Simpass

Min kropp är kaputt, slut, over and out. Går med konstant träningsvärk och molande känsla lite varstans. Speciellt i låren och rumpan. Det har blivit en hel del styrketräning senaste veckan och det sätter sina spår. Plus långpasset i söndags som blev lite för slitigt kanske. Nåväl, ställde in den obligatoriska fredagsmysen för att få helvila i dag och kanske i morgon också om det känns så.

I går var planen att bränna av hatpasset (som jag fortfarande inte gjort trots att det stod på schemat redan i måndags) - 3 x 3 km med 500 meters joggvila mellan. Fatta vad jobbigt! Men tydligen bra enligt coachen. Så fort jag känner att benen har något att ge, för det hade de inte i går, ska jag ta mig tusan testa det. Jag som tycker att 1000 metersintervaller är jobbiga.....

I stället för 3 x 3 km fick det bli en extremt lugn återhämtnings/uppvärmningsjogg då jag mest fokuserade på att lyssna på fåglarna och låta bli att blåsa omkull. Tungt men skönt att slippa tänka på tider och puls.

Efter det hoppade jag och Mannen i plurret. Det var nämligen bara vi på simkursen i går. Skulle visa sig vara riktigt bra för oss båda, vi var riktigt euforiska efteråt. Sån lyx att ha simfröken simmande mellan oss hela tiden och kolla in vår teknik, rätta, coacha, filma oss, ta tid och sånt som inte hinns med annars. Och speciellt i går när det var tema rotation. Min akilleshäl.

Vi började som vanligt med uppvärmning 10 minuter. Sedan superman följt av några längder crawl med överdriven rotation. Sen fick vi återigen testa den svåraste övningen av dem alla - en övning där armarna ligger klistrade efter sidorna, du tar dig fram genom benspark och samtidigt ska du rotera kroppen som om du simmade som vanligt. Ursvårt! Förra gången jag gjorde den lyckades jag fixa typ 10 meter. Nu kunde jag faktiskt köra två längder! Men jag kan fortfarande inte komma så högt i rotationen att jag kan andas, får stanna upp och dra in luft då och då. Nöjd ändå!

På slutet körde vi 50-metersintervaller. Tufft! Hela kroppen skrek av mjölksyra. Nu har jag dessutom ändrat min armföring en hel del. Mer attack och mindre "lägga-fram-handen-i-vattnet". Jobbigt men betydligt mer effektivt!

Frökens kommentar på Facebook efter passet "Fröken Simfena var så stolt i dag att det kom en tår. Men det syns ju faktiskt inte när en simfröken gråter". Hon är så klok och snäll vår fröken Simfena.