Kompis det går bra nu

Simningen alltså, tydligen lönar det sig att simma tre pass i veckan. Sånt flyt (rooolikt) som jag har nu har jag aldrig haft förut. Väntar bara på att få filmanalysen från simtränaren så jag får en rejäl käftsmäll. Men den dagen, den sorgen. Får leva på känslan som jag har nu.

Swoshade iväg i morse till badhuset, jag och ett gulligt par (där jag tror att han tyckte det var tråkigt att simma och hon hade tvingat med honom med lockbetet att hon skulle berätta för honom vad han skulle simma så det inte skulle bli så trist) i bassängen. Började med kort teknik som innefattade benspark, en massa benspark till och så skovel förstås (vägen till simhimlen).

Serien i dag var en miljarrrrrrrd 25'or. Start var 40:e sekund. Först 8, sedan 6, sedan 8 och 6 igen. Det ser lätt ut på pappret men i verkligheten drar det musten ur armarna. Sista 25'orna hinner jag inte få ner pulsen utan drar iväg med sus i öronen. Jag tror det är så det är tänkt - att klara av att jobba med syra. Mellan 22 och 28 sekunder tar mina 25'or nu. Ungefär lika jämna intervaller som höjdkurvan på Lidingöloppet. Passade på att bränna av några selfies också. Insim nedan.

Tränade på att byta bana lite sexigt.

 
Ville bara kolla så armtaget är rakt och fint och att jag rakat mig ordentligt för jag har linne i dag.
 

Och på tal om höjdmeter, deltog på gubbarnas stavgång i går. Vi gick i 1 timme och 39 minuter upp och ner, upp och ner, upp och ner, hit och dit i elljusspåret. Fast jag sprungit där en miljarrrrrrd gånger så tappade jag bort mig. Fokus på "stavtaget" i alla uppförsbackar, någon intervall upp. Bra träning men jag blir så fruktansvärt uttråkad. Varje gång. Har inte pannben för det där riktigt. Vill att det ska hända något nytt gärna varannan sekund. Försökte byta samtalspartner, tänka på annat, löste några jobbgrejor, svarade i telefon en gång men ändå. Önskar jag hade mer tålamod...

På tal om tålamod så träffade jag en tirathlet-kompis i duschen. Hon vill gärna komma till Hawaii och för att nå dit måste hon bli snabbare och tävlar därför medeldistans nu. Hon skulle ge det en säsong till, ville det sig inte riktigt så skulle hon ägna nästa 15 år till något annat mål. Fatta! Hon har gett den här satsningen 15 år! Ja, något måste man ju pyssla med på fritiden avslutar hon samtalet med.... Tålamod var det ja.