torsdag 18 april 2013

Landsvägscykel

Men ÄNTLIGEN! I går hände det! Min fina Merida fick sig en premiärtur. Som jag har längtat. Berättade för cykelkompisen att jag är riktigt fånig när det kommer till min fina racer, så fort jag ser den flinar jag liksom upp mig, får fjärilar i magen och blir lycklig. Som nykär (som om jag kunde minnas hur det var). Jag tror det beror på att det är min första, nya cykel jag köpt som vuxen. Det är något speciellt med det.
I går fick jag med mig en ny cykelkompis, eller rättare sagt, det är hon som jag tidigare kallade för MTB-Räven som "sadlat" (he, he) om och köpt sig en landsvägskompis. Trodde ärligt talat ALDRIG att det skulle hända. Om så h*vetet skulle frysa till is. Hon är en skogsmulle som älskar steniga stigar och lera och som lärt mig allt man behöver veta om MTB-åkning. Nu är det min tur att få inviga henne i den härliga sporten på asfalt. Hittills har mina fina tips/råd/uppmaningar bestått i:

a) Tryck ner hälen mer, försök hålla foten plan.
b) Det bästa med landsvägscykling är fikandet, svänger man vänster här finns ett jättefint fik med jättegod fika, tar man höger där kan man äta korv vilken tid på dygnet som helst osv.
c) Ligg på rulle. Jättenära. Och precis när jag sagt det vinglar jag till så att hon nästan åker in i mig och vi ramlar. Men bara nästan. Annars har jag koll.

Ett annat cykelgäng har anat vårluft. Härligt gäng med killar/gubbar som cyklar tillsammans varje onsdag, oftast ute i skogen men just nu på asfalt vilket möjliggör en massa olika typer av cyklar ihop. Notera Mannen med grå väst. Och notera speciellt hans skoöverdrag som visst ser ut att vara FEM nummer för små. Och de är dem. För han tog mina så jag fick känna mig som Pippi Långstrump hela mitt pass med FEM nummer för stora skoskydd.
Just den här farbrorn har hittat en härlig raritet - en Crescent från typ 80-talet med ramväxlar. Så snygg!
Jag är lycklig. Nu börjar nötandet mot Vätternrundan. Som inspiration kostade jag på mig en cykeltidning på lunchen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Och NEJ! Jag har inte flytväst på mej. Tydligen ett av dresscodefelen.....man ska ha slimmade kläder som inte fladdrar. Och JA.... Jag har skärm på hjälmen. Hur ska jag hinna lära mej alla koder och tecken till Vätternrundan. I skogen får jag iaf se ut som jag vill. ;)
//H

Marre sa...

Kläderna valde vi så fladdriga/stora som möjligt för att det blåste och vi då skulle få vind i seglen när det var medvind och få jobba hårdare i motvind. Skärmen fick vi limma dit i sista minuten då vi såg att det var supersoligt och att du valt glasögon utan solskydd. Allt var planerat in i minsta detalj. Utom mitt bitmärke på handen. Men det är en annan historia.

m sa...

Men för i hel**te... Ta bort reflexerna, jag bli ju ledsen i ögat!

Anonym sa...

Har funderat över alla "cykelregler" och ser på det såhär:
Kommer inte att ta bort reflexer, skärm eller på nåt annat sätt rätta in mej i ledet. Jag gör som jag vill och låter inte nån styra om jag ska ha vita eller röda strumpor. Imorn ska jag skruva på ringklockan, cykeln blir något tyngre, men det orkar jag. Ses på vägen ;))
Tjillevippen
//H