1. Bli skitduktig i din åldersklass (alternativt att alla andra blir magsjuka av pastabuffén) och typ vinn eller hoppas på att de som kommer före dig tackar NEJ till den plats/de platser som råkar finnas i gruppen. På Kalmar Ironman delas 50 platser ut, dessa fördelas efter hur många anmälda det är per grupp.
2. Bli jättegammal och orka göra en Ironman ändå. Det finns en kines (?) som är typ 75 år och som är den enda i sin klass och varje gång får en plats.
3. Delta i ett lotteri som Kona har. 50 USD kostar varje lott och om jag inte minns fel är det 100 platser. Jag har ju aldrig tur i spel....
4. Bli proffs och samla poäng genom att placera dig bra i en massa lopp under året. Hmmmm, behöver inte ens fundera på det.
Så jag kan nog konstatera att det lättaste sättet för mig att få åka till Kona är att turista där.
Men i helgen var det ett helt gäng svenskar som var där och fightades i värmen och blåsten. Åsa Lundström var bästa tjej (proffsklassen), hon kom in på 9:36:22 och en 17:e plats. Johan Kärner var bäste man och kom in på 9:27:59 och placering 15 i sin grupp M25 - 29.
Vinnare i år blev tysken Sebastian Kienle på tiden 8:14:18 (hans första vinst). Han hade egentligen tänkt kasta in handduken då han varit skadad men bestämde i sista stund att starta ändå. Han sa efter målgång "don't judge your life based on your worst day, judge it based on your best day". Så sant.
På damsidan hade fjolårssegraren Mirinda Carfae en jobbig start, när hon klev av cykeln hade hon över 14 minuter till ledaren Daniela Ryf. När halva löpningen återstod hade hon knaprat in på tjejerna framför och hade 5 minuter upp till Ryf. Men Mirinda, som förra året satte banrekord på löpningen (02:50:38) trippade på och kunde till slut komma om Ryf och slå banrekordet igen med ytterligare 12 sekunder. Mirinda tog emot sin TREDJE guldmedalj i VM på tiden 9:00:55. Min favorit Jodie Swallow kom på fjärde plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar