundera över sommarträningen! Har tänkt plåga Mannen med cirkelträning i sommar, ett program á la 500 kcal som jag kört som morgonträning emellanåt. Har lagt upp det så man kan vara två att att köra med en uppsättning TRX-band och en kettlebell. Ser fram emot att få testa det första gången, blir troligtvis i början av nästa vecka.

Varje övning görs i 30 sekunder, tre omgångar per cirkel, vila 2 minuter mellan varje cirkel.

Cirkel 1
Burbees (gärna med KB)
Utfall höger med hopp i TRX
Dubbelhandssving KB
Utfall vänster med hopp i TRX

Cirkel 2
Thrusters med KB
Mountain Climbers
Good mornings med KB
Rodd i TRX

Cirkel 3
TRX Running man (i plankställning)
Båten med KB (upp och ner)
Armhävningar i TRX
Benböj med sving, KB

Om någon hinner testa innan jag testar, berätta hur det var! Jobbigt? Lätt? Kräktes du? Mycket?