måndag 30 mars 2015

Reklampaus

I dag öppnar anmälningarna för två roliga saker på AeroStep, häng på låset och anmäl dig fort som blixten!

Först ut en workshop i kettlebells. Både för dig som svingat förut men också för dig som är helt ny. Vi går igenom alla grunder såsom dubbelsving, enkelsving, clean, snatch, jerk men också andra "styrkeövningar" för att visa på att en kettlebell är allt som behövs för att träna hela kroppen. Anmälan här.
Och så är det dags för Bootcamp igen. Jag och min energifyllda kompis Carola kick-startar våren med träning 3 dagar i veckan, 4 veckor. Så ställ klockan på tiiiiiidigt (vi kör 06:30 - 07:15), klistra på leendet och KÖR. Anmälan här.

lördag 28 mars 2015

Utan trosor i Gävle

Varning - det kan förekomma stötande bilder i detta inlägg!

I dag när solen sken som mest gick jag in med några klubbisar för att bidra till Barncancerfonden genom Spin of Hope. 46 cyklar och alla var upptagna. Tror att när jag gick därifrån (vid lunch) hade Friskis & Svettis samlat in 100 000 kr. Så bra!
Jag fick ta över efter svettiga Camilla och sedan skulle Rolf ta över efter mig. En härligt insvettad cykel.
Taggade och redo i våra fina tävlingsdräkter.
Det var ett bra pass och jag körde lite eget för att krydda det hela. En wattcykel gjorde spinningen mycket trevligare. Körde så mycket jag orkade i tempoställning och däremellan körde jag tungt, tungt.

Efter en timmes spinning drog jag på mig löparskorna och gav mig ut på en 6 km löprunda i soliga Gävle. Följde bansträckningen för Gävle Triathlons egna tävling (du har väl anmält dig?).
Och det är nu som det kört ihop sig på trosfronten. Hade liksom glömt bort att ta med extrapar så även löpningen fick bli utan trosor. För att få bildbevis måste du klicka på bilden nedanför.
Men jeeeeeezus! Snuskhummer där! Trodde du verkligen på det där? Usch, vilka läsare jag har. Jag gissar också att det här inlägget går upp i toppen på statistiken. Borde ha mer naket på bloggen, helt klart.

fredag 27 mars 2015

Svett och etikett är tillbaka!

Underbara Kalle är tillbaka i rutan! Du kan se avsnitten i i SVT Flow här. Veckans avsnitt handlade om cyclocross, underbart! Och dessa citat som Kalle slänger ur sig:

"En cykel kostar som en etta med kokvrå i Katrineholm"
"Man känner sig fri när man cyklar. Fri i ett fängelse av tajt, tajt lycra"

Det är så sant. Jag längtar efter att få plocka ut min geting nu.

torsdag 26 mars 2015

Träning är inte bara Kesella och Powerwalks

Torsdag - varför inte sticka ut hakan lite? Se fram emot några "hatmail" under några dagar? Tja, why not!

Jag tränar hårt. Allt är relativt förstås, hur hårt är hårt? Inte lika hårt som min kompis Joel (ni vet, han som kvalat in till Ironman VM) men definitivt hårdare än många andra medelålders motionärer som jag känner.

Jag tycker också det är OK att träning inte är roligt. Inte kanske i långa loppet för någonstans ska det vara värt att träna hårt. Men jag gör många grispass som är långt ifrån mysiga och/eller roliga men de behövs för att jag ska utvecklas som triathlet. Jag tränar på konstiga tider, inte för att det är kul att gå upp innan fem för att köra ett långpass utan jag behöver det för att prestera. Pass som gör mig så trött att jag inte orkar vara i min egen kropp. Typ.

Jag tror dock väldigt många tänker att träning är synonymt med Kesella och Powewalks (ni vet, de där bilderna på Instagram). Men surprise, surprise, vill du utmana din kropp så måste du faktiskt ge dig ut utanför den där Kesella-boxen ibland. Det finns inga genvägar. Och det är inte så farligt. Våga! Börja älska gristräning! Och när du ändå avsätter tid för träning, gör det på riktigt! Men förstås, ha en plan för din träning. Det ska finnas en periodisering, en plan, en fördelning mellan hårda/medel/återhämtningspass, en tanke och syfte med varje pass (vad ska just det här passet ge mig).

Träna hårt men smart! Att få en blodblåsa eller två är coolt.

Och just ja, man får äta Kesella också, eller varför inte våfflor med jordgubbar.




måndag 23 mars 2015

Vad hände?

Dottern ringde mig för några veckor sedan när jag var på tjänsteresa och chockade mig totalt. Hon ville åka skidor med mig. Inte utför som hon brukar utan faktiskt längdskidor. Förra gången hon åkte längdskidor var hon så arg så snön smält runt henne. Hon tog av sig skidorna och klampade sönder alla spår hon kunde hitta. Notera att detta INTE hände när hon var liten utan för några år sedan.
 
Så när hon ringde höll jag på att ramla av stolen. Jag frågade vilket av loppen under Vasaloppet hon ville åka och svaret var tydligt - "inte något tjejlopp i alla fall". Vi är ganska lika hon och jag, märks det? Vi beslutade att Kortvasan kunde vara ett bra alternativ att börja med.

Sagt och gjort, när anmälan öppnade i går så anmälde jag oss. Hennes reaktion var väl inte att hoppa upp och ner och jubla utan mer... modest. Nåväl, hon har ju nästan ett år på sig att förlika sig med tanken att åka ett skidlopp med sin kära mor.
Och innan det hände också något konstigt. Vet inte hur och det var definitivt inte planerat men ja, ja, det blir väl lite skidåkning nästa år också.
 

Träna.nu

En ny, spännande träningsportal har sett dagens ljus. Givetvis är Marres Marathon representerat bland träningsbloggarna. Gör ett besök! Här hittar du bloggarna.

söndag 22 mars 2015

Världsvattendagen

Hur spenderar man den bäst? På simhallen förstås. Teamade upp med bästa simcoachen SSSSara och först ut var Aquabike.
Det är kondition och styrka i vattnet med en låtsashäst (se ovan). Man ska "cykla", stå på den och göra benböj, armhävningar, dips - ja alla möjliga övningar som kräver "här-och-nu-känsla" och balans. Rätt vad det är så ramlar man på någon kompis. Mysigt.

Sen fortsatte vi med vattengympa. Och varje gång jag provar slås jag av hur jobbigt det är. Hualigen.

Det var också lagkapp för sponsorerna till Sim77. Och vi kom tvåa! Hurra! Vi är så bra vi på IT. Bild på hela silverlaget. 4 x 25 meter så det var sjukt jobbigt för mig som är van med långdistans. Jag blir så stressad när det ska gå snabbt. Lyckades dock fjäska till mig hos huvuddomaren så INGEN fick dyka i. Det tyckte Sara var bra för hon var så osäker på just det momentet. :)
Ja OK, det var bara två lag med och jag fick inte ens vara med på videon för jag körde sista-sträckan för vårt lag. Men ändå. Det ser snyggt ut!

fredag 20 mars 2015

När Crossfit-fröknarna har fredagskänslor


Vinter igen

Den plötsliga vårkänslan försvann i ett nafs. När jag tittade ut genom fönstret i morse möttes jag av snö. Oh no. Tur att jag hann ut en kort sväng i går och trots att klockan slagit 20 så var det fortfarande 7 grader varmt. Underbar känsla. Dock inte i kroppen som protesterade rejält. Det gjorde ont i höften, låret kändes konstigt, andningen var tung. Och då snackar vi inte direkt en mara utan 6 blygsamma kilometrar.

I dag började jag dagen med sim igen, något bättre performance än förra gången men det är långt ifrån bra. Jag som ska tävla i morgon och allt..... Ni får veta ALLT sen. Nu måste jag kolhydratladda. Det är ju ändå 25 meter som ska avverkas.

Och sist men inte minst, två böcker som inte har ett dugg med träning att göra men som jag tycker ni ska läsa om ni inte redan gjort det. Önskar jag hade dem olästa så jag fick läsa dem en gång till. Så bra var de. Köp här och här.
Sista brevet från din älskadeLivet efter dig

tisdag 17 mars 2015

Simdejt

Egentligen fick jag inte simma för coachen men jag kände mig rebellisk och susade iväg till simhallen i morse i alla fall. Ssssara fick sätta ihop ett pass men jag bad på mina bara knän att hon skulle vara snäll och tänka på att jag varit sjuk. Hon var konstigt nog ganska snäll, förutom det här med fenbenen då. Fast det kan man nog inte träna på ett "lätt" sätt. Förutom fenben en serie med 200 fritt följt av 4 x 50 fr med accelererande fart för varje. Gånger två.

Hennes "lätta" variant av fenben var 3 x (100 fenben frisimsbentag + 100 fenben fjärilsbentag). Jag är ju så mallig för jag typ kan fjäril. Typ. Men jag dog efter första fjärilsförsöket. Men det blev ändå totalt 400 meter fenben, sista 200 fick hon köra själv.
Så kul att se ett proffs in action - det ser så fruktansvärt lätt ut när hon simmar. Hann inte fota förrän hon dunkade in i kaklet. På avsim (eller avsvim som jag kallade det i dag efter min känsla....).
Nu väntar kettlebellssvingande med en sjuk träningsvärk i rukken. Kämpa Marre!

måndag 16 mars 2015

Ljuset i tunneln

Eller är det bara våren? Hur som helst börjar kroppen kännas OK. I går ägnade jag mig åt en enorm träningsutmaning - promenadbingo. Och dåligt gick det. Borde vara fyra i rad och inte fem i rad tycker jag.
Bingo-Berra ovan snackade om vinst varje gång men när vi konfronterade henne med det mumlade hon något om hälsovinst.... Jada, jada, ungefär som att säga att frukt är godis. Det är det INTE.

Jag och fina vännen var dock nöjda ändå trots att nummer 17 aldrig dök upp.
Kvällen avslutades med skiftesintervaller och crossfit. Kroppen var med mig, halleluja.

Skiftesintervaller, vad kan det vara för skumt då? Jo, det är intervaller där du under en stund (i detta fall 2 minuter) ligger över din tröskel (ungefär 120 % av tröskel) och sedan direkt går ner strax under tröskel i 4 minuter. Två gånger så och de två sista gångerna fyra minuter under tröskel och schmack över tröskel i 2 minuter. Skön, pirrande känsla i benen. Du ska lära dig att jobba med mjölksyra och givetvis bredda din repertoar.
I dag har jag samtalat med coachen som säger lugn och fin. Kunde jag ju räkna ut med lilltån. Så kort, kort löp (konstaterar att skidspåren nu är borta), 5 minuter roddmaskin och sen fyra set av knäböj, marklyft, chins och dips. Busade till det och strösslade blandningen med latsdrag och mage också.

lördag 14 mars 2015

Vårkänslor

Bästa känslan i dag när jag får kliva över Sonens och hans kompisars cyklar på väg in efter simmet.
Simmet ja, SSSSara har gett sig tusan på att jag ska lära mig att dyka. Hon säger något om att alla kroppsdelar ska ramla ner i rätt ordning. Hallå! Lätt för henne att säga som är 25! Jag är medelålders och mina kroppsdelar faller liksom lite hur som helst. Allt vill ju neråt nuförtiden. I duschen kunde jag konstatera att det nog blev några mag- och lårplask, var snyggt rosa både här och var....

Mera vår! Rosevin i glasen i kväll!
Och mello. Sonen tycker helt plötsligt att vita jeans är snygga. Jag provade ett par tidigare i dag och då ruskade han intensivt på huvudet men när Isa har dragit på sig exakt likadana var det tydligen OK. Måste vara något med de där medelålders kroppsdelarna som faller neråt i oordning. Veckopeng indragen.
Och i morgon på min spinningklass har jag med några gamla godingar såsom denna.
Du kommer väl? 

torsdag 12 mars 2015

Nästan träning

I går fick jag ta på mig träningskläderna igen! Ja, fast inte träna förstås men det var ändå närmast heligt att få dra på sig lycra igen. Dock kände jag redan under rörligheten att den här kroppen behöver mer vila då svetten droppade ner efter några få plankor och höftöppnare.

I morse träffade jag Fröken Simfena och förde försiktigt på tal att jag kanske skulle hoppa i bassängen med henne men fick ett skarpt NEJ och en blick som inte direkt var förhandlingsbar tillbaka. Jag förstår. Jag vilar.

Medan jag vilar har jag hunnit träffa adepten för att fila planer och så har jag ätit lunch med en riktig skönhet. Kan ni gissa vem?
I dag coachar jag crossfit, har bestämt mig för att köra Open med dem, ni vet uttagningarna till VM i Crossfit? Det blir kul. För mig.

Och så dör jag "jag-är-en-så-stolt-mamma-döden" när jag läser Dotterns blogginlägg. Vilket språk! Vilken författare! Vilken skön och klok ung kvinna! Vem har hon ärvt det där av? :)

måndag 9 mars 2015

Sjukstuga

I stället för att få köra Vasaloppsspinning med kollegorna på gymmet fick jag titta på Vasaloppet i soffan.

Fick också vicka bort mina båda klasser på eftermiddagen. Kvällens simning med Gävle Tri var bara att glömma. Tyckte synd om mig själv mest hela dagen.

Dottern försökte pigga upp på alla möjliga sätt - enligt henne är det effektivt att kyla tårna när man får febertoppar. Kanske, för jag mådde genast bättre efter behandlingen. Eller var det för att jag låg dubbelvikt av skratt kanske?
Och ungefär i den där positionen tillbringade jag hela dagen. Ibland låg jag ner för att variera.

I dag skiner solen, jag aktar mig för att läsa på bloggar och Funbeat om premiärturer med racer på asfaltsvägar, om långpass i solsken och med fågelkvitter i öronen (du borde skämmas Cavallin - "fågelkvitter och porlande bäckar underlättade löpningen", tjejen sprang 30 km för skojs skull) och andra roliga motionsaktiviteter jag kunde sysslat med i stället för att ligga i soffan. I dag har jag dessutom ingen röst vilket Dottern tycker är skönt .

Nä, nu längtar jag efter att återuppta långpass/terapisamtal med de här Camillorna

och med de här pinglorna

Jag vill cykla långpass (och FIKA) med det här gänget

Som grädde på moset dök mina nya cykelkläder upp i veckan. Som jag längtar efter att få prova dem på riktigt.
 Tur att tulpanerna från veckan lever, enda ljuspunkten just nu. Ja jag vet, jag är en dramaqueen.

lördag 7 mars 2015

Saker jag gör i soffan

Jo, jag får betala priset i dag. Hade inte väntat mig något annat. Ligger i soffan och orkar knappt lyfta huvudet. Men jag har nog jobbat ihop till det här med mitt stressiga schema senaste veckorna, Öppet Spår i söndags och dåligt med sömn. Men det är ganska skönt att ligga här och fundera över triathlonsatsningen som börjar på allvar så fort jag är pigg igen.

Som inspiration tittar jag om och om igen på den första Järnmannen som kördes i Kalmar 1994. Vilka underbara bilder! Vilka underbara människor! En tjej som startade, resten killar. Notera särskilt växlingsområdet med trästolar som cykeln lutas mot - sjukt praktiskt att kunna sätta sig ner för att sätta på skorna! Och så älskar jag låtvalet när maran början - "bang, bang, you shot me down". Mmmmm, exakt så känns det. Och jag längtar till IM Copenhagen. På riktigt.

fredag 6 mars 2015

Så nöjd

Och jag gjorde det! Tog det lugnt, hejdade mig när pulsen skenade (direkt när det kom en backe) men åkte ändå på 1:06 mellan Evertsberg och Oxberg (14 km). Nästan 30 minuter snabbare än i söndags med tokförkylning i kroppen men å andra sidan en kortare sträcka. Hur hade det varit i söndags med liknande förutsättningar? Vem vet men jag kanske är lite skidåkare ändå. Lite. 
Men nu laddar jag om (när jag blivit frisk). Nu är det triathlon som gäller. Hittade en bild från tri-klubbisen efter provsim dagen innan Kalmar som speglar vad jag känner för triathlon - glädje, vänner, energi. Låt säsongen börja!

Väntan i Evertsberg

På Mari som kör så det ryker mot Mångsbodarna.
Och sedan Cia som kör för att byta av mig. Mår tyvärr dåligt fortfarande och fick byta till en kortare sträcka som jag hoppas kunna fixa utan att pulsen skenar.

Underbart väder! Underbar stämning!

torsdag 5 mars 2015

Fifty Shades of Grey vs Öppet Spår söndag


Japp, nu är det gjort. Jag har också sett filmen alla (?) pratar om. Den gråa. Går faktiskt att jämföra väldigt mycket mitt Öppet Spår i söndags. Ingen direkt handling, några ljusglimtar här och var, överreklamerad, grötigt. Men på Öppet Spår var det 25 % av de startande som bröt, jag såg bara en gå ut från bion.

Bäst var dock min kompis Idas kommentar när filmen bröts och det blev mörkt: "Oj, nu blev det för snuskigt så de fick stänga av för en stund så man får vila ögonen".

Ladda, ladda om för Stafettvasan nudå. Med ömmande hals och ilskna bihålor. Håll tummarna för att det inte blir värre.

onsdag 4 mars 2015

After Öppet Spår

Snart dags för hemresa från Finland. Minns knappt hur min egen säng ser ut. Längtar dock efter den redan nu efter alldeles för många nätter utan bra sömn. 

Men jag försöker samtidigt ladda om för en ny tur till Sälen. 24 km att avverka mellan Mångsbodarna och Evertsberg. Där det var så jobbigt i söndags. Kan ju inte bli annat än lättare!

Känns också skönt att få lägga skidorna på hyllan och fokusera enbart på triathlon från och med nu. Börjar med fyra timmars Vasaloppsspinning på söndag. Underbart! Men jag var faktiskt ute och luftade benen med kollegan i går morse, kändes oväntat bra. Hela kroppen känns faktiskt bra. Hurra för kroppen!

Kollegan lekte med döden när han letade satelliter, tydligen finns de mitt på vägen.

måndag 2 mars 2015

Öppet Spår 2015 - The Story

Dagarna innan loppet
Stress, stress, stress, tjänsteresa till England med konstig mat. Har nog aldrig ätit så många mackor och hamburgare som under dessa dagar. Noll till "bra uppladdningsmatskontot". Och till sömnkontot också för den delen. Får dock till två hyfsat bra pass i snöstorm i Tandådalen men som vanligt innan lopp känner jag av halsen och bihålorna och visst har jag väl feber.... Vallateamet läser alla vallatips han kommer åt, vi åker till Vasaloppstältet och pratar med proffsen. Alla är överens om att det nästan är omöjligt att valla inför söndagens lopp. Bästa vore ruggskidor....
Tar fram dagens måltider, mmmm vad gott det ser ut!
Timmarna innan loppet
Klockan ringde 04:45, hyfsat med sömntimmar tror jag. Kände mig inte tokladdad men inte heller off. Får i mig frukost och vi kommer iväg i bra tid till starten. Ställer in skidorna i startfältet vid 06:20 och det är kaos där inne. Står kvar vid skidorna och fryyyyyser.
Loppet
Starten går och det händer ingenting. Inga spår, bara en massa trängsel och knuffar. Till slut börjar masken att röra sig framåt så sakta. Som vanligt några blåbär som ramlar direkt när de kommit över startlinjen. Första backen går hyfsat framåt hela tiden, alla har en decimeter snö under skidorna så fäste har man ju.....

När backen tar slut stannar vi (ja, Vallateamet åker med mig då det är svårvallat i dag) och Vallateamet skrapar av skidorna. Då så, dags att sträcka ut över myrarna! Eller nä, när vi kommer ur skogen möts vi av en snöstorm utan dess like. Jag ser ingenting, snön yr, det är motvind, stavarna fladdrar hit och dit och det är en oändlig kö. När vi kommer till Smågan har jag stått i den där kön hela vägen. Några spår har jag inte sett skymten av. Tänker att det nog lättar efter Smågan.

Ja eller hur, det är fruktansvärt. Hela vägen till Mångsbodarna tänker jag "varför gör jag det här, varför, varför, varför". Jag har inget fäste men det spelar ingen roll för det finns inga spår. Försöker åka där andra åker men "spåren" yr igen direkt. Det är fortfarande "kö", kan aldrig åka som jag vill. Det piskar i ansiktet och det är svårt att andas för all vind och snö. I Mångsbodarna tänker jag tanken att ge upp. På riktigt. Sen slår det mig att jag faktiskt gjort en Ironman med matförgiftning, för tusan, skärp dig och sluta wajna (som Dottern skulle sagt).

Efter Mångsbodarna gör Vallateamet ett tappert försök att valla om i en uppförsbacke. Det funkar inte.
Fortsätter att saxa uppför backarna och försöka staka i detta spårlösa landskap resten av tiden. Tänker på förra gången jag åkte när det bara var att swischa fram. Och då sken också solen. Ja, ja, det ska inte vara lätt alla gånger. Då kan man ju bli bortskämd på riktigt. Risberg passerar ganska fort.

Till Evertsberg går det ganska bra, jag räknar ner kilometrarna en efter en. Vi ställer oss i kön till vallaboden och får på ny valla. Och ta mig tusan om det inte funkar! Fast det finns fortfarande inte några spår så jag kan ju inte riktigt nyttja fästet.

Ibland är det faktiskt så att vi möter en skoter som gör spår men det hjälper föga för de blåser igen lika fort som de uppstår. Men nog kunde de ha kört lite mer frekvent kan jag tycka.... Det som ändå är kul i eländet är alla som ramlar. Hela tiden. Det är en kille i grönt med ryggsäck som jag åker med av och till hela loppet. Ta mig tusan om han inte ramlar varannan kilometer. Och inte så där lite lätt på rumpan utan all in - ni vet vifta med armar, balansera från ena skidan till den andra innan det efter en volt eller piruett slutar i totalt kaos med skidor och stavar. En otäck vurpa hann jag se också där stavar och skidor gick av och personerna fick omhändertas.

Plötsligt efter Evertsberg får vi något som liknar spår, hurra! Kan äntligen köra på lite. I Oxberg börjar jag känna målet närma sig och jag kostar på mig ett bajamaja-besök.
Efter Oxberg har vi också spår en stund och jag kör på men går in i väggen i stigningen mot Gopshus. Känner mig helt tom och försöker trycka i mig gel trots att magen protesterar. Struntar i känslan och krigar vidare. Mannen försöker påminna om energi nu och då och han hjälper till att välja spår så att jag ska stå i det bästa hela tiden (när det finns spår vill säga). Och så är det alltid lättare att följa en rygg förstås. Tror nog jag hade maskat mer om han inte varit med...

Äntligen Hökberg*! Blir så glad! Två mil kvar, det fixar jag. Men sen tänker jag att det är två timmar drygt och blir något tom igen. Försöker bryta ner loppet i kilometer och tänka på annat. Det är några utförslöpor men jag är mest rädd i dem för det finns inga spår och snön är som socker. Håller mig dock på benen men det är så många som ramlar så man måste parera hela tiden.

I Eldris firar jag med kaffe och nu är det så lite kvar. Men jag börjar bli riktigt trött och får gräva djupt inne i skallen för att orka vidare. Ser att Mannen sneglar på klockan och tänker "under 10 timmar" men jag orkar bara inte. Har inte de reserverna kvar. Är nöjd bara jag kommer i mål.
Och i mål kommer jag! 10 timmar och 5 minuter tog resan. Många runtomkring oss pratar om att det var det värsta ÖS eller VL de gjort, rekordmånga som bröt i Mångsbodarna och jag förstår det.

Efter loppet
Illamåendet väller upp när jag kommer i mål, inser att jag nog stoppat i mig för lite under dagen. Långa köer till duschbussen, det tar evighetslänge innan jag får duscha, ta på mig varma kläder och sen ska vi tillbaka. Lyckas hitta en hamburgare att trycka och sedan sätter vi oss på bussen mot Sälen och summerar loppet.

Summering
Jag är sjukt nöjd med vad jag åstadkom i går. Jag förstår inte riktigt hur jag lyckades motivera mig själv till att stanna där ute bland myrarna i det där vädret. Det var inte så mycket skidåkning större delar av loppet, det var bara att överleva. Folk var tysta, det pratades nästan ingenting alls. Alla var uppgivna och trötta ända från början.

Dagen efter känns kroppen OK. Jag har något ont i ryggen då jag jinxade till den i försök att parera fall när skidorna slirade åt alla håll. Har precis landat hemma och ska iväg på tjänsteresa igen. Tittade med avund på skidåkarna som fick åka Öppet Spår i dag - solsken och klisterföre. Lyllosar. Men så tänker jag att den prestation vi gjorde i går slår så mycket högre även om tiden blev därefter (men jag är nöjd med min tid!). Så gör jag det igen? Hmmmm, vet inte. Kan bara säga att jag inte direkt längtar efter att köra Stafettvasan på fredag....
* Måste berätta historien om min Dotter som extra bonusmaterial. Hon pepprade mig med sms dagen innan loppet och sa "håll koll i kontrollen i Kråkberg för där står min kompis Anton". Tänkte inte mer på det förrän vi började köra. Kråkberg? Kråkberg? När vi kom till Hökberg förstod jag, fågel som fågel tänkte hon när hon klämde till med Kråkberg.

Sen måste man till historien tillägga att hon bor i Mora sedan nästan två år tillbaka, har jobbat under två Vasalopp och ändå måste sms:a alla hon kommer på för att fråga om vilket startnummer jag har så hon kan följa mig. Sötnos. Man kan inte tänka på allt.