I höstas hade jag testat igenom alla simglasögon som jag hade hemma (barnens gamla avlagda från deras fantastiska simkarriärer samt mina som jag testat på Vansbrosimmet). Inget fungerade, de satt inte bra, fick inte till det. Fick då ett par nya av Fröken Simfena som kändes bra så jag har använt dem sedan dess. Har dock vareviga simpass klagat över att de immar igen och fått lite hånfulla "men du måste ju spotta i dem"-repliker tillbaka. Och jag har spottat. Herregud, i spottmängd är det nog en Östersjö som gått åt. Fräscht.... På slutet har jag också upplevt att de börjar läcka in vatten på vänster öga och kombinationen av att du inte ser något efter en längd eftersom de immar igen och att det dessutom är en smärre insjö i vänster öga är väl inte helt optimal för en nybliven simmare som drar in kallsupar lika ofta som Justin Bieber drar en bira/drar över en brud.
I går fick jag nog. Blev så där fruktansvärt arg som jag nästan aldrig (TYST UNGAR, SÄG INGET) blir. Mitt i bassängen, mitt i en längd slet jag av mig de där f¤¤###*** glasögonen och tänkte kliva ur bassängen. Men Mannen, alltid förstående, erbjöd sig att ta mina kassa glasögon (för hur kassa kan de egentligen vara, det är säkert bara du som gör fel) så jag kunde ta hans.
Underbar känsla att kunna simma och SE. Och ingen insjö inuti glasögonen heller. Win, win. Eller?
Efter några underbara längder ser jag Mannen hänga kvar vid repen och inga glasögon har han på sig. Frågar varför han inte simmar och får till svar att de där f¤¤¤¤#####***** glasögonen inte går att använda överhuvudtaget! Mmmmm, precis det jag sagt i ett halvår men ingen har riktigt trott på mig. Så det slutar med att jag gör världens simpass och Mannen går och bastar. Efter att vi haft jordens diskussion i bassängen som hördes över hela kommunen. Så kan det bli ibland.
Funderar just nu på att leta rätt på ett par Open Water simglasögon men det är ju en djungel förstås....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar